Idag räknas 1,1 miljoner som fattiga. Inkomstskillnaderna är 70 procent större än i början av 80-talet. Den rikaste tiondelen tjänar numera lika mycket som halva befolkningen.
Värst är situationen för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Bland dem har andelen fattiga mer än dubblerats de senaste tio åren. Det så omtalade utanförskapet har aldrig varit så hårt cementerat som nu.
Sveriges bästa "kulturelit" pekar i en artikel i SvD på ett väldigt klart sätt på hur det unika svenska välfärdssystemet massakreras. Här visar de på Alliansens stora ansvar. Men ställer även den riktigt viktiga frågan:
Vad är det för samhälle vi vill leva i? Hur ska de växande klyftorna hejdas?
De rödgröna är också svaret skyldigt. Visserligen säger man sig stå för en annan inriktning. Samtidigt har man förvånansvärt svårt att förklara skiljelinjerna.
Exakt när gränsen passeras och ett solidariskt samhälle förvandlas till något helt annat är svårt att säga. Men vi räds fyra år till av allt större klyftor.
Denna artikel/appell är kanske det bästa och mest klara jag läst i den perversa valkampanjen av Mobba Mona-personsnusk. Alla som är osäkra på hur de ska rösta bör läsa den. Även de som redan bestämt sig.
Hoppas jag träffar några av er på Miss Li i Tivoliparken i Kristianstad på onsdag! Själv sätter jag på Stefan Sundströms "Axel Sundströms ballad 1918" i repeat just nu! Det går att skapa ett mer jämlikt samhälle! Det har historien visat!
SverigeHållerPåAttSlitasSönder
We´re Stars
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar