Djävulen läser Pravda

Jag har aldrig läst Pravda. Däremot damp det ytterst oväntat ner en annan commietidning genom brevinkastet igår: Internationalen. Det var självfallet min trots(kist)iga komp... kamrat Per-Ola som tecknat en månadsprenumeration åt lilla mej. Man tackar och bugar! I vår borgerliga hegemoni kan man inte få för mycket av vänsterperspektiv! Sånt törstar man efter som Albert gjorde efter vatten i öknen då guldet blev till sand!

Är inte vinjetten vacker? "Kunskap, kärlek & kamp!" Me like! Stalinisttidningen Proletären har "Proletärer i alla länder, förena er!" Är det märkligt att Åsa Linderborg kallar Proletären för "antikvarisk" i Aftonbladet och de nu ska göra en ny "modern" layout, toffelhjältarna till forna oxkommunister?

Men titta noga! Väldigt noga! Uppe i högra hörnet på översta bilden! 666! Internationalen är Antikrist! Nu börjar allting falla på plats med Trotskijs luciferiska bockskägg...!

Medan Proletären kännetecknas av sin kvasiproletära "Vi som bygger landet"-anda ger Internationalen ett mer akademiskt intryck. Vilket gör analyserna mer tilltalande. Historikern Håkan Blomqvist, tidigare redaktör för tidningen, skriver om splittringen inom "svensk yttervänster" (dit Internationalen och Socialistiska Partiet som tidningen tillhör definitivt bör räknas):

"Sociologiska undersökningar visar övertygande hur arbetarklass i traditionell mening allmänt placerar sig till vänster i fördelningsfrågor men mer åt höger i kulturella frågor kring hur livet bör levas. Radikalisering inom arbetarklassen tar först vägen via de ekonomiska fördelningsfrågorna medan den inom andra samhällsskick snarare uttrycks i en ideologisk och kulturell samhällskritik."

Detta låter spontant trovärdigt. Handels går kanske ut i strejk. IF Metall kanske inte vill ha reallönesänkningar i avtalsrörelsen. Feminism, HBT-frågor och antirasism "kidnappas" snarast av medel-och överklassen, "den liberala borgerligheten". Blomqvist menar att det hela t.o.m. kan handla om geografi där storstäderna genom sin växande medelklass hamnar i ett polärt motsatsförhållande till landsbygdens arbetarklass:

"Den brokiga urbana radikalismen och arbetarintresset ute i landet hittar inte varandra -och vänsterkrafter glider i spagat. Att genom ett Alexanderhugg skilja lemmarna från varandra löser inte spänningen utan åsamkar bara redan alltför svaga vänsterkrafter blodförlust."

Jag älskar metaforerna! Och håller med till fullo: vänstern (och lyckligtvis även högern) har en jävla idiotförmåga att splittras för skitsaker! Hårklyverier! Kattrakande! Men idag behövs mer än någonsin en enad vänster! Skit i tjafset om "rätta vägen till Socialismen" -vi har konkreta saker att ta i tu med! Nu! Det som Wiehe sjunger om på nya skivan: Ta det tillbaka!

Det finns lika många former av "vänster" och "socialism" som det finns kristendom eller islam. Minst. Jag söker inte efter "Den rätta Vägen". Jag söker efter en aktiv och kampvillig motståndsrörelse mot de som river ner det solidariska samhället som har rättvisa och omtanke som mål. Och då har vi fan inte råd med åderlåtning och kannibalism!

Så fram för fler konkreta analyser av konkreta förhållanden (för att slänga mig med Lenin)! Fram för Kunskap, Kärlek & Kamp! Väck upprorsängeln! For it is a human number! Proletärer i alla länder - förena er!


När jag skriver detta röda manifest missar jag "Djävulen bär Prada" på TV! Vad gör det? Kl. 02.25 börjar "G - som i Gemenskap"! Prada kan man vara utan! Samma med Pravda! Eller andra tidningar, partier och sekter! Men en sak kan vi absolut inte klara oss utan: Gemenskap!