En kväll i november

Gråa november.
Råa november.
Träden tappar sin livslust.
Och jag förstår dem.

Månen lyser klar från sin svarta himmel.
Silvervit.
Frostvit.
Rund.
Ond.
Kastar sitt onda öga.
Stålvass blick.
Som ett löfte.
Som ett hot.
Det kommer att bli kallt i natt.
Mycket kallt.

Malmös gator och gränder en kväll i november känns som att vandra genom en postapokalyptisk värld.

Torra löv blir till smulor framför min fot.
Vet inte ens vad det är för dag.

Ont i huvudet.
Ont i magen.
Ont i själen.
Som inte känns.

Jag känner mig som ett spöke i en kloak.
Ett otrevligt overkligt spöke.
Hålögd. Formlös.
Jag vill bara sova. Och inte vakna imorgon.
Men kan inte sova.
Osalig kamp med en ovillig kudde.

Skrev en höstdikt.
Den blev hemsk.
Som en kväll i november.

Vet att vad jag tänker är meningslöst.
Även meningslösheten måste väl ha en mening?