Tänkte göra ett inhopp i "hen"-debatten om "könsneutralitet" ("hen" istället för "han" eller "hon").
Ja, samhället kryllar av könsfördomar. Och det börjar från första stund, redan innan födseln. Spekulationer om "vad det blir". Och föräldrars och far-och morföräldrars önskan om detta. Som med så mycket annat får man gå den långa vägen. Att förändra attityderna hos andra och sig själv (hur "rätt på det" man än tror att man är). Kolla på homoadoptioner: bara på 90-talet var ju folk benhårda motståndare till det för "barnens skull". Idag är de allra flesta för det och spottar på de inskränkta motståndarna. Det GÅR att ändra attityder. Ganska snabbt dessutom. Men man kan inte låsa in barn i en låda för omvärlden, det om något är att blunda för verkligheten!
Man äger inte sina barn. Varken juridiskt eller rättsfilosofiskt. De är samhällsvarelser från första början. Både juridiskt och rättsfilosofiskt. Annars har man i princip samma syn som Joseph Fritzl.
I alla kulturer i alla tider har det funnits ceremonier för de i 12-13-årsåldern. Då de blir könsmogna. Men de blir inte ett "kön" då. De blir könsmogna. D.v.s. vuxna. De kan själva få barn och det är en symbolisk "initiation" till vuxen- från barnstadiet. Kolla på Kunta Kinte i "Rötter" som blev omskuren och fick en annan samhällsstatus då. I dagens Sverige blir vi byxmyndiga vid 15 år. Det är inte föräldrarna som avgör när deras barn själva får knulla. Och inte barnen heller. I praktiken SKA det inte vara nån skillnad sen heller. Kvinnor och män ska ha rätt att vara precis som de är. Syssla med vad de vill. Se ut och bete sig som det är naturligt (om ordet tillåts) för dem. Och den där jävla biologistiska idén om att kvinnor har mer "moderskänslor" och är bättre lämpade att ta hand om barn måste punkteras. Vuxna kvinnor och män ska bli behandlade som de har rätt till. Samma med pojkar och flickor i barnstadiet. Föräldrar och samhället ska uppfostra barnen till starka individer med stark självkänsla. Som själva på tidigt stadium kan tala om vad de vill.
"Könsneutrala" ord som "hen" är i mina ögon krystade och (lyckligtvis) dömda att misslyckas. Jag kommer alltid (eller åtminstone tills jag får en uppenbarelse) att fortsätta säga "han", "hon", "honom", "henne", "bruden" och "grabben". Som ett medvetet, övertänkt beslut som jag tänker är mest fruktbart.
Så! Som vanligt öppnar jag garden för mothugg (eller motjuck då jag bejakar "kvinnorörelsen", höhö)! An garde, avantgardister!!!! ;-p
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men ursäkta mig, om du vill ha mothugg får du låta bli att skriva så jävla klokt. Nu får du medhåll istället, och det är alldeles ditt eget fel.
Du är klok, resonerar och argumenterar klokt och tydligt och pedagogiskt. Så är det, bara att vänja sig.
(eventuellt får du den här kommentaren tre gånger i rad, eftersom jag får felmeddelanden när jag försöker posta den, radera den första och den sista isåfall =)
Skiter i mothugg och skickar en vettig skogspromenadskram istället :)
Morrica: Tack! Sånt blir jag alltid glad av att höra! Värmer som solen på den blå himlen härute! :-D
Har dock denna diskussion på ett personligt plan som jag låter vara allmänt och principiellt här! :-)
lilla gumman: Jag kommer precis från en härlig skogspromenad! Riktigt vår nu! Fotade blåsippor och sånt tjejigt som dyker upp i nästa blogg! Buys will be boys, haha! BAMSEKRAM!
Skicka en kommentar