Höst, arbete och annan tröst

Affekten har släppt nu. Den som kom valkvällen. Och satt i ett dygn. Imorse kändes den bortsoven. Skönt. Nu kan man gå vidare. Inte bra att se rött när man ska jobba med människor. Hellre ett leende på läpparna!

Jag vikarierade heldag idag på Framtidsgymnasiet. Träffade trevliga kollegor. Kramade Therese. Snackade Sverigedemokraterna med Kristina. Snackade historia med Anna-Matilda. Snackade... skit med Bruno. Snackade festivaler med elever. Mycket trevligare kan man inte ha! Har lite förhoppningar om längre vikariat nu...

Lärde mig vad "Wollah!" (eller hur det stavas) betyder av en palestinsk elev. "Jag lovar!" Arabiska, men används av muslimer från hela världen. Ett par elever började prata Shaitan (Satan på arabiska) med mig, och en av dem visade hur man använde hans radband. Jag är inte lärare för att lära eleverna saker. Fnys. Det kan de fan i mig göra själva. Jag är där för att de ska lära mig. Och idag blev jag ännu mer bekant med islam. Utan att sprängas i luften. Tyvärr fick Sverigedemokraterna 65% av rösterna på den skolan...

Jag skrev praktikkontrakt med Statarmuseet idag på två år. Fas 3 är räddad. Skönt! Och kul! På bussen hem sprang jag på en historieprofessor som sa att jag alltid får använda henne som referens! Nice!

Solen har skinit idag! Och fullmånen ikväll! Denna höst med fallande röda löv (tyvärr även symboliskt) i Vårat Sköna Nya Sverige! Och jag kan le igen! Arbetslinjen Skapar Frihet! Wollah!

Man tar åtminstone vad man får! Och just nu känns det faktiskt rätt skönt att gå upp på morgonen! Imorgon har jag bara två lektioner! Däremellan hinner jag bli bjuden på baconspäckad köttfärslimpa av Bruno! Innan jag går och lägger mig blir det helgens taco-rester som jag bjöds på av Brunos lillebror Stefan! Klagar inte som sagt!

Race for the morning
You can hide in the sun 'till you see the light
(RJD)