Nattankar

Månen är så gott som full även denna fredagsnatt. Det är inte jag. Varför gå på krogen när man kan gå i skogen?

Över daggvåta ängar inlindade i älvdans, till en liten sjö i en liten skogsdunge. Himlen dimmig och disig, men månen och ett par ensamma stjärnor lyser upp. Liksom blixtar som blinkar på avstånd, trots att ingen åska hörs.

Rofyllt men ändå vildsint. Sjöfåglarna är sjövilda. De syns inte heller de, men hörs desto mer. Trandans i trancedans? En häxsabbat? Det enda djur jag ser är en liten groda som hoppar framför mina fötter.

Melankoliskt, men ändå balsam för själen. Just vad jag känner att jag behöver just nu. Frid. I harmoni med den vilda naturen.

Nu ska jag avsluta Sigmund Freuds Drömtydning. Över 600 sidor själsliga reseskildringar. Lite spekulativt emellanåt, men det är enbart extra krydda.

Jag tror att jag ska krypa in i mig själv och bygga en koja. Där ska jag ligga alldeles för mig själv. Och drömma. I hundra år.

Running with the wolf pack
Feel like I'm never coming back
And everytime there's sunshine
I'm blind, yeah

I am everybody
And everyone that I know is me
Everyone that I know won't see

I could have been a dreamer
(RJD)