Femton minuter en kvart tar som bekant en pizza. Prisa Gud för den akademiska kvarten! Efter lunch var det dax för lördagens andra seminarium: Vänsterns framtidsutmaningar med Ida Gabrielsson, Vänsterpartiets framtidskommission, Lisa Holmberg, Vänsterpartiet Hudiksvall och Kvarnbys rektor Henning Süssner Rubin i panelen/utfrågningsbåset.
I det tryckta textkompendiet till seminariet skriver Lisa: "Ett begrepp som sedan länge tycks vara högerns är valfrihet. Varför slåss vi inte om det? Valfrihet är ett av de värden som fick mig att bli vänsterpartist. Valfrihet betyder för mig att vi oavsett bakgrund (föräldrars socioekonomiska situation, bildning etc.) har samma möjligheter här i livet."
Högerns påtvingade "valfrihet" skapar enbart segregation. Ida hänvisar till Strategi för framtidens Vänsterparti där målsättningarna på medellång sikt bl.a. är att föryngra partiet medlemsmässigt, få in en större del med invandrarbakgrund och att öka stödet och medlemskapet bland människor med LO-yrken samt "göra politik" och förknippas med "reformer som förbättrar människors dagliga standard och med framtidsvisioner de vill vara delaktiga i."
Panelen fanns på plats för att lyssnarna inte skulle vara lyssnare utan aktivt deltaga i diskussionen under de två timmarna. Med siktet framåt. Vänstern har de bästa argumenten, men hur ska vi föra ut dem? Göra politik och inte bara snacka? Vi är i ett gynnsamt läge. Skandalerna inom åldringsvården kom fram mitt under vår kampanj om just detta ämne. Vi har hela tiden varit motståndare till privata vinster i vård, skola och omsorg. Sossarna är i en rörig situation och har "ganska dålig politik". Ändå ses vi som "parlamentets lilla vänsterkraft" som klagar på sossarna men själva samarbetar med dessa. Vi är det enda partiet som vill avskaffa kapitalismen och som verkar feministiskt i riksdagen.
Jag ställde frågan om Vänsterpartiets visioner: vi kallar oss socialister och feminister, men vad innebär socialismen i praktiken? Ida menade att framtidskommissionen arbetar på idéer om ekonomisk demokrati och att öka ägandet: "varför ska pensioner skvalpa på börsen istället för att investeras i annat?" Lisa svarade att hon verkligen förstod min fråga och att partiet är otydligt i sammanhanget.
En stor del av diskussionen kom att handla om vårt språk utåt. Ska vi "tala med bönder på böndernas vis och med lärde män (och kvinnor!) på latin"? En relevant fråga, men tyvärr tyckte jag (och flera) att det började "balla ur" lite när det snöade in på en slags intern klasskamp. Många medlemmar (och hela avdelningar typ Lund) tycks lida av ett slags "akademiker-komplex". Som någon sa: alla behövs, akademiker som icke-akademiker, för att rädda Sverige från rasism o.s.v. Jag nickade med Ida om att vi både behöver fler från LO-kollektivet och att det inte är fel att vara "smart". Kunskaper hos folk är alltid bra! Det var bra att diskussionen kom in på att vi måste prata så att det berör "vanligt folk" och inte bara slänga oss med "vänsterfloskler", statistik och fakta. Odla vår solidaritet, empati och inlevelseförmåga. Satsa mer på studier och "tankesmedjor". "Sätta ord på det vi känner, mosa istället för att bli mosad!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar