Det var med spänd förväntan jag såg Utfrågningen med Lars Ohly igår kväll. Jag tycker att Lasse flinar för mycket och ger fingret för sällan. Jag tycker att han vänder jeansjackan efter vinden lite väl ofta. Men jag gillar att lyssna på honom. Jag har ingen anledning att dölja min sympati. Allra minst den politiska.
"Bröstpumpsdebatten" är det som nästan helt och hållet kommit att stå i fokus. Och även här hejar jag på Ohly.
Allt ska vara så extremt individuellt i dagens Sverige. Det ska helst bytas pensionsförvaltare varje gång man sätter sig och skiter. Men när det kommer till "Den heliga familjen" är det kollektivism på Pol Pot-nivå som gäller. Väldigt ironiskt med tanke på den barnsliga spökrädslan för kommunismen som är lika förutsägbar i påhoppen på de röd-gröna som i Dorsins visa om Ohly i programmet. Och vart trollades tjafset om "bidragsberoende" bort?
Det är ingen nyhet att det finns ett samband mellan eftersatta löner i "typiska kvinnoyrken" och föräldraledighet. Detta har sedan länge påpekats från fackligt håll. Och i första hand handlar det självfallet om köns- och föräldrarollerna. Där den efterblivna biologistiska bilden av "Den ömma modern" som mest lämplig barnavårdare (i motsats till försörjare) lever kvar.
Jonas Morian lägger fram orden väldigt bra i Aftonbladets "proffstyckarblogg". I motsats till Johan Ingerös mist sagt låga: "Lars Ohly är inte välkommen in i mina barns rum, och han ska hålla fingrarna borta från andra människors bröst." Att Göran Hägglund och Emma Henriksson förfasas över "tvångsdelningen av föräldraförsäkringen" förvånar väl ingen. Herre Gud! Tänk om kvinnan skulle "tvingas bort" från spisen?!
OhlyBordeHållaSigBortaFrånAndrasBröst
(Letar efter Bengt Sändhs "Skitpumpen" på YouTube men hittar inte tyvärr...)
When the world was milk and honey
And the magic was strong and true
Then the strange ones came and the people knew
That the chains were on
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar