Nu är det riktig höst. Det kändes när jag promenerade på fältet idag. Nästan lite antydningar till höststorm. Som jag riktigt längtar efter nu. Bokskogen var förvisso ännu lite grön. Men inte i närheten av den ögonbedövande grönheten för bara ett par veckor sedan. Björnbären är sura. Men det är inte jag. Inte söt heller. Lite bitter? Inte ens det. Men jag börjar kura ihop mig lite. Både till kropp och själ.
Det är skönt att komma in i lägenhetsvärmen när man varit ute och hälsat på kossorna och fåglarna. Ta en rykande varm kaffe. Slänga sig i soffan med en bok. Från bokskogen till bokhyllan är ingen lång väg när det är höst. Jag blev klar med min vän Lars Hanssons Slaktandets epok och "bytte upp" mig till hans doktorsavhandling Slakt i takt. Skånsk slakteriarbetarhistoria i båda fallen. Kommer osökt att tänka på min broder Daniel som fyller år idag och som jobbade några år som styckare på Scan här i Kristianstad. Men som är vegan och djurrättsaktivist i Umeå idag.
Jag har känt det stora vemodet välla in idag. Det som bara en riktig känsla av höst kan föra med sig. Det är mörkt och kallt även i lägenheten trots glödlampor och element. Då är det skönt att bara släcka ner helt. Helst tända levande ljus. Jag ska försöka hitta nya imorgon. Helst svarta. Kura ihop i bäddsoffan med en kudde och en filt. Sätta på riktigt nerstämd och stämningsfull musik. Nu får det bli mörkt, dystert, depressivt vemod. Ikväll har det uteslutande blivit Dark Sanctuary. Symfoniskt och stämningsfullt med mycket stråkar och sång på franska. Som om Enya, klassisk romantik och metal smälter ihop till ett i en dimma som är balsam för själen. Det gör inget om man gråter. Eller somnar. Och drömmer. Och jag får ständigt nya musikaliska hösttips. Senast nu av Magne: Morte Macabre "Symphonic Holocaust" är en fantastisk höstplatta."
Sometimes in the dark
I feel invincible
I wonder why
I hear voices out of shadows
And shadows never lie
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar