Påskig syskonfest!

Fortsätter med retrospektivt helgbloggande! Ibland tajmar högtiderna varandra hyfsat bra! Vad sägs om att min syster Emma fyllde 30 på påskafton? Det var tveklöst upplagt för en rejäl syskonfest! Alla mina fyra systrar dök upp med respektive och en rejäl hög syskonbarn! Bara broder Daniel som saknades! Men han skickade ett MMS på en splitterny medlem i skaran av syskonbarn: bäbisen föddes på samma dag! Allt på en gång! Tajming, som sagt! Som mos på laxen fyllde syster Sara år efter 12-slaget!

Jag har aldrig i hela mitt liv ätit så mycket som på denna festen! Förätit mig på en gång har jag gjort allt gör många gånger, men nu mumsade jag i mig oavbrutet i 12 timmar! Ett halvt dygn! Vi började hugga in på en smarrig påskbuffé! Det absolut bästa var Emmas hemmagjorda järpar! Mycket vitlök och starka kryddor! Jag hade min ömma moder på ena sidan av bordet och min stränge (äh, är han inte) fader på andra, bägge slängde sina järpar på min tallrik! Fattar inte hur jag kan brås på dessa som inte tål anständig mat! Emma är däremot tveklöst sôstra min! Sen blev det en massa mumsiga efterrätter! Sen nya gäster och nya omgångar plockemat! Sen en jävla massa påskgodis! Sen ostbågar och annat tilltugg...!

Musiken gick i svensk proggs tecken! Inte minst Nationalteatern och Kenta! Men även hederlig hårdrock! När vi lyssnade på Twisted Sisters "We´re not gonna take it" vrålade vi så syskonbarna blev skärrade! Så i en refräng reste vi oss We´re not gonna take it! No! We´re not gonna take it!-vrålande och jagade ut syskonbarna från huset! 15-åringar och 5-åringar blev lika rädda och traumatiserade! Moster och monster blev ett!

När vi "vuxna" (fniss) festade där uppe satt 17-åringarna i källaren (där öl-, cider- och alkoläskförrådet fanns) och "spelade dataspel"! Schååår! Men vi kom ner på kvällen och hade disco! Vilket behövdes efter all maten! Det blev mycket "Feliz Navidad"(!), Hasse Anderssons "Änglahund" och Bob Hund(!)s "Trallala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss"! Och stora lillasyster Sara fick såklart en puss! För klockan slog det magiska 12-slaget och då fyllde hon ju år!

Som ni kan se på understa bilden är mina systrar spöken! Syster Emma har inte ens en skugga! The Little Drummerboy heter Vincent! Han kommer att slå! Baby remember his name!


(De skarpa bra bilderna har storasyster Mia tagit med sin proffskamera! De otydliga har jag tagit med min mobilkamera! Saker som inte står stilla fastnar inte, därför jag tar så kassa konsertbilder! Men mina systrar är fan så jävligare att få stilla än värsta mangelband!)