Snitzel med rödvinsås, gelé, blomkål och broccoli är en perfekt söndagsmiddag. Och en västern är en perfekt söndagsfilm: Västerns vildaste brudar (Les Pétroleuses) från 1971. Snarare en gåslever-västern är en spaghetti-västern. Brigitte Bardot och Claudia Cardinale är både västerns och världens vackraste och sexigaste brudar genom tiderna. Pangbrudar? Pang-pangbrudar! Det är förlösande att se dessa som handlingskraftiga huvudpersoner medan männen i filmen enbart är mesiga och passiva. En passande film efter en utbildningsdag med Vänsterpartiet på Kvarnby Folkhögskola i Malmö med tema: Feminism i teori och praktik.
Kaffe och ostmackor var en bra start på temadagen. Vi blev ett tiotal personer. Ett ringa antal, som dock hade det goda med sig att alla kunde bli delaktiga och aktiva och komma till tals.
Paula inledde med en högst intressant historik över feminismens idéutveckling. Hon visade på tre "vågor":
* 1800- och början av 1900-talet. Liberalfeminismen slog igenom och borgerliga kvinnor började kräva medborgerliga rättigheter som att äga, rösta och inneha tidigare otillgängliga yrken. Arbetarklassens frågor var inte aktuella för dessa. Det var de däremot för kvinnor som Clara Zetkin och Aleksandra Kollontaj. Sovjetunionen var föregångare för kvinnliga friheter på flera områden, exempelvis rätten till abort, som dock mötte en reaktion under Stalin. Rätten till kärleksäktenskap förespråkades av dessa socialistiska kvinnor. Vilket verkligen inte var lika självklart som idag.
* Under 1900-talet blev kvinnopolitiska reformer som dagisplatser och särbeskattning en del av det svenska välfärdsbygget. Paula påminde om hur den raserade välfärden idag slår mot kvinnor genom bl.a. anhörighetsvård, tilltvingad deltid och sämre pensioner. Men även under folkhemmets glansdagar var samhället ojämställt. Kvinnorörelser och radikalfeminismen slog igenom på 1960- och 70-talen. Det "personliga" blev "politiskt".
* Under 1990-talet blev jämställdhetsarbetet en del av staten. Vid samma tid började man tala om genus och könsmaktsordning samt diskutera särarts- eller likhetsfeminism och queer-perspektiv.
Vi snävade även in på diskussioner om kvinnans etablering på arbetsmarknaden och mer abstrakta aspekter som kommunism och urkommunism (d.v.s. teorierna/hypoteserna om kommande och tidigvarande klasslösa samhällen).
Lunch. Igår bjöds man på pizza. Idag på kinamat. Jag tog strimlad biff. Inte fy skam.
Martina blev mer dagsaktuellt konkret i sitt tema om kommunpolitiskt arbete. Hon tog egna exempel från Malmö kommun där hon och Vänsterpartiet faktiskt lyckats vara med och driva igenom vissa saker. Exempelvis 30 timmars förskola istället för 15 för barn till arbetslösa mammor och genuspedagogik i skola och förskola. Vikten av det sistnämnda förstod man efter exempel på 3-6-åriga pojkar och flickors svar på framtida yrkesdrömmar (flickor som valde sjuksköterska skulle välja läkare om de varit pojkar, pojkar som ville bli brandmän kunde inte ens tänka sig kvinnoyrken). Jag hade själv menat på att vänsterns satsningar på kvinnodominerade yrken som feministisk prioritering faktiskt cementerar de könsbundna yrkesvalen. Att det är viktigt att även försöka ändra attityder. När jag frågade Martina om de inte mötte ideologiskt motstånd med genuspedagogiken från exempelvis kristdemokrater skrattade hon. Jo, borgarna HATADE begreppet: "Män ska få vara män och kvinnor kvinnor..." Jag skrattade själv och sa att det var skönt att få fördomarna bekräftade....
Kollektivtrafik och stadsplanering, kultur och fritid, omsorg, kvinnofrid, nattis, kvinnolöner och inflytande på arbetetsplatserna (som rätt till semester och toabesök).... mycket hanns med. En par intressanta siffror är dock att Kommunal har lägsta lönen med 16.000 i månaden. Det är dessa som Anders Borg, med 112.000 i månaden, anser har för höga ingångslöner....
Avslutningsvis hade vi gruppdiskussion och grupparbete kring feminism i kombination med andra aspekter som rasism, klass, kapitalism, imperialism, miljö o.s.v. Som deltagare var vi ganska jämt fördelade könsmässigt. I gruppen jag hamnade i nu hade alla tre skägg.... Vi valde att behandla men inte nämna uttryck som intersektionalitet (tack och lov, trots att det var jag som tog upp termen!) i en fiktiv insändare till en lokaltidning. Istället skrev vi om 13-åriga Svetlana i en Malmö-skola som hade svårt hemma av olika sociala skäl och riskerade att inte klara av skolans mål. Hade hon någon framtid? (och så ett givet JA! i Vänsterpartiets Sverige därför att.... ja, ni vet!) En grupp gjorde en snygg collage-affisch i bästa Carl Johan de Geer-klass och en tredje ett vykort med mindre smickrande påminnelser om Reinfeldts politik. Jag hade själv frågat om man inte kunde göra en bild. Som faktiskt säger mer än tusen ord och är mer direkt att ta till sig än ett krångligt flygblad i julrushen.
Orkade ni med detta långa och krävande blogginlägg? BRA! Då får ni sluta och jag tackar för ikväll! PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar