Idag mumsar punschpatrioter och pöbel bakelser i mysfåtöljerna och hedrar Gustav II Adolf som stupade från hästryggen i Lützen-dimman 1632. Lejonet från Norden hade en dryg månad kvar till sin 38-årsdag och var alltså i min ålder.
Lejonet Gösta stred själv och stupade. Vem av dagens krigherrar gör det? Någon av de våra frälsare som sprider vårt fantastiska evangelium i Långtbortistan? Carl Bildt? Fredrik Reinfeld? Någon på sossekongressen nu där en majoritet tycks vilja att vi ska fortsätta kriget där borta? Jan Björklund, Fredrik Malm m.fl. som i krigshetsens iver ville sända svenska pojkar att kriga i Irak?
På det sättet kan jag trots allt hysa en viss respekt för Gustavus. Men frågan är såklart om en god krigsgalning ändå inte är en död krigsgalning. Det bålda rabiessmittade svenska Lejonet blottade båd tand och klo och bidrog till slakten av en tredjedel av den tyska befolkningen under Trettioåriga krigets vansinne. Tyskarna har all anledning att frukta, förakta och avsky Svensken, men är storsinta nog att ha glömt.
Men mumsa Ni edra bakelser. Hoppas att Ni sätter dem i halsen, kvävs och dör hjältedöden i mysfåtöljernas punschdimma.
/En Svensk Tiger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar