Även om man levt halva livet i yrkeslivet så går det snabbt att bli utstämplad i ett land som plötsligt har en institutionaliserad arbetslöshet. Att hamna i Jobb och utvecklingsgarantin. Glida över i en tramskurs på Folkuniversitetet för att lära sig gå upp på morgonen (tills anordnarens fantasi ganska snart tryter) att indoktrineras i att "arbete är ingen rättighet" (trots att det är en av FN:s Mänskliga Rättigheter), att man inte ska fråga vad arbetsmarknaden kan ge en utan vad man kan ge arbetsmarknaden...
Så hamnar man i Fas 3. Jag ska inte klaga. Jag har haft gudarna med mig. Jag har hört om folk som Arbetsförmedlingen satt i tvåårskontrakt till lägsta ersättning. Som varit fysiskt utmattade och psykiskt knäckta och hämmade att söka riktiga jobb. Tvångsdeporterade i ett läge som enbart är modernt slaveri. Som inte vågat vara med i Regionala Nyheters reportage eftersom de trott att deras långtidsarbetsarbetslöshet skulle försvåra för dem på arbetsmarknaden. Trots skaparen Höger-Alliansens intentioner om "meriter" och "kontakter".
Jag har haft tur som sagt. Mitt Fas 3-jobb är att ge arbetsslavarna sin röst tillbaka.
Jag har kontrakt med Statarmuseet nu. På valkvällen när jag hjälpte en vänsterpartistisk kompis att dela ut de sista valsedlarna på vårt kära "ghetto" Näsby pratade jag med en socialdemokratisk tjej. Hon bor på samma område och jobbar som sköterska på en äldrevård. Hennes engagemang tändes mot sosse-höjdares nerskärningsbeslut. Hon berättade att hennes farmor, uppvuxen i ett statarhem i grannkommunen Bromölla, även som vuxen och gammal tyckte att det var obehagligt när det blev höst. Det uppväckte minnen från när hon i sex-sju-årsåldern tvingades ut att plocka potatis åt bönder...
Clary, min fars sambo, är uppvuxen i ett statarhem i Vittskövle i östra Skåne. De var elva syskon. När de var små skickade de rikaste bönderna ut dem på led för att se vilka som såg friskast och starkast ut att utnyttja som arbetskraft. Pappan grät och menade att: "Vi vuxna kan ni köpa; men inte våra barn!" Men vissa i syskonskaran valdes ut. Mamman blev av sin läkare senare diagnostiserad som helt fysiskt förstörd. Av för mycket mjölkande. Vilket var ett utannonserat krav även för statarkarln: Sälj även din käring så får du stat! Och dina barn!
Fy fan!!! säger jag! Men det är ju jag! Och jag vill kanske inte göra rätt för mig?!!
Each day you hear the sand as it moves and whispers
Come and sail on my golden sea
Maybe one day you'll be just
like me...and that's free
But still your chains are on
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar