Fallna Änglar (i papper och ull)

Mör efter 2-3 timmars vrålande och headbangande igår och ungefär lika mycket sömn i natt. Men det var det värt. För trött för att vara trött. Ännu exakt ett dygn sen Princess of the night klingade ut (återkommer till konserterna).

En redig hårdrockare kommer upp och jobbar dan efter ändå. Och trivs. Små söta barn som julpysslar med änglar i papper och ull, kokar tomtegröt och bakar pepparkakor i vedspis. Mycket mysigt. Intressanta diskussioner med deras iranska fröken om barnuppfostran, religion och arbetsmoral. Och alldeles, alldeles fantastiskt vilka förmågor till språkinlärning barn har. "Nyanlända" flerspråkiga barn som kanske varit i Sverige en vecka. Ger spännande perspektiv på möjligheter. Lite kökspass på detta. Skönt att slippa böckerna ibland. Och att få vistas i solen bland höns, kaniner, bökande nassegris och friska vindpustar.

Härligt när det var sol, sen började det bli riktigt råkallt. Blev badet för bastu direkt när jag kom hem. Inte alla som kan götta sig i Turkiet som Karl XII en 30:e november som denna. Svettades rejält i bastun där jag gnuggade in hela kroppen med salt. I bubbelbadet efteråt kände jag mig åter i livmodern. Med andra ord känner jag mig född på nytt. Och ser fram emot att möta mitt nya liv. ♥

Detta nya liv inleddes hemma i lyan med improviserad blomkålsmos och stekt santoreggia (tillbaka lite på LCHF-stuket). Bidde blomkålsgröt istället för blomkålsmos. Nåja, gott smakade det. Fick hem Svinalängorna idag. Filmen då. Som varken gick att spela i DVD-spelaren eller datorn tydligen. HELVETE! Ska ALLT skita sig nu?!

Ääääh! Bara hyrfilm. Och filmen ska tydligen vara sämre än boken och helt glömma klassperspektivet för alkoholismen. South Park säsong 8 som jag fick hem i veckan som köpe-DVD blir en utmärkt avrundning av onsdagen. Blir alltid glad av denna geniala serie. Venoms nya Fallen Angels på detta. Som låter rätt kass. Vilket ju är meningen. Väl?

Även onsdan blir bra denna höjdarvecka. Nästa projekt stavas torsdag.

Måndag de luxe (den heliga konsten att käka buffé)

Ibland, var tredje-fjärde månad, får man råd att unna sig något gott när räkningarna är betalda. Jag passade på att lapa sol, ljus och luft och promenerade in till stan där jag hade ärenden på biblioteket (kartläggning av litteratur om lokal livsmedelshistoria, men här koncentrerar vi oss på livsmedelskonsumtion). Jag passade på att luncha på kinarestaurangen Kimpo. Självklart en rejäl buffé.

Att käka buffé är en konst i sig som fordrar mycken erfarenhet. Man får inte vara för hungrig och absolut inte mätt. Är man för hungrig fyller man tallriken med första bästa framför en och glufsar sig proppmätt på fem minuter. Epic fail! Man ska ta och äta lite i taget och inte överbelasta magen. Jag inledde med en liten "förrätt" med musslor, räkor, revben m.m. Efter det ett "första huvudmål" med friterade grejer, gryträtter m.m. Efter detta "stora woktallriken" med allt från oxkött till bläckfisk. Sen var man rejält mätt. Kaffe och ett par pepparkakor att smälta maten med.

Efter biblan hade jag fått kontakt med Steve och vi tog sedvanligt kaffe på Fantasi. Även Anton dök upp. Lite konsert med den lille pojken Bob Dylan på bordet till kvällsfikan. De stora pojkarna vid bordet käkade kycklingsallad respektive bakad potatis. Jag var av någon outgrundlig anledning mätt. Men glass går alltid ner. Nu kändes det extra adventsmysigt med pepparkaksglass.

Tivolibadet direkt efter för lite svettig arombastu. Vackra asiatiska damer i bubbelbadet, vackra asiatiska damer på restaurangen. God mat och fika och gott sällskap. Vad mera kan man begära av en vanlig måndag i december?

Nu ska jag gå och lägga mig med Arne Anka. Vars nya album jag lånade på biblan. Där jag även skrev ut biljetten till Saxon (+ Anvil) på KB i Malmö imorgon. Måndagen kompletteras av att jag lyssnar på Venoms nya Fallen Angels som släpptes idag. Hail Satanas! Och God Natt! JAG lär ju somna ganska belåten!!!

Memme Crüe - en stor flicka!

Denna måndag är inte vilken måndag som helst! Denna måndag är verkligen speciell!

Inte för att det är första måndagen i advent! Inte för att Venom släpper sin nya Fallen Angels idag! Det är ännu större! Mycket större! Min underbara väninna LINDA "MEMME CRÜE" CEDERBERG fyller stor flicka idag! 40 år!

För hon är verkligen ingen "tant"! Hon är själva definitionen av "häftig brud"! En mycket mogen kvinna som inte drar sig för att betala sina barn för att de ska stoppa upp kliande godis i naveln på sig själv! Men vars uppriktiga kärlek till sina barn jag aldrig skådat i hela mitt liv! Lindas döttrar ser exakt ut som henne! När jag konstaterat det för dem har de sagt: "Tycker du att vi är lika mamma, Martin? Då tycker vi om dig!" Så mycket tycker de om sin mamma! Ena dottern stod hon längst fram med på Mötley Crüe häromsommaren, där dottern "köttade" en brud som försökte tränga sig före! Även store lille sonen är väluppfostrad och kommer och serverar en starköl där man sitter som en pascha i solen på våra sommarträffar i Horny Horna! Som tyvärr är allt för försenade vid detta laget!

Men lite fikor i stan hinns med ibland! Där man skämts bort! Jag har försökt kompensera med att fixa fram lite blandskivor när det önskats!

De flesta gamla "kursare" har man helt tappat kontakten med! Men här är vänskapen kompakt sedan "ba(j)sgruppens" glada dagar på lärarutbildningen! Jag, Linda och Therese är fortfarande tre musketörer som svurit att någon gång ockupera samma skola! (Jag och Therese har lyckats, med Den Heliga Treenigheten är ännu inte sluten! De fem veckorna tillsammans på Jacobsskolan var dock jävligt kul!)

Lindas bakgrund som läkarsekreterare kom väl till pass när vi gjorde vårt exemplariska examensarbete på lärarutbildningen! Hon gjorde ett hästjobb med mig som slavdrivare! Men resultatet blev därefter (trots att vi motarbetades av vår handledare som vi sonika trotsade)! Examinatorn tyckte det var "det bästa han läst på flera år"! Det bestod av KLASS och var heller inte KÖNLÖST*!

Ha en alldeles underbar födelsedag, Linda! Det är du mer än väl förtjänt av! Och tusen tack för att du räddade min Black Sabbath-biljett! Denna gången MÅSTE vi se Mötley tillsammans! Gärna med dina kids som livvakter!

\m/ Together we stand for the Youth! \m/

* * * * * * * * ♥ ♥ ♥ KRAM!!!!! ♥ ♥ ♥ * * * * * * * *



* Klass och kön var två aspekter i vår fantastiska undersökning Resurs eller bokstav på papper? En undersökning av gymnasieelevers syn på och upplevelse av betyg. Se länk nedan.

Resurs eller bokstav på papper?

Det lilla ljus jag har..... (The Eagle has landed)

‎1:a advent var det någon som sa. Om jag skulle ta och tända ett ljus? Fast jag har bara svarta ljus. Och ingen grädde så även kaffet fick bli svart.....

Stekte och käkade upp några skinkschnitzlar. Bra balanserad kost efter den palestinska lunchbuffén på Kvarnby. Likörmix (chokladpraliner) till kaffet. TV/filmkväll i soffan. Mysigt värre. Särskilt med levande ljus och Berit rytande utanför fönstret.

Starke man och En idiot på resa. Följt av Ken Loachs sociala drama (vad annars?) Kes - Falken från 1970. Härlig lantlig brittisk accent. Strykpojken Billy tämjer en falk han själv fångat, växer som människa och får en vän. Lite må bra-film någonstans i mitten. Men slutar som en riktig må dåligt-film. På det där sättet som enbart Ken Loach kan.

Regn. Där gick gränsen. Hoppade över min planerade stormpromenad ute på fältet. Kanske lika bra. Berit hade väl ryckt bort mig som en vante. Och jag landat på ett tak nära dig. (Blåst är jag väl redan.)

Kollat på film med sorgligt slut. Betalt räkningar. Fin tröst att det räckte till en biljett till Saxon (+ Anvil) i Malmö på tisdag. (Det lönar sig med nyktra helger och matfynd från Netto.) The Eagle has landed. Hur det gick för falken får ni se i filmen. Som jag tycker att ni ska se. (För övrigt hade jag funderat på just Falconer eller Storm som vandringsmusik på den bortblåsta promenaden.)

Vid vägs ände? Lördag del 3 - Framtidsutmaningar

Femton minuter en kvart tar som bekant en pizza. Prisa Gud för den akademiska kvarten! Efter lunch var det dax för lördagens andra seminarium: Vänsterns framtidsutmaningar med Ida Gabrielsson, Vänsterpartiets framtidskommission, Lisa Holmberg, Vänsterpartiet Hudiksvall och Kvarnbys rektor Henning Süssner Rubin i panelen/utfrågningsbåset.

I det tryckta textkompendiet till seminariet skriver Lisa: "Ett begrepp som sedan länge tycks vara högerns är valfrihet. Varför slåss vi inte om det? Valfrihet är ett av de värden som fick mig att bli vänsterpartist. Valfrihet betyder för mig att vi oavsett bakgrund (föräldrars socioekonomiska situation, bildning etc.) har samma möjligheter här i livet."

Högerns påtvingade "valfrihet" skapar enbart segregation. Ida hänvisar till Strategi för framtidens Vänsterparti där målsättningarna på medellång sikt bl.a. är att föryngra partiet medlemsmässigt, få in en större del med invandrarbakgrund och att öka stödet och medlemskapet bland människor med LO-yrken samt "göra politik" och förknippas med "reformer som förbättrar människors dagliga standard och med framtidsvisioner de vill vara delaktiga i."

Panelen fanns på plats för att lyssnarna inte skulle vara lyssnare utan aktivt deltaga i diskussionen under de två timmarna. Med siktet framåt. Vänstern har de bästa argumenten, men hur ska vi föra ut dem? Göra politik och inte bara snacka? Vi är i ett gynnsamt läge. Skandalerna inom åldringsvården kom fram mitt under vår kampanj om just detta ämne. Vi har hela tiden varit motståndare till privata vinster i vård, skola och omsorg. Sossarna är i en rörig situation och har "ganska dålig politik". Ändå ses vi som "parlamentets lilla vänsterkraft" som klagar på sossarna men själva samarbetar med dessa. Vi är det enda partiet som vill avskaffa kapitalismen och som verkar feministiskt i riksdagen.

Jag ställde frågan om Vänsterpartiets visioner: vi kallar oss socialister och feminister, men vad innebär socialismen i praktiken? Ida menade att framtidskommissionen arbetar på idéer om ekonomisk demokrati och att öka ägandet: "varför ska pensioner skvalpa på börsen istället för att investeras i annat?" Lisa svarade att hon verkligen förstod min fråga och att partiet är otydligt i sammanhanget.

En stor del av diskussionen kom att handla om vårt språk utåt. Ska vi "tala med bönder på böndernas vis och med lärde män (och kvinnor!) på latin"? En relevant fråga, men tyvärr tyckte jag (och flera) att det började "balla ur" lite när det snöade in på en slags intern klasskamp. Många medlemmar (och hela avdelningar typ Lund) tycks lida av ett slags "akademiker-komplex". Som någon sa: alla behövs, akademiker som icke-akademiker, för att rädda Sverige från rasism o.s.v. Jag nickade med Ida om att vi både behöver fler från LO-kollektivet och att det inte är fel att vara "smart". Kunskaper hos folk är alltid bra! Det var bra att diskussionen kom in på att vi måste prata så att det berör "vanligt folk" och inte bara slänga oss med "vänsterfloskler", statistik och fakta. Odla vår solidaritet, empati och inlevelseförmåga. Satsa mer på studier och "tankesmedjor". "Sätta ord på det vi känner, mosa istället för att bli mosad!"

Det som göms i frys.....

Ojojoj! Hittade en helt paket Sia Ägglikör! Blev finfint till kaffet! Det som göms i frys kommer upp till mys!

Avnjöts till The Damned United på tvåan! Underbar film!

Gubben har gått och blivit gammal på gamla dar! Går tidigt i säng! Redan vid midnatt! Och vad passar bättre efter en dag på serieskapar-skaparnas Kvarnby än att lägga sig och mysa med Liv Strömquist, höhö? Hundra procent fett! Ny vänsterdag på Kvarnby hägrar imorgon!

♥ GOOD NAJT! ♥

Vid vägs ände? Lördag del 1 - Serieös konst

Andra lördan och söndan på Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Denna helgen med tema: Vid vägs ände? Arbetarrörelsens framtidsstrategi. Denna revolutionära läroinstans firar inte sitt 20-årsjubileum genom nostalgi och bakåtblickar utan genom att skåda framåt!

För en seriefantast som undertecknad känns det som ett pilgrimsmål att besöka en skola där flera av mina absoluta favoriter haft sin serieutbildning. Och flera lär fostras. Helgen till ära fanns en ordentlig serieutställning. Som bokstavligt talat pissar på patriarkatet och kapitalismen!

Vid vägs ände? Lördag del 2 - Schools out!

Jag åkte ner och hem med Kvarnbys styrelseordförande Micke Persson från Vänsterpartiet i Kristianstad. Som dagen till ära höll inledningstalet. Hela upplägget består av smärtsamma "krockar". Flera seminarier hålls samtidigt i olika salar och med olika teman. Jag började denna lördag med: Rätt till utbildning - skolan, makten och framtiden.

Kerstin Eldh, folkbildare, menade att skolan ska vara en motpol till den kommersiella världen. Skolan måste få kosta och ha hög personaltäthet. Det är ju faktiskt eleverna i skolan som är vår framtid. Lärare ska inte bara lära av varandra utan även av elevernas egna unika erfarenheter och tankar. Hon citerade Karl Marx med orden "uppfostraren måste själv uppfostras".

Rossana Dinamarca, Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson, talade sig varm för en verklig skola för alla. Dagens borgerliga skolpolitik är segregerande och sorterande med elitisering redan på grundskolenivå. Skolan är en klassfråga och alla har rätt till utbildning. Skolan ska bryta klass- och kunskapsskillnader. Inte spegla samhället utan förändra. Hon betonade vikten av allmänbildning, äver för yrkeselever. Skolan ska inte bara producera arbetskraft utan även samhällsmedborgare. Undervisningen måste vara relevant för eleven: "When children have interests education happenes". Skolan ska hänga med v.d.g. teknik och forskning. Resurserna ska dit de är ämnade. Det "fria skolvalet" är inte fritt alls. Hon påminde om hur hon blev utskrattad av borgarna och Jan Björklund som nu själv blev utskrattad för sina ord: "Det är inga som startar skolor för att tjäna pengar!"

Elisabeth Hellman, specialpedagog, menade att skolan åter måste bli en unik mötesplats för alla elever. Vilket kan motverka förutfattade meningar och ha en demokratisk funktion. Hon uppmärksammade gifterna vi utsätts för och talade för en aktiv kamp mot kemikalieindustrin vilken kan ligga bakom ökningen av diagnosticerade "bokstavsbarn". "McDonalds-effekten" med sina snabba tryck på datorn måste motverkas. Eleverna behöver mer stillhet och tid till reflektion och samtal. Skapande och kreativa inslag är viktiga och läxor ska göras i skolan. Det ska finnas minst två pedagoger i klassrummet för att möta alla och ta hand om elever som "ballar ur". Det är dessutom ett för stort glapp mellan den pedagogiska forskningen och de verksamma i skolan. Lärare måste ta till mer "civil olydnad", ta makten i skolan och satsa på det som är viktigt. Inte bara ta order uppifrån. Elever ska ges självförtroende och våga kräva sin rätt i samhället och livet. Fakta och reflektioner måste gå hand i hand, redan små barn behärskar detta. Idag är det snarare tal om "kunskap", disciplin och poliser i skolan.

Olle Holmberg, f.d. statlig utredare på skolområdet och f.d. rektor på Malmö Högskolas lärarutbildning, ansåg att vi ska betrakta elevers texter, filmvärld, lekvärld o.s.v. med samma allvar som när man analyserar en dikt (Holmberg är litteraturvetare i botten). Dagens ungdomar är annorlunda än de på 50-talet som Björklund vill tillbaka till. De är socialiserade på ett annat sätt. Hur ska man idag motivera dessa och förändra skolan? Lärarna måste få tillräckligt med utrymme och inflytande. Statliga standardlösningar funkar inte för alla. I USA kallas det "konceptslavar" när någon utifrån tänker ut konceptet. Han njöt när en lärare från Klass 9:A, en serie han menar visar ett förakt för lärarkåren, fick 0 poäng i På spåret. Beträffande fakta och kunskaper måste det vara i "rätt perspektiv", med hänvisning till "faktakunniga" personer som Anders Breivik.

Även publiken fick plats och ord. Om "segregationens möjligheter" (att utgå från varje unik förutsättning då "en skola för alla" i nuet enbart är en vision), lärare som "aktivister" och "röda rebeller", vikten av kunskap om arbetarrörelsens historia, olika modersmål i klassrummet, mobilisering av föräldrar, trötta lärare med dåligt självförtroende m.m. En i publiken var besviken för att inget händer. Snarare är det "ett steg framåt, två steg tillbaka". Han hade själv "blivit utbildad av Caligula(!)" och ångrade inte sitt engagemang i 68-rörelsen (då skolan var mer framåt än idag).

Efteråt satt det fint med en pizza. Tack, Rickard!

Vit Månad och Svart Sabbat (Fluff! ♥ \m/)

Äntligen helg! Här ska supas och spys!

Närå! Ska åka till Kvarnby Folkhögskola tidigt även denna helgen för intressanta vänsterdiskussioner i högsta klass! Kan lika gärna köra en vit månad när jag ändå håller på!

Men helt drogfri kan man ju inte vara en fredagskväll (eller annan kväll)! Kaffe, mat och musik är tre måsten!

Muahaha! Självaste Lucifer skulle få halsbränna av denna stroganoffen! Passande att jag lyssnar på Iron Man (instrumentalversionen)! \m/
Black Sabbath är nog det största som hänt mig! Började med Born again och Heaven and hell när jag var en liten 11-åring med jeansväst och fortsätter i Malmö i juni med den där nya sångaren! Går snabbt dit! Bara några månader! (Hmmm.... borde de inte kalla sig Blue Sabbath när de lirar på MFF:s arena?!) \m/

Älskar Spotify ibland! Som när man lyssnar på Black Sabbaths tidiga skivor och det finns en massa instrumentalversioner, alternativa texter o.s.v.! (Har nästan alla Sabbath på LP annars!) Så underbart jävla flummigt att trippa på kaffe till! ÄLSKAR detta!!! Man flyger till himlen utan svamp! \m/

Kalla mig proggare! Kalla mig hippie! Kalla mig mes! Kalla mig Velour-Martin! Men jag sitter inte och hoppas på att folk ska åka ut ur Idol en afton som denna! Jag tycker att man ska spela och sjunga för att det är kul! Typ Ozzy med röst från en hundgård och Toni med avkapade fingertoppar i mina högtalare nu! \m/

Fluff! Måste vara gulligaste titeln på en Black Sabbath-låt! Gullig låt överhuvudtaget! Påminner om Beppes godnattstund och John Blund! Ska nog lägga mig till den om nån timme! Ska bara fluffa till kudden först! Fluff! ♥ \m/

Där änglarna svärmar

Pappänglar på jobbet. Riktiga änglar på Facebook. Jag är rörd, inte skakad. Jo förresten. Det med. I vanliga fall brukar jag inte uppskatta när saker sker bakom min rygg. Fast i juletider kan under ske. Fråga den undergörande snickarsonen som föddes vid tiden för Vintersolståndet, Sol Invictus, Yule och Midvinterblotet. Alltså vår signade juletid. Fast han egentligen föddes i september. Spöa det!

Citerar Magda från Facebook: "tycker det är mycket konstigare att vi har en internationell dag för att fira en snickare som dog för 2000 år sedan än att vi har en dito dag för att uppmärksamma det systematiska våld som utövas mot kvinnor."

Jag: "Eller alla byggnadssnickare som årligen omkommer på jobbet."

Johan: "Hade han blivit snickare hade vi nog inte behövt fira"

Magda: "Det blev han ju, Johan. Tills han slutade sitt dagjobb, blev av med inkomsten och blev en hemlös lösdrivare. ^^"

Jag: "Jesus sket i arbetslinjen... Om man skulle söka jobbet som kristdemokratisk ordförande ändå? ;-)"

Så kan det saliga snacket gå på Facebook. Där änglarna svärmar. Jag vågar dock inte säga mer eller för mycket innan 24-slaget (i december). Då kan förtrollningen brytas....

Fejsbock

För en vecka sen tänkte jag att näää, jag hänger sjukligt mycket på sociala fora (eller typ ett). Skiter i Facebook ett tag. Det var svårt i början att släppa en påtvingad vana (eller reflex). Men man slapp ett vanemässigt tvång och fick en massa tid till annat. Mådde genast betydligt bättre. Slutade vara frustrerad över piss-saker som att någon inte svarat på en kommentar. Började kanske rentav få ett s.k. liv? Min avslutande status var: Sköt om er och varandra!

Efter två dygn började jag få SMS av personer som var allvarligt oroliga för mig. Efter tre dygn ännu fler + telefonsamtal. Hur mår jag egentligen? - Tack jag mår så bra så! Min Hej då, nu tar jag semester!-menade status uppfattades som "kryptisk", att jag var "deppig" o.s.v. Det var definitivt inget självmordsbrev.... Lika bra att bege sig "hem" igen....

Visst värmer det att ha vänner (ej att förväxla med FB-"vänner") och anhöriga som visar att de bryr sig. Uppriktigt. Jag är glad. Men handen på hjärtat: två dygn utan att vara uppkopplad på Fisbok?! Det säger en hel del om vår tid. Man är nog inte ensam adic....

Dessutom har jag skrivit här på bloggen hela tiden. Fast här kikar ingen in om jag inte länkar på FB först....! ;-)

Falafel nr. 1 - en kulturell och intellektuell post-tayloristisk odyssé

Kristianstads stadsbibliotek, Regionmuseet i Kristianstad, ABF-huset i Malmö... har jag inte haft en fantastiskt kulturell, intellektuell och kunskapstörstande odyssé denna torsdag?

På Regionmuseet besökte jag faktarummet Minnesluckan i min kartläggning av livsmedelshistoria kring Kristianstad. Jag kikade även på Minnesluckans Per Åhlin-utställning och konsthallen i museets fantastiska idrottsutställning. Dessa återkommer jag till.

På ABF-cirkeln fortsatte vi med Mikael Nybergs bok Kapitalet.se. Det hela inleddes dock med att cirkelledaren David läste upp ett par relevanta artiklar från LO-tidningen. Plockarna i Arla Foods har något som heter P2V (pick to voice). Det är en slags röststyrd styrning av arbetet och arbetarna. En "digital taylorism" där dataprogrammen tar över mänsklig kommunikation under arbetsprocessen. Det är dock ytterst röstkänsligt och den som svarar datarösten får inte vara hes (vilket är svårt då de jobbar i nästan minusgrader). Då varje arbetare har en indirekt GPS på sig är även övervakningen total.

En LO-rapport visar på hur utarmande jobb ökar i alla LO-yrken (kassörskor, chaufförer, industriarbetare etc.). 58% av LO-kvinnorna har upprepande arbeten. LO-kvinnorna är även underst på arbetsmiljöstegen. Det har alltid funnits mest taylorism ("rationell" maktlöshet inför arbetsprocessen för arbetarna enligt en löpande band-princip) inom kvinnodominerade yrken. Själsdödande arbeten dödar även kroppar. Genom självmord och hjärt- och kärlsjukdomar. "Postindustriellt samhälle". Pyttsan. LO-utredarna har alldeles rätt i att man måste lyfta fram arbetets innehåll och arbetarnas inflytande.

Flera av cirkeldeltagarna hade själva erfarenheter som plockare, kassörskor o.s.v. och kunde bekräfta artiklarna. För övrigt anser jag att det är förbannat förlösande och trevligt med studiecirklar med idel vänsterradikala ungdomar (fast de ser väl mig som en reformistisk gubbe).

På biblan lämnade jag Magnus Utviks CD-bok Med Stalin som gud och lånade serietecknargeniet Joakim Lindengrens a-lagar-album Ett anstötligt liv. Den sistnämnda ska jag sätta mig på bänken med nu. Lägga mig i sängen menar jag.

Det viktigaste jag gjorde på biblan var dock att skriva ut min biljett till Black Sabbath i Malmö! Att preperera sig med en falafel på Möllan innan studiecirkeln var ett måste för tankeverksamheten! \m/

Pusselbitar och poletter

Ströläser lite selektivt i Aftonbladet till kaffet. Katrine Kielos skriver i sin ledare:

"Att bli utnämnd till EU:s bästa ­finansminister 2011 är lite som att bli utnämnd till Afrikas bästa skidåkare. Du är bäst i ett gäng som har lyckats med att få en kris, som inte hade behövt sprida sig bortom Grekland, att orsaka enorm ekonomisk, politisk och mänsklig skada samt med stor sannolikhet åstadkomma ett för­lorat decennium för Europa – helt ­i onödan.

Men Anders Borg är alltså bäst i gänget ­enligt brittiska Financial Times. Bäst i ett Europa som inte sedan första världskriget har varit så dominerat av högerregeringar och som nu riskerar att dra med sig hela världsekonomin utför stupet, inför en förstummad omvärld som inte begriper vad våra ledare håller på med.
Alla kandidater `har kollektivt varit ­försumliga och låtit en lätthanterlig kris utvecklas bortom all kontroll´ säger en av jurymedlemmarna uppgivet till tidningen.......

Anders Borg är på många sätt en ­skicklig politiker. Det är roligt för ­Sverige att han nu vunnit pris. Men ­utmärkelsen lär inte vara något han kommer att skryta om för barnbarnen.
Historikerna kommer att skriva spalt­meter om den här generationens euro­peiska ledare och den enorma ekono­miska och politiska skada de orsakade hela kontinenten.
Helt i onödan."

Martin Ezpeleta skriver i sin krönika:

"Men för tio år sen föll allt samman som ett korthus. Det nyliberala experimentet havererade. Vi, som varit IMF och de internationella låneinstitutens främsta elev blev nu utslängda från det utlovade Paradiset.

Det var mycket mer än en social och ekonomisk kris. Det var ett kulturellt uppvaknande. Ett smärtsamt, men nödvändigt bad av ödmjukhet och en insikt om att vi endast kan resa oss om vi tar hjälp av de som står närmast. Det vill säga våra latinamerikanska grannar. En ny period började. Tonårskrisen. Vi visade Europa och USA fingret. Vi slutade be om lån, vi slutade be om lov. Vi stärkte det regionala samarbetet – utan att förlora självständigheten! - vi sket i sparkraven från finansiärerna, vi valde själv våra allierade.

Och det gick bra. Vi reste oss på nio och tio år senare är det EU som är nere för räkning. Och det är vår möjlighet att fullborda emancipationen som inleddes för tvåhundra år sen.

För likt ett barn som vill frigöra sig från föräldrarna så räcker det inte med att ta avstånd från dem. Föräldrarna måste falla från piedestalen, barnet måste se och uppfatta att föräldrarna är ofullständiga, fulla av brister, motsägelser och frustrationer, som barnet självt. Först då kan man frigöra sig.
Idag kommer unga, arbetslösa spanjorer och läser på våra universitet – gratis och öppna för alla; forskare och politiker studerar och applåderar den argentinska återuppståndelsen och latinamerikanska utvecklingen och ser vad som kan appliceras på eurokrisen.

Nu är det vår statsskuld som är under kontroll. Det är vår arbetslöshet som sjunker stadigt. Det är vår export och konsumtion som ökar. Det är vår statskista som är överfylld. Det är vår tillväxt som nästan är tvåsiffrig. Och det är här, i Latinamerika, som politiken inte kapitulerat inför storfinansen.
Jag tror att vi äntligen håller på att bli vuxna."

Känns det inte ibland som att de passande pusselbitarna faller på plats? Som att poletten trillar ner? Eller var det dollarn? Eller var det euron?

Katrine Kielos - Inget att skryta om Anders Borg

Martin Ezpeleta - Latinamerika håller på att bli vuxet

Bort-Klemad (Torsk på Vintern)

Om Klemens är mild, så blir vintern mild.

Så säger Bondepraktikan. Och Klemens är idag. Idag har det varit ruggigt och kallt. Ruggigt kallt. Väderprognoserna lovar sol och snö om vartannat dagarna framöver. Men det ska vara "milt". Så då vet man vad man har att vänta. Eller inte. Jag vill ha en lång och vit och solig vargavinter. Absolut inte sånt väder som idag.

Men nu är det mysigt att tända ljus och julpynta. Nu behöver vi ljus. Och värme. Jag stack direkt till badet när jag kom hem från jobbet. Och värmde mig i en het bastu.

Väl hemma slängde jag ihop en fransk fiskgratäng på grönländsk torsk. Hittade block för 13.90 på Netto igår (inte på Blocket, höhö!). Blomkål och broccoli till. Mitt nya potatissurrogat. Smakar ärligt talat inte skillnad på torsk och alaska pollock i block. Saknar fiskesemestrarna på ön utanför Lofoten med farsan och Johnny. När vi drog upp torskar på upp till 13 kilo. Och kom hem och fyllde frysen med torskfiléer. Som smakade torsk. Torsk på Engeløya är annat än Torsk på Tallin. (Eller Torsk på Netto för den delen.)

TV till maten. På bussen hem hade jag gjort min ABF-läxa till på torsdag genom att läsa ett par kapitel i Mikael Nybergs klart läsvärda Kapitalet.se. Det framgår verkligen hur mycket medveten politik och ideologi det ligger bakom Kung Kapitals härjningar. Efteråt pausade jag med Aftonbladet. Där jag fastnade i en artikel av samme Nyberg om hur mycket medveten politik och ideologi det ligger bakom riskkapitalbolagen och "vanvårdsföretagen" inom vård och järnvägsnät. Och på Aktuellt handlade det som lök på laxen (eller torsk på välfärden) om hur Banverket skänkt 125 skattemiljoner öronmärkta för att vi ska kunna åka tåg åtminstone denna vintern till ett privatföretag för att de inte skulle fortsätta att vansköta vårt vägnät.... 70% av tonårsmammorna i Sverige genomgår inte full gymnasieutbildning. Gäller inte papporna. Som inte är tillräckligt "mogna" enligt mammorna....

Världens händelser handlade om folkmordet i Rwanda. Om hur den västeuropeiska imperialismen och rasismen skapade fiendskap mellan två folkgrupper. Och smet från ansvaret när helvetet brakade loss på allvar hundra år senare. Fruktansvärda och ofattbara autentiska bilder på lik, lik, lik....

Från Sverige till himlen inledde dock kvällen. Om det finska krigsbarnet (en allt för bortglömd svensk folkgrupp) Lena-Maja och den rysk-ortodoxa kyrkan i Överkalix. Här snackar vi multi-kulti norr om Polcirkeln (och jag tror att jag är lite kär i Anna Barsk, hihi).

Yngwie J Malmsteens senaste Relentless nu till kaffet. Musik som bara riktigt avancerade lyssnare behärskar och förstår. Vet inte om jag myser eller tröstar mig. Fryser eller värmer mig. Men det är alltid skönt att blogga av sig.

Mikael Nyberg - Vanvård av välfärden

Carl Tham - Vinsten först!

Juleljus & vardagsmys

Fläskfilé i grädde, klyftpotatis och lättöl. Godare blir det aldrig. Inte som oväntad lunch på jobbet. Och inte annars heller. Det gäller att vara på plats på jobbet när Intresseföreningen har möte. Hann t.o.m. med en liten bit tårta till kaffet innan jag slutade.

Fast nog behöver man rejäl mat när man jobbar hårt: crepar krukor, hänger upp girlander, pyntar granen och allmänt julpyntar och -städar. I den mer sparsmakat stilrena 20-talslägenheten och den mer flashiga 50-talslägenheten. En apelsin på bordet i den förstnämnda till åminnelse av att familjen fick varsin apelsinklyfta just vid jul. I den senare mer folkhemska lägenheten en juleduk på radioapparaten under Per Albin .

Det är trevligt med en chef som berättar att hon saknade näsdukar när hon såg Les Misérables i Malmö nyligen och att hon blir helt till sig av röda fanor. Jag svarade att jag reagerade exakt likadant när jag själv såg den i Malmö för ett tiotal år sen: Då, är det dags att börja gå mot en morgondag!

På vägen till bussen hade jag intressanta diskussioner om karma och positivt tänkande med min trevliga jobbarkompis. Som jag ska fortsätta julpynta med imorgon. Fast då får vi nog klara oss på en rejäl frukostbuffé.

Väl hemma bidde det tacos med habanero-kryddmix. Medan jag lyssnade klart på Med Stalin som gud av Magnus Utvik. En mycket svår bok att slita sig ifrån. Man sögs in i den. Som i en destruktiv sekt. Nu dricker jag kaffe med vispgrädde och lyssnar på Scorpions nya Comeblack. Med själlösa nyinspelningar av gamla goda (men lite väl förutsägbara) hits och covers på gamla goda hits som jag inte hunnit fram till. Därvid ber jag att få återkomma.

Lite bloggande innan jag lägger mig med ett seriealbum. Ny dag imorgon. Och nytt vardagsmys. Som är det enklaste. Som är det svåraste (för att parafrasera Berthold Brecht).

Hårresande! (Till frågan om renhet, politik, sekterism och kärlek)

Måndag. En ledig sådan. Var skönt efter helgens tidiga morgnar för Västerpartiets politiska utbildningsdagar i Malmö. Sov till middag. Hade tvättdag och tvagade även mig själv med fyra arombastu på badet ikväll. En omgång hette Hårresande, vari man skulle smörja in håret med olja. Det reste sig dock inte. Huvudsaken är att jag inte tappade det.... Efter att ha ansat till skägget nu innan sängdax känner jag mig ren och fräsch som en nyfödd. Det var skönt att promenera hem från stan efter badet. En doft av lavendel, citrongräs och annat i luftgångarna från bastuns eteriska oljor. (Eller var det bara Allöverket som släppte ut igen?)

En liten fysisk och mental reningsprocess till måndag alltså. En känsla av pånyttfödelse inför den kommande veckan. Appropå pånyttfödelse slank jag in på biblan och lånade Magnus Utviks nya självbiografiska Med Stalin som gud som ljudbok. Om hur den 16-17-årige Magnus i Värnamo i början av 1980-talet lämnade Kommunistisk Ungdom för den Albanien-trogna sekten Kommunistiska Partiet i Sverige.

Då boken är strikt kronologisk (bortsett från förordet i nutid) kan man följa "uppvaknandet" och brytningen. Själv får jag starka vibbar av mitt eget politiska/kommunistiska uppvaknande som 15-16-åring i slutet av 1980-talet. För min del blev det ett 14-årigt äktenskap med KPML(r). (En direkt slump. Jag hade även kastat blickar på KU/VPK, APK, Offensiv m.fl. när jag gick i nian. I värsta och mest extrema fall hade jag kanske blivit ungsosse. SSU Vox i Olofström var dock lite väl menlösa för mig. Mina klasskamrater som var med i SSU hade gratis läsk och bullar samt en gratisresa till Danmark som motiv.) En tonårsförälskelse som de sista åren var ett kärlekslöst slentrianförhållande. Dock var det jävligt roligt, lärorikt och ingenting jag vill ha ogjort. Till skillnad från Magnus som först nu efter 30 år kan bearbeta vad han varit med om. Jag återkommer med diskussioner om sekterism och destruktiva förhållanden efter läsningen (som Per Ragnar står för i detta fallet).

Efter nio år som politisk singel fick jag en ny brud i somras. Efter att ha dejtat några år. Som sagt anledningen till att jag inte fick sova till middag i helgen. Men vad gör man inte för kärleken? Som man väl ändå får skilja från manipulation och hjärntvätt? Ingen Utvik(nings)brud....

(Min kärlek till Stalin och Lenin har emellertid alltid varit svag. Enver Hoxha har jag aldrig ens tafsat på....)

Den Vite Mannens Börda (en grekisk tragedi i många akter)

Den arabiska våren spirar efter tusen och en natt av reaktionärt mörker. Miljoner indignerade protesterar på gator och torg i Spanien och Portugal. Trötta på raserande av löner och social trygghet. På arbetslöshet och en tröstlös framtid. Generalstrejker i Italien. Wall Street ockuperas vecka efter vecka och sprider sig till andra städer i USA och Europa. Det är inte OK att 1% svinaktigt rika styr över oss andra 99%. Vi sitter och tittar på. Från TV. Från Aftonbladet. Från Internet.

Men även vi reagerar. På de oansvariga. På de lata. På parasiterna som blir feta på vår bekostnad utan att lyfta ett finger: infödingarna kring norra Medelhavet. Som gott kan behöva ett riktigt rykande stålbad. Nu ska de allt få betala tillbaka! Arbetare, arbetslösa, kvinnor, barn, sjuka och pensionärer! Nu ståndar räfst och rättarting!

Hans Linde, (V), skriver om Greklands och Italiens nytillsatta härskare:

"Men ingen tycks reflektera över att varken Papademos eller Monti är folkvalda. De har inte fått sina uppdrag genom att de vunnit väljarnas förtroende. När de nu ska fatta avgörande beslut om sina länders framtid saknar de ett tydligt mandat från det grekiska och italienska folket. Och det är inga små förändringar som de planerar att genomföra: löner ska frysas eller sänkas, omfattande privatiseringar genomföras, arbetsrätten nedmonteras, pensionsåldern höjas och den redan underutvecklade välfärden ska utsättas för omfattande nedskärningar.

Samtidigt har en av demokratins grunder, ansvarsutkrävandet, satts ur spel. För grunden i en demokrati är att väljarna kan rösta bort de politiker man är missnöjd med. Men vem kan rösta bort Europas nya teknokrater?

Den ekonomiska kris som vi ser växa sig allt starkare i södra Europa är på god väg att bli en demokratins kris – och Europas liberaler jublar över utvecklingen.

Samtidigt har Italien och Grekland hamnat under ekonomiskt förmyndarskap. Tjänstemän från IMF och EU har i realiteten tagit över makten över den ekonomiska politiken. Från EU:s sida höjs dessutom krav på att upphäva rätten till centrala kollektivavtal för privatanställda i Grekland, en tydlig inskränkning i den grundläggande mänskliga rättigheten att få organisera sig och kräva sina rättigheter på sin arbetsplats.

Att vanliga italienare och greker har några som helst synpunkter på utvecklingen i sina egna länder beskrivs som ansvarslöst, trots att det nu är de som ska betala priset för en kris som andra skapat. Demonstrationerna utanför parlamenten, strejkerna och protesterna döms ut. Att grekerna skulle tillåtas folkomrösta om några av de största besluten i landets moderna historia beskrevs som galenskap."

Krisen beror inte på för mycket demokrati och för lite nyliberalism utan precis tvärtom:

"Den ekonomiska krisen har i stora delar sin grund i att demokratin pressats tillbaka. När kortsiktiga vinstintressen fått styra allt större delar av samhällets utveckling har befolkningens långsiktiga intressen av välfärd, infrastruktur och arbetstillfällen fått stå tillbaka. Del efter del av samhällsekonomin har dragits in i spekulation och de ekonomiska bubblorna kunnat växa sig enorma.

Svaret på krisen borde därför vara mer av demokrati. Finansmarknaderna behöver regleras, de stängda styrelserummen i finansinstituten och bankerna öppnas upp och utrymmet för skattefusk och kapitalflykt elimineras. Varje land måste få möjlighet att lämna det kapsejsade EMU-projektet och ta tillbaka makten över sin ränte- och valutapolitik."

Men vi väljer mer nyliberalism åt vildarna. Mer stålbad. Vi ansvarsfulla i EU:s nordligaste utkanter. Den civiliserade världen med vår heliga mission. Att sprida civilisation och ljus över infödingarna. Halvt barn, halvt djävlar. Tropikhjälmen på. Eller var det vikingahjälmen?

Tag upp den vite mannens börda,
sänd män med mod och spänst
i landsflykt, sänd er bästa flock
till era fångars tjänst
att träla i tungt harnesk,
att ge en vettlös hord,
ett vilt, nyss fångat folk – halvt barn,
halvt djävlar – värn och vård.

(Take up the White Man's burden--
Send forth the best ye breed--
Go bind your sons to exile
To serve your captives' need;
To wait in heavy harness,
On fluttered folk and wild--
Your new-caught, sullen peoples,
Half-devil and half-child.)

(Rudyard Kipling)

Hans Linde - Teknokrater styr i krisens Europa

Lika barn leka bäst?

Agenda fick stå för söndagskvällens TV-underhållning. Hyfsat deprimerande. Det handlade om Europas ungdomar som en "förlorad generation". Den irländska skuldkrisen har fått självmorden att öka med en fjärdedel. De ökar med en procent för varje procent arbetslösheten ökar. Främst bland ungdomar. Ungdomsarbetslösheten ligger kring 30%. En siffra Sverige närmar sig. "Sparpaketen" mot Europas krisande länder, ivrigt påhejade av Borg & c:o, är inget annat än indirekta mord på ungdomar. Finns här några snälla olycksbarn?

Sverigedemokraternas partitoppar vill kalla sig "socialkonservativa" före "nationalistiska". Men ändå betona det "nationalistiska" redan i första meningen av partiprogrammet. Att man vill värna om den "etniska sammansättningen" ser inte Jimmie något rasistiskt i. Han vill ju rent av betona i programmet att partiet är "ickerasistiskt". Dock inte "antirasistiskt"....

Socialdemokraternas kris kommenterades av Thomas Östros. Han menade på att partiet verkligen inte saknar visioner men att de lider av en "förtroendekris". Juholt vill han inte uttala sig om. Men menar att vi självfallet inte har råd med sänkt skatt för pensionärerna. Och rasade väl några procent till....

Usch! Jag kollade på Starke man på SVT Play istället och blev på bättre humör. Jag kan inte se de hypade "likheterna" mellan Lars Göran Bengtsson och Håkan Juholt. Däremot tycker jag att Matts Johansson och Thomas Östros är j-t lika. Till utseendet då. Till sättet lämnar jag öppet....

För övrigt anser jag att Katrine Kielos ledare och Jan Guillous krönika nedan säger väldigt mycket om väldigt mycket:

Katrine Kielos - Vanvård av vår välfärd

Jan Guillou - Rikskapitalisterna blir ännu rikare när välfärden raseras

Vänsterns vildaste brudar

Snitzel med rödvinsås, gelé, blomkål och broccoli är en perfekt söndagsmiddag. Och en västern är en perfekt söndagsfilm: Västerns vildaste brudar (Les Pétroleuses) från 1971. Snarare en gåslever-västern är en spaghetti-västern. Brigitte Bardot och Claudia Cardinale är både västerns och världens vackraste och sexigaste brudar genom tiderna. Pangbrudar? Pang-pangbrudar! Det är förlösande att se dessa som handlingskraftiga huvudpersoner medan männen i filmen enbart är mesiga och passiva. En passande film efter en utbildningsdag med Vänsterpartiet på Kvarnby Folkhögskola i Malmö med tema: Feminism i teori och praktik.

Kaffe och ostmackor var en bra start på temadagen. Vi blev ett tiotal personer. Ett ringa antal, som dock hade det goda med sig att alla kunde bli delaktiga och aktiva och komma till tals.

Paula inledde med en högst intressant historik över feminismens idéutveckling. Hon visade på tre "vågor":

* 1800- och början av 1900-talet. Liberalfeminismen slog igenom och borgerliga kvinnor började kräva medborgerliga rättigheter som att äga, rösta och inneha tidigare otillgängliga yrken. Arbetarklassens frågor var inte aktuella för dessa. Det var de däremot för kvinnor som Clara Zetkin och Aleksandra Kollontaj. Sovjetunionen var föregångare för kvinnliga friheter på flera områden, exempelvis rätten till abort, som dock mötte en reaktion under Stalin. Rätten till kärleksäktenskap förespråkades av dessa socialistiska kvinnor. Vilket verkligen inte var lika självklart som idag.

* Under 1900-talet blev kvinnopolitiska reformer som dagisplatser och särbeskattning en del av det svenska välfärdsbygget. Paula påminde om hur den raserade välfärden idag slår mot kvinnor genom bl.a. anhörighetsvård, tilltvingad deltid och sämre pensioner. Men även under folkhemmets glansdagar var samhället ojämställt. Kvinnorörelser och radikalfeminismen slog igenom på 1960- och 70-talen. Det "personliga" blev "politiskt".

* Under 1990-talet blev jämställdhetsarbetet en del av staten. Vid samma tid började man tala om genus och könsmaktsordning samt diskutera särarts- eller likhetsfeminism och queer-perspektiv.

Vi snävade även in på diskussioner om kvinnans etablering på arbetsmarknaden och mer abstrakta aspekter som kommunism och urkommunism (d.v.s. teorierna/hypoteserna om kommande och tidigvarande klasslösa samhällen).

Lunch. Igår bjöds man på pizza. Idag på kinamat. Jag tog strimlad biff. Inte fy skam.

Martina blev mer dagsaktuellt konkret i sitt tema om kommunpolitiskt arbete. Hon tog egna exempel från Malmö kommun där hon och Vänsterpartiet faktiskt lyckats vara med och driva igenom vissa saker. Exempelvis 30 timmars förskola istället för 15 för barn till arbetslösa mammor och genuspedagogik i skola och förskola. Vikten av det sistnämnda förstod man efter exempel på 3-6-åriga pojkar och flickors svar på framtida yrkesdrömmar (flickor som valde sjuksköterska skulle välja läkare om de varit pojkar, pojkar som ville bli brandmän kunde inte ens tänka sig kvinnoyrken). Jag hade själv menat på att vänsterns satsningar på kvinnodominerade yrken som feministisk prioritering faktiskt cementerar de könsbundna yrkesvalen. Att det är viktigt att även försöka ändra attityder. När jag frågade Martina om de inte mötte ideologiskt motstånd med genuspedagogiken från exempelvis kristdemokrater skrattade hon. Jo, borgarna HATADE begreppet: "Män ska få vara män och kvinnor kvinnor..." Jag skrattade själv och sa att det var skönt att få fördomarna bekräftade....

Kollektivtrafik och stadsplanering, kultur och fritid, omsorg, kvinnofrid, nattis, kvinnolöner och inflytande på arbetetsplatserna (som rätt till semester och toabesök).... mycket hanns med. En par intressanta siffror är dock att Kommunal har lägsta lönen med 16.000 i månaden. Det är dessa som Anders Borg, med 112.000 i månaden, anser har för höga ingångslöner....

Avslutningsvis hade vi gruppdiskussion och grupparbete kring feminism i kombination med andra aspekter som rasism, klass, kapitalism, imperialism, miljö o.s.v. Som deltagare var vi ganska jämt fördelade könsmässigt. I gruppen jag hamnade i nu hade alla tre skägg.... Vi valde att behandla men inte nämna uttryck som intersektionalitet (tack och lov, trots att det var jag som tog upp termen!) i en fiktiv insändare till en lokaltidning. Istället skrev vi om 13-åriga Svetlana i en Malmö-skola som hade svårt hemma av olika sociala skäl och riskerade att inte klara av skolans mål. Hade hon någon framtid? (och så ett givet JA! i Vänsterpartiets Sverige därför att.... ja, ni vet!) En grupp gjorde en snygg collage-affisch i bästa Carl Johan de Geer-klass och en tredje ett vykort med mindre smickrande påminnelser om Reinfeldts politik. Jag hade själv frågat om man inte kunde göra en bild. Som faktiskt säger mer än tusen ord och är mer direkt att ta till sig än ett krångligt flygblad i julrushen.

Orkade ni med detta långa och krävande blogginlägg? BRA! Då får ni sluta och jag tackar för ikväll! PUSS!

Det gör ont!

Det gör ont! Det gör ont!

Det gör inte så ont att jag inte är på Whitesnake här i Kristianstad just nu!

Men det gör ont!

Det gör inte ens särskilt ont att jag kollade på Så mycket bättre till mina tacos nyss! Lena Ph ÄR Sveriges sexigaste kvinna! (Och det skulle fan inte göra ont...!) Det kommer hon att vara om 25 år till! Och Laleh är världens mest förtrollande eteriska skogsälva! Jag älskar henne! Så högt att hon hör!

Men det gör ont! Det gör ont!

Det gör jävligt ont att konstatera att själva symbolen för pinsamhet, Tomas Ledin, gör sitt framförande fan så mycket bättre än Mikael Wiehe! Den artist jag sett flest gånger och som jag håller som en av de allra allra största alla alla kategorier! Det både såg ut och hördes som att han satt och sket!

DET gör ont! Men absolut ondast gör det när jag själv sitter och skiter efter oavbruten taco-frossa med maaassaaa jalapeños i över ett dygn nu! DET gör fan i mig ONT!

It´s a free world (pizza, sockerbulle, deprimerad arbetsmarknad och politiskt mys)

Utbildningsdagen om Kapitalismen, patriarkatet, rasismen och de arbetandes allt osäkrare villkor.

Låter det som något att ställa klockan för att åka ner till Malmö en lördag för?

Om vi säger så här då:

Kaffe med sockerbulle, bra filmvisning, bli bjuden på pizzeria och ha kul och intressanta diskussioner med mysigt sällskap?

Tänkte väl det!

Som nybliven medlem i Vänsterpartiet är jag inte bara nyfiken på och intresserad av själva politiken. Jag är ännu mer nyfiken på och intresserad av att lära känna nya kamrater. Vilket jag verkligen fick chansen till nu under trivsamma former.

Jag visste inte alls hur många vi skulle bli idag på Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Men var beredd på betydligt fler än vi blev. D.v.s. 11 anmälda deltagare, 1 cirkelledare och 1 bäbis. Men det var alldeles perfekt för att lära känna folk och själv komma till tals (jag får rampfeber i större sällskap). Att flertalet var nya medlemmar kändes tryggt.

Ken Loach är en av mina absoluta älsklingsfilmskapare. It´s a free world är en av hans bättre filmer. Och mest tankeväckande. Storbritannien i vår tid. Angie får sparken från en rekryteringsbyrå efter att ha blivit sexuellt trakasserad. Hon startar en egen byrå där hon raggar upp illegal arbetskraft på sin motorcykel. Som blir hänsynslöst utnyttjade. Det hela blir en tragisk kedja av katten på råttan, råttan på repet, repet på slaktaren och slaktaren på arbetsrätten och människovärdet....

En tragisk film som fordrade lite mysigt samkväm efteråt. "Pizzerian runt hörnet; Mama Mia" (den var faktiskt belägen runt hörnet och hette Mama Mia!). Då jag kör en tacos-helg tog jag en återställare i form av en Mexicana (med tacosås och jalapeños). Ett utmärkt tillfälle att prata mer lättsamt med sina nya kamrater och konstatera att världen är liten. Sen bar det tillbaka för de tyngre diskussionerna. Och mer kaffe.

Hur ser dagens arbetsliv ut här hemma? Och hur ska vi som parti tackla detta? Att hitta negativa och till synes hopplösa aspekter är verkligen inte svårt. Men vad kan vi konkret göra? De enda direkta politiska krav jag kom på var förbud av bemanningsföretag och ett reglerat kollektivavtal med inte allt för stora löneskillnader (typ "ungdomslöner"). Diskussionerna kretsade till stor del kring utländsk arbetskraft och migrationsfrågor. Och hur vi konkret ska göra facket till en kamporganistation. Vilket inte är lätt i en nyliberal era med en individuellt präglad arbetsmarknad. Jag menade att det är dax att återerövra begreppet arbetarklassen igen. En klass med gemensamma intressen. Dit även papperslösa och timanställda daglönare räknas. Jag är övertygad om att Vänsterpartiet åter måste kämpa sig till en arbetsmarknadspolitisk profil. Vilket verkar lättare sagt än gjort. Men som detta ändå kändes som ett steg i rätt riktning mot.

En av de deltagande tjejerna kände igen mig och frågade om det var jag som hade denna bloggen. Hon hade läst mitt blogginlägg om Festivalen i Tattardalen, som hon själv är initiativtagare till. Hon tyckte att det var "jättefint skrivet". Mitt hjärta ångar fortfarande av överlycka! Jag kanske inte ska lägga ner bloggen ändå trots avsaknaden av kommentarer? Å andra sidan föredrar jag att få kommentarer på detta viset!

Snart dax för nya tacos! Jag ser fram emot den andra utbildningsdagen imorgon. Då med tema: Feministisk teori och praktik.

Pay my Bill (Ozzy, Geezer & Toni)

Har fått ett par förfrågningar idag om jag ska på Whitesnake imorgon. Jag får avstå. Trots att det är lite coolt att deras enda Sverige-spelning på nya turnén är just här i Kristianstad.

Jag lever på Monster Magnet igår och Wolves in the Throne Room i lördags istället. November har varit en riktig ketchupflaska där jag har fått välja bort allt från Mark Knopfler och Bob Dylan till Flogging Molly och nu Vitsnokarna.

Funderar ändå på Saxon (med Anvil som förband) på KB i slutet av månaden när jag får pengar. Går in på KB:s hemsida för att kolla datum. Och vad får man se? BLACK SABBATH till Malmö 2 juni!!!!!!!

Jag, Ola och Roger diskuterade Black Sabbath senast igår kväll på KB. Om de kommer till Sweden Rock Festival. Jag svarade att jag sett nånstans att de ska till Sonisphere i Polen. Nu tycks det som att det istället är Malmö Stadion som snuvar SRF på en huvudattraktion mitt framför näsan. Som med Kiss häromåret. Kanske snart upplagt för gangsterkrig?!

I vilket fall tänker jag inte missa Black Sabbath! Riktiga Black Sabbath (syftar på Bill Ward!) Trots att jag inte har pengar när biljetterna släpps på torsdag! Att de ska spela in en ny platta kan ju bli flipp och flopp! Men hellre lyss till den sträng som brast.... och strängen är ju ändå Toni Iommis!!!!!

Tacos & fredagsmys (interludium)

Ledig dag. Somnade väldigt sent inatt. Vaknade i förmiddags av att de ringde från jobbet och sa att det blir ledig dag på måndag också. "Långhelg" med andra ord. Eller vad man ska säga. Lyssnade på Beethovens nionde symfoni ett par gånger och läste i Flamman, Internationalen och Dagens ETC i sängen. Konstaterar att Stefan Sundström "levererar" som kröniker (trots att han, liksom jag, i veckans krönika avskyr just det verbet). Somnar till igen. Och vaknar när det verkligen är dax att stiga upp....

Netto, Willys Hemma och Domus. På jakt efter billigast möjliga attiraljer till tacos. Skäms och rodnar bokstavligt i affären. För att jag är som ännu en programmerad robot som "måste" ha tacos till "fredagsmys". Urskuldar mig med att jag faktiskt blev grymt sugen på tacos klockan nio i tisdags förmiddag. Och har haft tvångstankar sen dess....

Diskar upp i köket och fixar till mina tacos. Med jalapeños (tillsammans med kaffe helgens drog), het tacosås, cheddarost, gräddfil, lök, vitlök, paprika och spenat(!). Till tonerna av Paul Simon. Blir klar innan tvåan visar en dokumentär om Stieg Larsson. Vars Millenium-böcker jag totalsågat här i bloggen ("Män som hatar klyschor") men som är ytterst intressant som journalist (appropå Internationalen). En person vars liv är som upplagt för en film. Som slutar idag efter hans död med Sverigedemokraterna i riksdagen, massakern på Utøya, extremhöger på (bokstavlig) frammarsch i hela Europa och Millenium-böckerna sålda i tiotals miljoner i hundra länder och filmad även i påkostad Hollywood-version....

Utøya. Tjugoåriga Siri Marie Seim Sönstelie var en av de som överlevde. Hon var med i kvällens Skavlan. Det var jobbigt att lyssna på. Hon berättade att hon ofta hade dåligt samvete för att hon levde. Och vad svarar man? Men så sa hon de där orden: "Alla har sitt att kämpa med." Och samvetskvalen jag själv fått lindrades lite. Och det är ju så sant. Man måste inte tiga och lida för att andra har det värre på ett annat sätt....

Riz Khan från Al Jazeera English pratade om media och sociala medier: "TV:n är död. Folk vill interagera." Skönt ändå att veta. Jag är likadan. När jag ser, hör och läser saker vill jag skriva och diskutera. Som jag gör här ocn nu. Sannolikt till ingen nytta. Jag räknar inte med att någon alls lägger märke till detta blogginlägg. I synnerhet när jag inte ens publicerar det på Facebook (skåda sociala medias makt!)....

Marit Larsen var en söt tjej med söt pop. Sen var både Skavlan och TV-kvällen slut. Sätter på senaste Saxon (Call to arms) och dagboksbloggar lite istället. Utbildningshelg med Vänsterpartiet på Kvarnby Folkhögskola i Malmö i helgen. Och tidigt i säng....

Hur vill jag summera fredagen då? Som ett interludium mellan två trevliga dagar i Malmö (Monster Magnet och Vänster-helgen)? Och om vi börjar räkna: Tacos! Fredagsmys! Stieg Larsson! Skavlan! .... Jag är nog inte så himla alternativ och farlig ändå....!

Mad Ola & Monster Magnet (en stenad blogg!)

På Malmö Central efter jobbet. För projekt: Slå ihjäl ett par timmar i Malmö innan KB öppnar. Vem ringer om inte självaste Mad Ola? Även han på Malmö Central efter jobbet! Och sugen på Monster Magnet! Så var det projektet avklarat på bästa tänkbara sätt!

Ola har inte bara perfekt boende precis vid Folkets Park. Han har även den mest genuina och bohemiska 70-talsflumrocklyan man kan tänka sig. Tänka sig just om honom! Inte en CD-skiva så långt ögat kan nå, men gigantiska gamla studiehögtalare och en skivspelare väl gömd i en gammal radiomöbel. Om jag var sugen på hans spännande köttfärssås med bönor och potatis i ("man tar vad som finns; dock för lite piri-piri"!) behövde han inte fråga! Så sparade jag de falafel-pengarna på Möllan! Förutom mat och kaffe spisade vi Saint Vitus, Sir Lord Baltimore, Captain Beefheart, Blue Öyster Cult och Johnny Thunders. Givetvis på LP med gudomligt ljud!

Att ta sig till KB tog ett par minuter. Vi hann höra det mesta av förbandet Black Spiders. Som var en positiv överraskning för oss båda. Tung och stenad rock. Ungefär som jag gissade mig till av namnet. Ett måste att kolla upp!

Ola tog en öl. Jag hade inte råd. Och var dessutom inställd på en alkoholfri afton. Däremot var jag ute efter att bli stenad! Av musik!

Vi sprang på min gamla Volvo-jobbarkompis Roger som nyss flyttat till Malmö. Så hade man plötsligt dubbelt trevligt sällskap. Och alla tre blev helt tagna av det som nu skulle komma!

Jag upptäckte Monster Magnet på 90-talet med just Dopes to Infinity-skivan. Den har rentav präglat mig mer än uppföljaren Powertrip (visst hade de sten-hårda skivtitlar på den tiden?!). Så att få chansen att höra hela plattan live var en chans jag inte fick försumma. Skulle de ge 1995 rättvisa? Första gången jag skulle se Monster Magnet på KB ställde de in eftersom sångaren David Wyndorf brakade ihop (vill minnas att det hade med piller att göra, förhoppningsvis utskrivna av farbror doktorn). Detta har tagits igen med råge och detta var tredje gången jag såg dem på Malmös mest förnäma rockklubb. Jag är van att se och höra Wyndorf som en nykter, snäll och fryntlig halvtjockis (vilket klär honom mer än som otäck knark-spinko). "Slö" säger vissa gnällrävar. Piss off! säger jag!

Avgrundsvrålen i de hårdaste låtarna var skrämmande brutala. Power-tripp och power-röst! Dopes-låtarnas musikaliska variation var en stor behållning. Från hårt och skitigt oväsen till spacerock i högsta Hawkwind-klass. "Softare" rockstänkare fyllda med kraft och eftertanke. Wow!!! Groovy!!! Det hela var en enda psykadelisk power-tripp! Som det inte är lönt att försöka beskriva i ord! Och stenad blev man! Helt legalt!

Men skulle det bli mer än Dopes to Infinity? Så lång är ju ändå inte skivan? Ljuset var kvar på scenen när de lämnade efter urladdningen med Kings of Mars....

De hade "sparat" Negasonic Teenage Warhead som nu brakade loss: I will deny you, baby!!!!
Jag hade sagt till Ola att Powertrip och albumgrannen Space Lord (Mutha******) kommer vi nog inte undan. Och det gjorde vi inte heller. Är jag synsk, haha?!!! Det var oerhört förlösande att höja båda "mellanfingrarna" mot skyn och vråla med i soundtracket till resten av mitt liv:

I'm never gonna work another day in my life!
The gods told me to relax!

Japp! Så är det!

I'm way too busy powertripping!

Absolut! Med Musik med stort M! Som i Monster Magnet!

Latex & lusta - en blogg med happy ending

Tandläkartid kl. 6.50 i arla morgonstund framkallar inte mycket sömn. Och själva tandläkarbesöket var inte mitt livs njutning.

Jag tog ingen bedövning, men slapp ändå den värsta smärtan då tandfan var död (men jag vill balsamera liket ändå så det består i evighet). Men den behövde isoleras under behandlingen. Så jag fick en latex-lapp över hela käften. Tungan klistrades fast och jag kunde varken svälja eller andas. Jag hulkade och kväljdes. Tandläkaren fick torka bort de rinnande tårarna från kinden. Jag tänkte på alla sexuella pervon som går loss på latex och kvävningslekar. Kan ge mig fan på att de klär ut sig till tandläkare också för att öka lustan: -"Varsågod och skölj...!"

Men tandis var en trevlig dam ändå. Två besök kvarstår tills rotfyllningen är komplett. Som sagt vill jag inte dra ut den och få en månkrater mitt i nedre kindtandraden. Min hållning är således: -Nej till rot-avdrag!

Förhoppningsvis behöver jag inte betala den ruinerande summan på två månader till. Alltid en tröst. Liksom att jag kan äta med höger sida igen. Jag åkte direkt till jobbet efter tandis och kom precis lagom till första fikan. Där det vankades varma bullar med smält ost till stekt ägg och vanliga mackor. Mycket läckra bullar. Kanske tur att jag undvek bedövning ändå?!

Jag satt några timmar och fortsatte min bokinventering från arbetarbiblioteksmuseet. Mycket att fylla i; till största delen för att jag själv vill ha det så. Det är verkligen kul, allmänbildande och intressant. Och jag gör det som sagt precis som jag vill! Jag funderade faktiskt allvarligt på att söka biblioteksutbildningen för några år sen. Men fegade ut då jag såg att det skulle vara mycket programmering och katalogisering på data. Vilket jag kände att jag inte behärskade alls. Knäppt att avskrämmas av sånt. Som man säkerligen får lära sig på just utbildningen. Att jag kör kognitiv beteendeterapi med både Excel och Macintosh just nu inger mig känslan: -Jag kan data! Jag är inte rädd!

Bara de historiska böckernas titlar är en lusta i sig. Jag droppar ett gäng från bibliotekshylla V (som i Medicin) som jag skrev in idag:

Douglas Kramer - Massage. Kort framställning (1889)

Massage var visst trendigt i Sverige redan på 1800-talet. Thaimassage? undrar man. Flertusenårig asiatisk praktik, nedskriven före Veda-skrifterna? Rentav med happy ending ? Praktisk filosofi långt före Kama Sutra? Fantasin är eggande....!

Familj och moral. Sammandrag av Befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan (1937)

Usch. Får ruggiga vibbar av byråkrati och skalpeller....

Reinh. Gerling - Min nervositet. Huru den uppkom och hur jag bokade den. En ny väg att varaktigt bättra nervösa tillstånd, i synnerhet sexuell neurasteni (1914)

Alltså: jag bara älskar den titeln! Fattar ni att jag bara måste ha med underrubrikerna i min katalog?!

Elise Ottesen-Jensen - Människor i nöd. Det sexuella mörkrets offer (1932)

En vacker titel som det gör ont i mig av. Jag tänker på allt stort Ottosen-Jensen uträttat. Glöm henne aldrig. Och det sexuella mörkrets offer.

Edmund Jacobson - Ni måste koppla av. Hur man övervinner nutidslivets påfrestningar (1935)

Låter som en dagsaktuell julklappsbok. Betänk att denna kom 1935. Har du förresten kollat Facebook den senaste minuten?

Jakob Billström - Våra nervers vardagsvård (1934)

Läs titeln högt! En sån där ljuvlig tungvrickare på ett sätt som jag själv ofta kör med i denna min blogg (som också bör läsas högt)!

Inget om tandläkarsex fann jag dock....