Måndag. En ledig sådan. Var skönt efter helgens tidiga morgnar för Västerpartiets politiska utbildningsdagar i Malmö. Sov till middag. Hade tvättdag och tvagade även mig själv med fyra arombastu på badet ikväll. En omgång hette Hårresande, vari man skulle smörja in håret med olja. Det reste sig dock inte. Huvudsaken är att jag inte tappade det.... Efter att ha ansat till skägget nu innan sängdax känner jag mig ren och fräsch som en nyfödd. Det var skönt att promenera hem från stan efter badet. En doft av lavendel, citrongräs och annat i luftgångarna från bastuns eteriska oljor. (Eller var det bara Allöverket som släppte ut igen?)
En liten fysisk och mental reningsprocess till måndag alltså. En känsla av pånyttfödelse inför den kommande veckan. Appropå pånyttfödelse slank jag in på biblan och lånade Magnus Utviks nya självbiografiska Med Stalin som gud som ljudbok. Om hur den 16-17-årige Magnus i Värnamo i början av 1980-talet lämnade Kommunistisk Ungdom för den Albanien-trogna sekten Kommunistiska Partiet i Sverige.
Då boken är strikt kronologisk (bortsett från förordet i nutid) kan man följa "uppvaknandet" och brytningen. Själv får jag starka vibbar av mitt eget politiska/kommunistiska uppvaknande som 15-16-åring i slutet av 1980-talet. För min del blev det ett 14-årigt äktenskap med KPML(r). (En direkt slump. Jag hade även kastat blickar på KU/VPK, APK, Offensiv m.fl. när jag gick i nian. I värsta och mest extrema fall hade jag kanske blivit ungsosse. SSU Vox i Olofström var dock lite väl menlösa för mig. Mina klasskamrater som var med i SSU hade gratis läsk och bullar samt en gratisresa till Danmark som motiv.) En tonårsförälskelse som de sista åren var ett kärlekslöst slentrianförhållande. Dock var det jävligt roligt, lärorikt och ingenting jag vill ha ogjort. Till skillnad från Magnus som först nu efter 30 år kan bearbeta vad han varit med om. Jag återkommer med diskussioner om sekterism och destruktiva förhållanden efter läsningen (som Per Ragnar står för i detta fallet).
Efter nio år som politisk singel fick jag en ny brud i somras. Efter att ha dejtat några år. Som sagt anledningen till att jag inte fick sova till middag i helgen. Men vad gör man inte för kärleken? Som man väl ändå får skilja från manipulation och hjärntvätt? Ingen Utvik(nings)brud....
(Min kärlek till Stalin och Lenin har emellertid alltid varit svag. Enver Hoxha har jag aldrig ens tafsat på....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar