På Malmö Central efter jobbet. För projekt: Slå ihjäl ett par timmar i Malmö innan KB öppnar. Vem ringer om inte självaste Mad Ola? Även han på Malmö Central efter jobbet! Och sugen på Monster Magnet! Så var det projektet avklarat på bästa tänkbara sätt!
Ola har inte bara perfekt boende precis vid Folkets Park. Han har även den mest genuina och bohemiska 70-talsflumrocklyan man kan tänka sig. Tänka sig just om honom! Inte en CD-skiva så långt ögat kan nå, men gigantiska gamla studiehögtalare och en skivspelare väl gömd i en gammal radiomöbel. Om jag var sugen på hans spännande köttfärssås med bönor och potatis i ("man tar vad som finns; dock för lite piri-piri"!) behövde han inte fråga! Så sparade jag de falafel-pengarna på Möllan! Förutom mat och kaffe spisade vi Saint Vitus, Sir Lord Baltimore, Captain Beefheart, Blue Öyster Cult och Johnny Thunders. Givetvis på LP med gudomligt ljud!
Att ta sig till KB tog ett par minuter. Vi hann höra det mesta av förbandet Black Spiders. Som var en positiv överraskning för oss båda. Tung och stenad rock. Ungefär som jag gissade mig till av namnet. Ett måste att kolla upp!
Ola tog en öl. Jag hade inte råd. Och var dessutom inställd på en alkoholfri afton. Däremot var jag ute efter att bli stenad! Av musik!
Vi sprang på min gamla Volvo-jobbarkompis Roger som nyss flyttat till Malmö. Så hade man plötsligt dubbelt trevligt sällskap. Och alla tre blev helt tagna av det som nu skulle komma!
Jag upptäckte Monster Magnet på 90-talet med just Dopes to Infinity-skivan. Den har rentav präglat mig mer än uppföljaren Powertrip (visst hade de sten-hårda skivtitlar på den tiden?!). Så att få chansen att höra hela plattan live var en chans jag inte fick försumma. Skulle de ge 1995 rättvisa? Första gången jag skulle se Monster Magnet på KB ställde de in eftersom sångaren David Wyndorf brakade ihop (vill minnas att det hade med piller att göra, förhoppningsvis utskrivna av farbror doktorn). Detta har tagits igen med råge och detta var tredje gången jag såg dem på Malmös mest förnäma rockklubb. Jag är van att se och höra Wyndorf som en nykter, snäll och fryntlig halvtjockis (vilket klär honom mer än som otäck knark-spinko). "Slö" säger vissa gnällrävar. Piss off! säger jag!
Avgrundsvrålen i de hårdaste låtarna var skrämmande brutala. Power-tripp och power-röst! Dopes-låtarnas musikaliska variation var en stor behållning. Från hårt och skitigt oväsen till spacerock i högsta Hawkwind-klass. "Softare" rockstänkare fyllda med kraft och eftertanke. Wow!!! Groovy!!! Det hela var en enda psykadelisk power-tripp! Som det inte är lönt att försöka beskriva i ord! Och stenad blev man! Helt legalt!
Men skulle det bli mer än Dopes to Infinity? Så lång är ju ändå inte skivan? Ljuset var kvar på scenen när de lämnade efter urladdningen med Kings of Mars....
De hade "sparat" Negasonic Teenage Warhead som nu brakade loss: I will deny you, baby!!!!
Jag hade sagt till Ola att Powertrip och albumgrannen Space Lord (Mutha******) kommer vi nog inte undan. Och det gjorde vi inte heller. Är jag synsk, haha?!!! Det var oerhört förlösande att höja båda "mellanfingrarna" mot skyn och vråla med i soundtracket till resten av mitt liv:
I'm never gonna work another day in my life!
The gods told me to relax!
Japp! Så är det!
I'm way too busy powertripping!
Absolut! Med Musik med stort M! Som i Monster Magnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar