Babbel om erotik

Midnattstimman slår och saven står i vårträdens grenar (fy mig, vilken rövpoesi). Jag kollade på reprisen av Babel som ikväll skulle locka tittare till det tråkiga litteraturprogrammet (som ibland kan vara riktigt intressant) med pornografi, erotik och "naket". Nu blev det inte så mycket naket. Ett par svart-vita tuttar skymtade förbi. Men studiosoffan fylldes av celibriteter och debattörer.

Suzanne Brögger kom med ett underbart uttryck, "Jag vill återerövra erotiken från marknadens klibbiga labbar". Sånt gillas. Hennes nya roman "Slöjan" utspelar sig i nyoriental(ist)isk anda i haremsmiljö. Liksom i "Tusen och en natt" tvingas en kvinna berätta upphetsande saker för sin "härskare" så att han kan "fiska fram fjongen" (fniss). Boken är i versform och uppenbarligen väldigt detaljerad med violetta bröstvårtor och väldiga vulvor, flodhästpiss, manlig säd i munnen och man "doppar diverse beundrare i sin kåta katts kittlarverk" (poesi!). Men Brögger menar ändå att boken är symbolisk om hennes egen utveckling som författare. "Underkastelsen" i boken är en "metafor för en alternativ författarskola" och hon "vill inte bli utsatt för moraliska fördömanden". Hon menar att boken är politiskt inkorrekt, vilket nog har fog för sig med tanke på på islam (som ju betyder "underkastelse") och slöjdebatten. Hon har gjort sig känd som en "feministisk profet" (om epitetet tillåts i sammanhanget) och aktiv i kampen mot islamofobi, vilket säkert kan verka förvirrande av vissa och förorsaka en och annan liten fatwa. Hon menar själv att hon är inspirerad av sufipoesi som förenar erotik och religion, och hon vill i vår mer "islamistiska" tid "lyfta fram positiva kulturimpulser från den muslimska världen".

Henry Millers klassiker "I kräftans vändkrets" gav honom genom "brott mot pornografilagarna" tre års fängelse på 1940-talet. Den konservativa moralismen i USA kan man alltid lita på. Många menar att han banade väg för den sexuella revolutionen på 1960-talet, själv hävdar han att tiden gick åt det hållet även utan honom. Mot mer frigörelse.

Litteraturkritikern Jessika Gedin sa sig ha "luckor i sin pornografiska bildning". Vilket jag tvingas erkänna att jag också har. Jag har aldrig läst Henry Millers. Inte de Sade. Inte Masoch... Jag har bläddrat i "Sodoms 120 dagar" och läst utdrag från "Justine" och "Juliette". Men jag kan inte påstå att bajs, våld och mord får det att kittla i de nedre regionerna. Av samma anledning kände jag motvilja när jag läste den "feministiska" porrnovellsamlingen "Närstrid: Vanessa" från Vertigo Förlag. Var och en har sin tycke och smak. Programledaren Daniel Sjölin kallade porrnovellerna "en ny folkrörelse". Och det är definitivt en rörelse jag hyllar. Erotiska noveller skrivna av kvinnor är den "enhandslitteratur", som Rousseau kallade det, som funkar allra bäst på mig.

En definition av "enhandslitteratur" är väl överflödig; Sjölins spontana var "där den ena handen är fri att ströva omkring i närområdet". Elsie Johansson behövde ingen förklaring. Hon har kallats "sexprofet vid sjuttiosju", vilket hon inte alls ville köpa. Hon var ointresserad av "flåsandet, knakandet, knarrandet" och ställde frågan: varför behövs det så mycket porr? Fantasibrist? Själv ville hon göra en djupdykning i det mänskliga som helhet. Och då kommer man självfallet inte förbi det sexuella. Diskussionen kom in på om vågen av ny erotisk litteratur är en del av "självhjälpstrenden"?

Erica Jong menade att bra sex är svårt att skriva om (Jan Guillou brukar hävda att erotik nog är det svåraste). På samma sätt som andra extatiska och/eller andliga upplevelser. Usel, misslyckad sex är det lättare att skriva om. Och det kan nog ligga något i det...

Förläggaren och idéhistorikern Carl-Michael Edenborg, från nämnda Vertigo Förlag, diskuterade våldspornografi (typ de Sade) och vikten av att läsa de "pornografiska klassikerna" för att uppfatta vidden av allt genren kan innehålla. Jag kände mig återigen litteraturhistoriskt efterbliven...

Åsa Ericsdotter skrev böcker ur en 20-årig kvinnas perspektiv. Hon behandlade problemen kring "tvåsamhet". Jag har själv tagit upp det där med att "komplettera varandra". Ericsdotter tycks inne på samma tankebanor: det snackas om att dela (bara ordet!) sitt liv med en annan för att bli "hel". Själv känner hon sig enbart "halv", "delad" och har "svårt att få luft". Hon frågar om det inte handlar om någon modern form av meningsskapande; tidigare var det religionen och Gud och ens större familj och släkt. Men idag har vi "så högt krav på Kärleken att den aldrig kan klaras av". Ytterst tänkvärt.

Maria Zennström tog upp det nygamla "kravet" på att skaffa barn som en kvinnofälla, eller snarare en människofälla. Utebliven "tvåsamhet" är inte farligt för kvinnor i dagens Sverige, däremot barnlöshet då den biologiska klockan klämtar för dig...

Bob Hansson läste och totaldissade en kärleksdikt, skriven av en viss Robert Hansson. D.v.s. han själv i sin ungdom. "Kosmos alla fåglar i ens kropp", bla bla bla... de naiva förälskelsernas symbolspråk som inte alls handlar om kroppen och verkligheten. Den riktiga kärleken i vardagen. "Prosaisk" banal vardagsrealism som frukostbordets "hur filmjölken smakar" var idag viktigare för estradpoeten.

Personligen har jag ingenting emot metaforer. Men erotisk litteratur ska vara funktionell. Riktig enhandslitteratur måste vara ytterst detaljerad. In i minsta bokstavliga skrymsle. Då kan det förvisso förekomma metaforer. Som inte ger utrymme för misstolkningar. Som att tjejens hand fritt strövar omkring i mitt närområde och hon med het andedräkt viskar i mitt öra: "Nu vill jag veta hur din filmjölk smakar!"

Eller som i "Tusen och en natt": jag sitter på en fest med en tjej som börjar bli vinrosig om kinderna, lägger sin hand på sitt sköte och frågar: "Vet du vad detta är? Martin Lunds natthärbärge!"

Nej, nu måste jag gå och skita (som alla grabbarna sa i lumpen när vi kollat några timmars usel porrfilm i sträck)! Jag kan bara konstatera att jag inte kommit längre i min pornografiska utveckling än till "Tusen och en natt"! Jag vet inte om jag ska bredda min litterära bildning eller hålla mig i mitt harem? Tusen nätter är ju dock tusen nätter! Och en!

Men först ska jag avsluta boken om Den heliga Birgitta! Helgonet och klostergrundaren som kryste fram åtta barn! ;-9