Nu satte jag på en kassett med två inspelade skivor: "Völker hört die Signale. Internationale Anbeiterkampflieder" och "Für den Frieden der Welt. Bekannte Arbeiter und Jugendlieder". Sprakiga LP-skivor jag lånade för länge sen av en bekant som köpte dem i DDR när det bagav sig. Taktfasta arbetarsånger med körer. Internationalen. Bandiera Rossa. Berthold Brecht. Och det känns ärligt talat mer högtidligt än ironiskt (vilket lite var baktanken).
Jag var vid Speakers corner på Lilla Torg här i Kristianstad ikväll där en antirasistisk manifestation hölls i samband med minnet av Kristallnatten. Tyvärr dök knappast några upp. Det var inte särskilt bra förberett, själv fick jag reda på det genom en inbjudan på Facebook igår kväll. Det var nog bara Ung Vänster som organiserade. En kvinna från Vänsterpartiet höll dock också tal. Men det värmde lite ändå att se ungdomar långt ner i åldrarna angagera sig för en bra sak. Det var nog den varmaste "Kristallnatt" jag varit på, i vanliga fall brukar man frysa fingrarna av sig (fast då brukar det å andra sidan även vara fackeltåg och man kan åtminstone värma sig på facklorna). Istället var det regnigt och tradigt. Vilket ju skrämmer bort folk. Jag träffade ordföranden för Kommunistiska Partiet i Kristianstad där och vi stod och snackade under hans paraply. Jag sa att jag skiter i allt vad partier heter, men när det väl händer några aktiviteter vill jag ändå bidra till det lilla och inte sitta hemma i soffan och sörja Berlinmuren... höll jag på att säga ... men sörja att folk inte gör något.
Jag vill verka politiskt för rättvisa. För solidaritet. För socialism. För fred. För frihet. Mot rasism, sexism och fascism. Självfallet sörjer jag inte muren. Murar är sämsta lösningen eftersom de bara stänger in problemen. Jag vill se apartheidmuren mellan Israel och Palestina falla. Jag vill se en massa murar falla. Inte minst mentala.
Men ändå. När jag lyssnar på dessa låtarna om att bygga något nytt på ruinerna av det gamla förtryckarsamhället. En av de stora grundvalarna i idén om DDR, fram till slutet för exakt 20 år sedan, var antifascismen. Trots att DDR själv hade utvecklats till ett förtryckarsamhälle kan denna idealism och strävan inte tas ifrån dem. Och det är som sagt rörande att se antifascistiskt engagemang även här i Kristianstad. Av ofördärvade ungdomar. Wir sind die junge Garde des Proletariats!
Nu har kassetten kommit in i avdelningen för barnkörer. Riktigt sött. Kleiner Trumpeter! Annars är det lite genant med socialistiska barnkörer med krångliga marxistiska texter som dessa barn knappast kan fatta fem DDR-pfennig av. ;-)
Och som vanligt skriver Åsa Linderborg fantasiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar