Elvis, Stefan & Jag

Idag kom lönen för mars månad, 102 timmar är inte fy skam i mitt arbetslösa läge! Sånt måste självfallet firas! Detta gjordes oplanerat och i allra högsta grad angenämt! Jag och polaren Stefan Kress bestämde oss för en fika på café Fantasi (fantasifullt namn) i stan!

Bägge var inne på samma spår: kycklingsallad med vitlöksås! Kaffe på det! Dessutom bjöd Stefan på negerboll (en Delikatess) och chokladbiskvi som efterrätt!

Den stora behållningen var dock föreställningen Stefan bjöd på efteråt hemma i sin lilla ytterst mysiga lya med sluttande tak och Elvis överallt på väggarna! Gitarren och munspelet åkte fram och jag bjöds på en hel konsert enbart för lilla jag i fåtöljen!

Dylan och Cornelis kom i fokus, men även lite Hoola Bandoola! Förutsägbart trubadurstuk? Knappast! Detta handlar om en kille som är helt såld på "Istället för vykort"! Dessutom framfördes en av mina absoluta favoriter, "Herreman Jarl den Onde"! Och det är vågligt att framföra "Skyddsrumsboogie"! Det allra bästa och roligaste var Stefans egna svenskspråkiga tolkningar av Dylans sånger! Otroligt bra lyrik som fångar Dylans anda i vår egen svenska verklighet av idag! Med socialt patos och en stark aversion mot klassklyftor, krig och orättvisor!

Efteråt kollade vi på en DVD med en väldigt ung Bob där han verkligen var i sitt absoluta esse! Det kändes som flower powers klimax trots att det var ett halvt årtionde innan Woodstock! Det var Martin Luther Kings och medborgarrättsrörelsens tid! Det var de tidiga Vietnamprotesternas tid! Det var när Woody Guthrie via Peter Seeger lämnade över kronan till en väldigt ung, engagerad, arg, och faktiskt glad, Bob Dylan! Joan Beaz och Peter, Paul & Mary var unga och späda och en ny och bättre värld var på väg att skapas (sen blev det som det blev, både med världen och Dylan)!

Ser ni hur bra jag lyckades synkronisera Stefan och Elvis på den näst understa bilden? Jasså, inte? Jaja, försökte i alla fall! Vi mumsade Marabou Mjölkchoklad och drack Coca Cola! Kapitalistiskt, kommersiellt och okultiverat, va? "Underklassigt" alltså? Tja, vi är inte särskilt märkvärdiga av oss! Allra minst den landstingsanställde Elvis-fantasten Stefan som är fantastiskt säker på ackorden! Hans munspel fick hjärtat upp i halsgropen på mig och hans sång och texter nästan ögonen att vattnas! Trots enorma talanger är han osäker på att uppträda inför andra! En vers i repertoaren, riktad till hans arbetslöse lillebror, tog upp problemet invandring- arbetslösa "svenska" ungdomar och att politikerna "där uppe" vägrar lyssna på "ropet" underifrån! Vilket ju är själva kärnan till att Sverigedemokraterna och andra unkna grupperingar faktiskt uppfattas som ett alternativ för de "svikna"! Ett ytterst modigt, och nödvändigt, grepp!

Medborgare Kress! Tusen och en sinom tusen tack för en fantastisk dag! Du har visat att man kan vara "politiskt inkorrekt" utan att vara en efterbliven korkad rasist! Du har samtidigt visat att det finns ett patos och engagemang för att förändra världen! Ett hjärta är alltid rött, ett hjärta har alltid rätt!

Nu lyssnar jag på Cornelis-CD:n jag lånade av dig! Fantastiskt bra liveinspelningar från 1981! En svensk kulturskatt organiserar sig!

SYYYYYVERÄNT!!!!!!!