Ursäkta bildkvalitén... mobilkamera, strålkastare/mörker som sagt ... och band som knappast stod stilla. Och vem gjorde det? Knappast jag! Det skulle möjligtvis vara inledande Mamiffer (bilden längst ner) som satt ner och framförde underbart minimalistisk suggestiv musik i väldigt sakta mak. De hade börjat när jag kom till KB och jag undrade först om det var ljudkontroll. Men det var en spelning. En närmast hypnotisk sådan. Dessa experimentella amerikanska musiker ska tveklöst kollas upp!
Dälek är hip-hop. Två vita killar, dock med figurer passande sin genre. Inte minst sångaren som ser ut som en riktig gangsta-tjocksmock. Tufft! Jag är ingen fan av hip-hop, men detta var något jag blev riktigt paff av. Återigen verkligt suggestiv musik man riktigt sögs in i! Wow!
Och så det man sett så mycket fram emot: Isis! Det fanns inget kravallstaket och jag stod längst framme vid utrustningen på scenen. Jag har nog aldrig sett ett band som använt sig av så mycket pedaler. De körde inte några bildspel och ljusshower, men det skulle egentligen vara överflödigt så som de använde instrumenten! Återigen kommer orden suggestiv och hypnotisk in! Det hela var närmast en trance i en och en halv timme! Och jag skulle verkligen behöva massage i nacken idag!
Det inleddes väntat med "Hall of the dead", och konserten kretsade kring senaste mästerverket "Wavering radiant" med fantastiska låtar som "20 minutes 40 years", "Ghost key", "Stone to wake a serpent" och "Treshold of transformation". "Dulcinea" och "Carry" fick en stundtals in i närmast extatiska tillstånd. Jävlar alltså!
Det var ingen jättepublik, vilket man knappast väntat sig en söndagskväll på KB. Och det var heller inget jag tänkte på där jag stod och rycktes med halvvägs uppe på scenen! Mellansnack och spexande var obefintligt, däremot jublades och applåderades det åtminstone längst fram. Man var befriad från en distraherande moshpit och kunde hänge sig totalt åt musikupplevelsen. Under de sista låtarna undrade jag dock om mikrofonen var avstängd och jag fick nästan läsa på läpparna på Aaron Turner. Men det var kanske meningen? Eller berodde på min placering vid förstärkare och högtalare? Äh, även Turners ljuvligt mullrande eller klara stämma bidrog till ljudbilden! Som var suggestiv. Hypnotisk. Magisk!
Nu har jag uppfyllt Treenigheten och sett Neurosis / Isis / Cult of Luna på bara några månader! I februari blir det Cult of Luna till sjöss! Hytten fixades för en stund sen!
2 kommentarer:
Det låter som om du hade en ljuvlig kväll! Själv har jag och Lennartsson hängett ocss åt trans och hypnotiserande mörker i studion på Umedalen (på tal om Cult of Luna). Du kommer att älska skivan som vi spelar in, jag båd lovar och svär!
Jag ser verkligen fram emot att lyssna! Litar fullt på er! :-D
Gangsta-noise är kanske något för Slim D? Fast då gäller det att äta upp sig för att komma i Dälek-nivå!
Skicka en kommentar