Arbetshårdkokt

Ooops I do it again! Länkar till en ledare på Aftonbladet! Men de är faktiskt ofta väldigt läsvärda! Liksom Kultur- och Debatt-sidorna!

Men framför allt är det en berättelse om hur arbetslösheten bryter ner människor. Hur alla nej till sist blir en börda som urholkar självförtroendet och utmanar självkänslan. Om utanförskap, på riktigt.

Joooo du.....

Det är också berättelsen om ett samhälle som misslyckas. Jobbcoacher och handlingsplaner när det inte finns jobb att söka.

Det där känner man liksom också igen.....

Men regeringen har ansvar för en politik vars utgångspunkt hela tiden varit att arbetslösheten bekämpas genom nya och hårdare krav på de arbetslösa. Den har ­ersatt kvalificerad utbildning och handledning med coachning som upphandlats i all hast, och den har bidragit till utslagning genom att skyffla människor mellan olika myndigheter och system.

Japp! Jag deltar i en upphandlad (det ligger såklart pengar i det, och då snackar vi inte de arbetslösas) "utbildning och handledning med coaching". Ofta känns den riktigt surrealistisk. Som i en sci-fi-film eller bok. Hjärntvätten i totalt orimliga vanföreställningar. "2010 (eller var det 2011?) har kurvan vänt och vi har arbetsbrist"! Vad är det för jävla löfte? När regeringens egen profetia säger 12% arbetslöshet? "Jobben finns! Men de är dolda!" Tja, en sanning med ytterst stor modifikation. Är den kvarts miljon som är inskrivna på Af bara osmarta? "2012 har de som föddes efter kriget gått i pension och det blir svårt för arbetsgivarna att få tag i personal." Hurra! Ja men dååå såååå!

Och alla dumma jävla omskrivningar och försköningar! "Vi är inte arbetslösa, vi är arbetssökande". Jo, arbetslösheten (eller ska man kanske säga "arbetssökandeskapet"?) är väl så marginell och främmande idag att arbetsgivaren genast skulle associera en till en efterbliven latmask som inte vill jobba om man råkar uttala fel term?

När vi lekte arbetsintervju (förlåt, övade!) fick jag frågan vad jag gjorde just nu. Jag sa som det var: "Jag går på en utbildning på Folkuniversitetet som i praktiken är en "söka jobb-kurs"; det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eftersom jag gått arbetslös länge". Min coach "lyssnade av" och det var inte lämpligt att säga som jag sa! Men ack så sant!

Självfallet lyfter jag fram min positiva erfarenhet i första hand när jag "säljer mig själv" (igår började vi en "säljkurs", där vår egen arbetskraft självfallet är varan). Men varför i helvete försöka linda in saker? Jag minns inte ramsan vi ska säga nu igen. Noanamnet på "arbetsmarknadspolitisk åtgärd / söka jobb-kurs". Det är något med att vi "deltar i ett projekt med inriktning på personlig utveckling med inriktning på arbetsmarknaden" eller något annat skrattretande.

Jag snackade med ett par kompisar på kursen igår och bägge höll med. Det ska inte vara en nackdel att kalla saker vid deras rätta namn. Inte ens inför en arbetsgivare man söker jobb hos. Jag har undervisat i Samhällskunskap med elever härifrån Gamleghettot som nästan totalt saknat framtidstro. Jag har försökt betona ("försökt" torde vara ett av de där orden som är tabu när man ska vara kaxig i samband med jobbsök?) vikten av att kalla saker vid deras rätta namn. Och betrakta dem konkret. Att saker som kanske låter hemskt, fult och stigmatiserande är helt "naturliga": arbetslöshet, socialhjälp.... Absolut inget som får beröva en självkänslan och självförtroendet! Det finns två stora förbud: *Att ta skit! * Att ge upp!

Nåja! Slö, dum och arbetsskygg är jag kanske! Men fan inte arbetslös! Jag är ... är ... är ... arbetshårdkokt! Hell yeah! \m/

Utanförskap

NP: Burzum - A loss forgotten sad spirit