Fejsbock

För en vecka sen tänkte jag att näää, jag hänger sjukligt mycket på sociala fora (eller typ ett). Skiter i Facebook ett tag. Det var svårt i början att släppa en påtvingad vana (eller reflex). Men man slapp ett vanemässigt tvång och fick en massa tid till annat. Mådde genast betydligt bättre. Slutade vara frustrerad över piss-saker som att någon inte svarat på en kommentar. Började kanske rentav få ett s.k. liv? Min avslutande status var: Sköt om er och varandra!

Efter två dygn började jag få SMS av personer som var allvarligt oroliga för mig. Efter tre dygn ännu fler + telefonsamtal. Hur mår jag egentligen? - Tack jag mår så bra så! Min Hej då, nu tar jag semester!-menade status uppfattades som "kryptisk", att jag var "deppig" o.s.v. Det var definitivt inget självmordsbrev.... Lika bra att bege sig "hem" igen....

Visst värmer det att ha vänner (ej att förväxla med FB-"vänner") och anhöriga som visar att de bryr sig. Uppriktigt. Jag är glad. Men handen på hjärtat: två dygn utan att vara uppkopplad på Fisbok?! Det säger en hel del om vår tid. Man är nog inte ensam adic....

Dessutom har jag skrivit här på bloggen hela tiden. Fast här kikar ingen in om jag inte länkar på FB först....! ;-)