Svart måndag - vita knogar

Per Anders Rudelius film "Svart måndag - vita knogar" om industridöden i Olofström är bland det mest rörande jag sett på länge. Av flera skäl.

Dels är det självfallet det nostalgiska. Jag jobbade på Volvo i Olofström i 16 år. Jag gick nian och gymnasiet (självfallet Verkstadsteknisk linje för att få garanterat jobb på Volvo) i Olofström. Min ömma moder och mina systrar bor i Olofström. Filmade Södra Hallen var både den första och den sista av fabriksbyggnaderna jag jobbade på. Filmens igenkänningsfaktorer är legio: dialekten, miljöerna, personerna... bl.a. är syrrans man med i bild från Folkets Hus då de Volvo-anställda fick beskedet om varsel.

Det är inte bara fabrikerna som ger en nostalgivibbar. Det filmas från byn. Från Toddez pizzeria (dit morsan brukar skicka mig efter snigelpizza, bakad potatis eller Gorbatjov-sallad). Från Stålhallen (ishallen där storasyrran är hockeyhuligan). Från Holje Marknad....

Innan vi åkte hem från Hästveda idag lyssnade vi på ZZ Top och diskuterade deras Sweden Rock-spelning. Nu visas det från den spelningen i Olofström-filmen (personalchefen på Volvo som kom med uppsägningsbeskedet är även scenchef på Sweden Rock)! Sen jag kom hem har jag bara lyssnat på Stefan Sundström med betoning på "Alla ska i jorden". Nu kör Stefan Sundström den låten utanför mitt gamla jobb i Olofström!

Kanske är Olofström ändå soundtrack of my life?

Framför allt blir man ledsen och arg av filmen. Tidigare har Volvo tagit socialt ansvar inte bara för de anställda på jobbet utan även på fritiden. Som stöd till hockeyverksamheten. Det har verkligen varit en patriarkal bruksort. Detta är helt borta. Självfallet har även underleverantörerna drabbats. Som min "mellanfabrik" Norra fabriken som såldes ut till underleverantörerna Finnveden. Här fick ett 90-tal anställda gå. Hälften av dessa var brott mot turordningen. De som gnäller över att LAS är ett hinder kan kyssa mina bakre regioner. Räddningstjänsten halveras. Riktiga jobb ersätts av vår tids arbetsmarknadsgissel: bemanningsföretag.

Oron kan riktigt kännas inför de väntade varslen. Individer och familjer vet inte hur nästa dag ska bli. Kritiken mot den nya egoistiska kapitalismens kortsiktiga ansvarslöshet är skarp. Att se Sven-Otto Littorin vinka åt Volvo vid ett besök ett par dagar innan varslen är ett rent hån.

Filmen går i repris. Missade ni den så går det fler tåg. Tåg var det längesen det gick till Olofström. Bortsett från godstågen till och från Volvo. Frågan är när den sista bilen rullar från den sista fabriken? De nya kinesiska ägarna talar om att "ormen ska svälja elefanten". Ett uttryck vars symbolik filmskaparen Rudelius helst inte vill känna till innebörden i....

"Jag tänker att det var en bra skola, dom där åren på fabriken."
Så avslutar Rudelius, som jobbade på "Bruket" fram till 1990, filmen. För mig personligen har Volvo verkligen varit en skola. Och ett universitet. Schools out for ever!

What do you say to the dead
Will you forgive me for living
Can't believe the things that they said
Wonderful day for a killing
It's killing me
(RJD)