"Vi vet mer om pedofili nu än tidigare, men kunskapens baksida är misstanken om pervon överallt. Se bara den bisarra Mangadomen.
I den nya barnlitteraturen har alla ungar kläder. Fotoböcker där barn plockar bär och kissar i skogen, som var så vanliga för trettio år sen, finns inte längre. Det skrivs böcker om kiss och bajs och prutt, men ingen illustratör skulle, som en gång Elon Wikland, våga teckna Madicken naken vid badbaljan. Det var länge sen Totte badade.
Det är knappt att man vågar fota sina egna barn i badkaret. Den som söker igenom svenska folkets fotoalbum skulle finna `barnpornografi´ i vartenda hem.
Kanske hänger rädslan för det nakna ihop med sexualiseringen av hela det offentliga rummet. Vi projicerar en massa saker på våra barn, egna rädslor och tillkortakommanden. Överbeskyddar. Överreagerar. I ett stenhårt samhällsklimat med osäkra utsikter blir de tillåtande marginalerna snäva – vi tror att barnen måste disciplineras från början för att inte riskera tillhöra dem som halkar ur. Ingen vill se sin dotter ha sex i Big Brother. (Eller son, även om det bara är kvinnorna vi moraliserar över.)"
Åsa Linderborg för det på tal igen. Som jag själv har skrivit om i alldeles för få blogginlägg. Just på grund av hysterin och rädslan. Och man måste omgående slänga in ett glasklart klargörande om att man självfallet anser att pedofili är en sjuklig rubbning. Vilket man såklart tycker (beroende på var man drar gränsen; halvjämngammalt tonårssex?) Detta motsäger dock inte att även pedofilhysterin är en sjuklig rubbning.
Det handlar inte bara om en tecknad Madicken (Mangadomen rörde sig förvisso om oförargliga tecknade figurer som tingsrätten ansåg "liknade barn" och således klassades som kriminell barnpornografi). I den vackra TV-serien från slutet av 1970-talet klättrar båda systrarna från Junibacken nakna i ett träd i en bokstavligt paradisisk scen. Som man idag fylls av känslor av skam och skuld inför. Trots att man själv är uppvuxen med nakna barn (gränsen gick vid antydan till begynnande könsmognad) och själv har fotoalbumen fyllda av "nakenbilder" på både sig själv och andra barn.
Jag hävdar tvärtom att just vårt rådande tabu kring nakna barn sexualiserar dem. I en nymoralistisk tidsanda där nakenhet blir liktydigt med sex. Samtidigt som kommersialismen och osäkerheten sexualiserar oss alla för att vi ska duga. Duga som yta. Med modellernas orimliga kroppsproportioner. När man ser dagens anorektiska Barbiedockor (läs: barnleksaker) kan man fråga sig var Bob Geldof är?
Man skyddar inte barn från övergrepp genom att överlämna pedofilerna (skyldiga eller inte) åt en sjukligt rubbad blodtörstig lynchpöbel. Det gör man genom hög personaltäthet inom skola och barnomsorg (dagis som gymnasium). Det gör man genom att ge tid och uppmärksamhet åt sina barn. Och barn är barn tills de är myndiga.
2 kommentarer:
agreed, det är något jag ofta funderar över sedan jag blev styvförälder till två små pojkar. nakenhet ÄR ok, och INGET fult.
De regler vi har är att vill dom pilla på sina organ kan dom undersöka dem i sitt rum, man pekar inte och skrattar och man får bada nakna ihop (inte jag för jag har bikini eftersom jag är deras styv och inte riktiga mamma)
Jag svarar så ärligt jag kan på alla frågor och förklarar så bra och pedagogiskt jag kan
Den som tycker att nakna barn är fel, har själv sexuella tankar kring det, skäms för det och rättfärdigar det genom att bekämpa det istället för att ta tag i sina egna problem
Agreed!
Skicka en kommentar