Utbildningsdagen om Kapitalismen, patriarkatet, rasismen och de arbetandes allt osäkrare villkor.
Låter det som något att ställa klockan för att åka ner till Malmö en lördag för?
Om vi säger så här då:
Kaffe med sockerbulle, bra filmvisning, bli bjuden på pizzeria och ha kul och intressanta diskussioner med mysigt sällskap?
Tänkte väl det!
Som nybliven medlem i Vänsterpartiet är jag inte bara nyfiken på och intresserad av själva politiken. Jag är ännu mer nyfiken på och intresserad av att lära känna nya kamrater. Vilket jag verkligen fick chansen till nu under trivsamma former.
Jag visste inte alls hur många vi skulle bli idag på Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Men var beredd på betydligt fler än vi blev. D.v.s. 11 anmälda deltagare, 1 cirkelledare och 1 bäbis. Men det var alldeles perfekt för att lära känna folk och själv komma till tals (jag får rampfeber i större sällskap). Att flertalet var nya medlemmar kändes tryggt.
Ken Loach är en av mina absoluta älsklingsfilmskapare. It´s a free world är en av hans bättre filmer. Och mest tankeväckande. Storbritannien i vår tid. Angie får sparken från en rekryteringsbyrå efter att ha blivit sexuellt trakasserad. Hon startar en egen byrå där hon raggar upp illegal arbetskraft på sin motorcykel. Som blir hänsynslöst utnyttjade. Det hela blir en tragisk kedja av katten på råttan, råttan på repet, repet på slaktaren och slaktaren på arbetsrätten och människovärdet....
En tragisk film som fordrade lite mysigt samkväm efteråt. "Pizzerian runt hörnet; Mama Mia" (den var faktiskt belägen runt hörnet och hette Mama Mia!). Då jag kör en tacos-helg tog jag en återställare i form av en Mexicana (med tacosås och jalapeños). Ett utmärkt tillfälle att prata mer lättsamt med sina nya kamrater och konstatera att världen är liten. Sen bar det tillbaka för de tyngre diskussionerna. Och mer kaffe.
Hur ser dagens arbetsliv ut här hemma? Och hur ska vi som parti tackla detta? Att hitta negativa och till synes hopplösa aspekter är verkligen inte svårt. Men vad kan vi konkret göra? De enda direkta politiska krav jag kom på var förbud av bemanningsföretag och ett reglerat kollektivavtal med inte allt för stora löneskillnader (typ "ungdomslöner"). Diskussionerna kretsade till stor del kring utländsk arbetskraft och migrationsfrågor. Och hur vi konkret ska göra facket till en kamporganistation. Vilket inte är lätt i en nyliberal era med en individuellt präglad arbetsmarknad. Jag menade att det är dax att återerövra begreppet arbetarklassen igen. En klass med gemensamma intressen. Dit även papperslösa och timanställda daglönare räknas. Jag är övertygad om att Vänsterpartiet åter måste kämpa sig till en arbetsmarknadspolitisk profil. Vilket verkar lättare sagt än gjort. Men som detta ändå kändes som ett steg i rätt riktning mot.
En av de deltagande tjejerna kände igen mig och frågade om det var jag som hade denna bloggen. Hon hade läst mitt blogginlägg om Festivalen i Tattardalen, som hon själv är initiativtagare till. Hon tyckte att det var "jättefint skrivet". Mitt hjärta ångar fortfarande av överlycka! Jag kanske inte ska lägga ner bloggen ändå trots avsaknaden av kommentarer? Å andra sidan föredrar jag att få kommentarer på detta viset!
Snart dax för nya tacos! Jag ser fram emot den andra utbildningsdagen imorgon. Då med tema: Feministisk teori och praktik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar