Lyckan känns som en av de där "eviga frågorna" som det väl inte ska gå att svara på. Vad är lycka? När är man lycklig?
Jag känner mig lycklig inatt! Inte för att jag knullat, det är väl det enda som saknas. Förutom en chokladbit till kaffet efter middagen vid midnatt efter badet!
Jag har oroat mig obeskrivbart mycket över att hamna i Jobb och utvecklingsgarantins beryktade fas 3. Att bli satt att röja skit i skogen till lägsta ersättning. Och trots de "fina intentionerna" fjärma mig ännu mer från den riktiga arbetsmarknaden. Moderna lösdrivarlagar där de utan bäring fjättras vid galärerna eller sätts på spinnhuset. Idag har jag varit i kontakt med både Försäkringskassan och min praktikplats på Statarmuseet. Jag kommer inte att få min ersättning sänkt utan behålla den högsta! Och jag kommer att få behålla min praktikplats under hela min fas 3-period! Ska skriva kontrakt på två år till!
Självfallet är jag inte bunden om jag får betalt jobb. Det kommer i första hand. Och senast för ett par timmar sen blev jag tillfrågad att ta några timmar på mitt gamla jobb på Framtidsgymnasiet nästa vecka. Inte bara extrapengar! Jag känner trots långtidsarbetslöshet att jag är kvar inom mitt utbildningsområde: gymnasieskolan! Dessutom trivs jag på det stället och känner mig t.o.m. lite omtyckt...!
Mina framtidsdrömmar på längre sikt är historisk forskning. Allra helst inom arbetarhistoria. Gärna lokal. Och det är exakt det jag sysslar med på denna praktiken! Just nu med inriktning på statare och livsmedelsarbetare. Jag känner själv att detta kan bli meriterande för mig. Jag skaffar både vana, rutiner, kunskaper och kontakter. Min handledare Barbro, chef för Statarmuseet, ville att jag skulle spendera lite tid på museet då och då. Främst för min egen skull; att jag kan känna en mer fysisk anknytning till en arbetsplats. Att det underlättar mitt arbete med personalen där är ju självklart. Dessutom är det en helt underbar plats att vistas på: har ni inte besökt Statarmusset i sydskånska Torup så gör det! Har ni familj och barn är det enbart en fördel! Och lever man som en modern statare i fas 3 kan man fan i mig bosätta sig i en statarlänga! Som naturabetalning, stat, hoppas jag kunna få ett resekort så jag kan ta mig dit!
Dessutom hoppas jag kunna göra lite nytta. Kanske rentav en kulturgärning för facket och arbetarrörelsen? Men det häftigaste med muntlig historia (intervjuer, ljud- och bildupptagningar) är att denna disciplins intention är det emanciperande. De "tysta" tillåts tala: arbetare, kvinnor, invandrare, sexuella minoriteter.... En statare eller polsk jordgubbsplockare syns aldrig i "historien".
Ikväll hade jag bestämt att basta i Tivolibadet med min kompis Lolla. Innan dess hann jag hälsa på Vänsterpartiets valstuga. En ung söt tjej och en äldre kul karl som är hur trevliga som helst. Och som har stått där och kämpat i ur och skur ett bra tag nu. Jag frågade om de hade några lyckokakor kvar. Men de var slut. Det mesta valmaterialet var borta och det kändes som sluttampen. De sa att lyckan kanske tagit slut. Jag svarade att Lasse Ohly nog tog det sista när han fick sitt Ja! i frieriet igår kväll. Men de hade inte gett upp hoppet när jag frågade hur de trodde det kommer att gå på söndag. "Seger!" fick de säga lite leende. Jag tog en broschyr med ett stort "V!" på, höll upp den framför dem och sa "VICTORY!"
Ikväll blev jag tillfrågad av min kompis Rickard, som är vänsterpartist, om jag vill vara med på partiets valvaka i Kristianstad på söndag. Men jag hade redan lovat min kompis Lolla, som är trotte, att vara med på Socialistiska Partiets valvaka i Hässleholm. Jag är själv partipolitiskt obunden. Men jag känner en stark gemenskap med vänstern överhuvudtaget. Arbetarrörelsen. På samma sätt som jag kände igår kväll på sossarnas Miss Li-kväll i Tivoliparken.
Precis när jag kom till porten till Tivolibadet kom min kompis Stefan ut. Vi snackade lite. Och planerade taco-fest hos mig i helgen! På badet snackade jag och Lolla som vanligt jobb, politik och livet i allmänhet. Men fan; vi glömde nog snacka brudar! Första gången i så fall, ungkarlar som vi båda är!
Lolla stack lite tidigare än jag som avnjöt en arombastu. Vilket är en mysig liten gemenskap även det, med samma folk som kommit för det i åratal. Efteråt hade de släckt ner i badet och tänt levande ljus. Även vid bubbelpoolen. Myyyys!
Väl hemma ringde min kompis Andreas och vi snackade ett bra tag i telefon. Gravhumor över det tragikomiska världsläget. Och om Sweden Rock-kryssningen om exakt tre veckor! Sen blev det som sagt sen middag! Kycklinggryta och ris och "Die Welle" på TV! En av de bästa filmer jag sett i år och nyligen lånade av nämnde Andreas (och bloggade om)!
Lycka var frågan ja..... Om man säger så här:
* Ekonomisk grundtrygghet - Jag får inte sänkt dagsersättning!
* Meningsfullhet - Jag har olika jobb jag tycker är kul och skapar mening!
* Gemenskap - Jag känner olika sorters varm gemenskap! Politisk som sagt! Men allra, allra främst mina vänner som jag vet gillar mig för den jag är!
* Dessutom har jag slutat att gå och bära på saker! Jag kostar på mig att älska och hata från hela hjärtat! Sanslöst befriande! Dessutom unnar jag mig vardagsmys och njutningar! Dagliga! Stundliga! Härliga!
Som mäster Meduza sjöng: Detta kan man tycka - borde kallas lycka!!!!!
Skulle jag få någon att le lite lyckligt av det jag skrivit nu skulle det vara knorren på grisen! Men sannolikheten är större att det är för långt för att någon ska palla läsa till slutet! Om läsaren inte gillar eller bryr sig om mig blir jag inte mindre lycklig för det! ;-)
Very very happy that you're so happy
Very very happy for you
Looking round every corner
I'm happy to see that you're happy
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar