Det känns lite sådär att skriva om krångliga skilsmässor i en blogg direkt efter en som handlar om bröllop. Men ibland är skilsmässor nödvändiga. Och önskvärda. Det dumma med äktenskap är just det byråkratiska krånglet. Det är inte bara att dumpa varandra och gå vidare på nya vägar. Även om det borde vara enkelt.
Tio år efter skilsmässan mellan Kyrkan och Staten verkar det skära sig igen. Staten vill inte längre ge Kyrkan skattefrihet. Hon ska inte längre vara ett feodalt frälse. Nu önskar hon sig istället mer bidrag. Hon kommer att få 460 miljoner skattekronor i kyrkoantikvariskt bidrag, men är inte nöjd.
Här hemma tycks det inte vara några problem. Jag har bloggat om Heliga Trefaldighetskyrkan och skattar gärna för att den ska bevaras som Nordens bäst bevarade renässanstempel. Kristianstadsbladet skriver: "I Heliga Trefaldighets församling i Kristianstad räknar man inte med att beskattningen får några omfattande konsekvenser. Värre blir det sannolikt för landsbygdsförsamlingar som äger mycket skog."
Meeen dåååå..... stackars!!! Jag besökte nyligen soc men fick avslag. Lika bra det, det hade fixat sig igen med Försäkringskassan. De kollade självfallet bilregistret om jag hade en gammal Opel på parkeringen. Vilket jag ju inte har. En kompis som blev tvungen att uppsöka soc berättade att han fick inventera och skriva upp vad han hade för nåt hemma. Har man ägodelar och värdesaker får man sälja dem innan man kan begära socialbidrag. Men församlingar som äger skog, t.o.m. mycket skog, gråter tårar och vill både slippa skatta för sina egendomar och få socialbidrag.
Kyrkan är helt enkelt en brud som blivit bortskämd av tusen år av privilegier. Och tar dessa för givna även tio år efter skilsmässan. Jag rekommenderar bruden att gå vidare och anpassa sig efter sina nya förutsättningar. Tio år har gått. Tusen år har gått. Man kan inte leva lycklig i alla sina dagar. Om man nu egentligen är lycklig när man är bortskämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar