Michael Moores nya film "Capitalism - a love story" har äntligen lyft upp den kanske största av alla dagsaktuella frågor: kapitalismens vara eller icke vara. En ytterst grundläggande frågeställning som alla bör fundera kring. Även andra har nyligen rest frågan, bl.a. Jan Guillou. Psykologen Lars Folke menar att kapitalismen gör oss "ytliga, sjuka -och kriminella".
Det är skönt att K-ordet äntligen tillåts användas. Det har varit som en svordom eller könsord. "Marknadsekonomi" och "företagsledare" har det hetat, inte "kapitalism" och "kapitalist". "Kapitalism" har enbart använts av "extremvänstern" (och den akademiska forskningen...). Jag glömmer aldrig när en ung kille ställde en fråga till Carl Bildt i ett radioprogram. Och använde ordet "kapitalism". Calle Balle snäste av honom med att han "lät som en vänsternisse på 70-talet". Anhängarna av kapitalism är ju så angelägna om att deras system ska vara ett fundament för mänsklighetens sätt att leva på Jorden. Varför är de då så rädda för ett ord? För att de nånstans innerst inne vet att det handlar om egoism, girighet och hänsynslöshet?
Men nu används det igen. Skönt! Jag hörde nyligen Mona Sahlin i en debatt säga att hon "hatar kapitalismen". Ett i och för sig genant härmande av Göran Persson i vad jag vill minnas förra valdebatten. Men ändå. Lars Ohly m.fl. har dock panik inför det kommande valet och lyfter fram Vänsterpartiet som det "nya småföretagarpartiet". Vilket jag tror att de kommer att förlora riktigt ordentligt på. Det är inte Maud Olofssons väljare de bör försöka vinna. Jag tror att de underskattar svenska folkets efterfrågan på ett antikapitalistiskt alternativ. Tyvärr finns det ingen tillgång på detta. Men i läsarfrågan "Hur känner du för kapitalismen" i dagens Aftonblad svarar nästan exakt två tredjedelar "Hatar". En tredjedel svarar "Älskar". Sånt sunt hat värmer en ruggig novembertisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar