I Kristianstad var det ruggigt. I Hässleholm låg snön vit. Höst eller vinter? I Malmö var det kallt. Dock ingen snö. Trots sedvanligt tågkrångel och ersättningsbuss hann jag ner innan krigsprotestmötet med bl.a. Jan Hammarlund började på Gustav Adolfs Torg.
Jag kom ner i ganska god tid. Gick omkring lite i Malmö city och tittade på folk (jaja, söta flickor) i lördagsrushen. Behövde hålla värmen. Ensam och utan nån jag kände. Men så sprang jag faktiskt helt oväntat på en bekant och snackade lite. Han hade sett Lady Gaga i Malmö igår och skulle se Bullet for my Valentine i Malmö ikväll. Själv höll jag till godo med Jan Hammarlund. Vilket jag är mer än nöjd med!
Snart såg jag nämnde trubadurhjälte på torget. Ingen k-pist runt axeln. Däremot den gitarr jag aldrig sett en bild på honom utan. På riktigt var det första gången jag såg honom. Men inte sista. Några andra killar och tjejer stod bredvid och började snart veckla upp sina banderoller och plocka fram plakaten i kartong. Ofog. Organisationen och organisatörerna Ofog alltså, knappast beteendet. Däremot är roffarkrig ett förbannat ofog. Och det var självfallet detta mötet handlade om. Föreningen Afganistansolidaritet var även de inbjudna och höll ett kort men bra apelltal om NATO-krigets misslyckande och den fredliga och civila hjälpens betydelse. Jan Hammarlund sjöng två sånger: Den evige soldaten (Universal soldier) (genom vilken det aldrig nånsin blir fred) och den nyskrivna Hem från Afganistan (som länkas till nedan, med den högst tänkvärda texten utskriven). Annars fick Janne "konkurrens" av panflöjtande indianer. Toner som han garanterade var "antiimperialistisk musik". Janne imponerade med sin klockrena spanska när han ropade till nämnda gatumusikanter från Anderna tvärs över torget. För att inte tala om hans klingande sångröst!
Torgmötet var kortvarigt. Och samlade dessvärre färre lyssnare än strängarna på Jannes gitarr (jag kände mig nästan som en stalker). Jag lovade Ofog (och mig själv) att jag skulle komma till deras tillställing på Café Simpan. Fast dit var det tre timmar. Och ute var det kallt....
Malmö har sina små oaser. På Loftet (loftet på innergården på korsvirkesgården på Lilla Torg) var det bokmässa med olika bolag. Bl.a. såldes Kalle Linds Proggiga barnboken som jag läste klart i veckan (recension kommer!) och bara måste köpa. När jag har råd. Vilket jag inte hade nu. Jag hade inte ens råd med en kaffe. Fast jag var sjukligt kaffesugen. Och hungrig. Och frusen. Jag satte mig på centralen med Dagens ETC i näven och beredde mig på några långa dryga dragiga timmar. Så slog en blixt ner i skallen på mig: jag hör med Robban om han är hemma!
Vilket han faktiskt var. Trots att han brukar jobba lördagar (danskarna tycks propsa på att få nåt i brevlådan även då). Och snart satt vi i hans lägenhet i Malmö. Drack kaffe. Och sörplade hans himmelskt goda potatis-purjolöksoppa med grädde. Kollade på DVD:er med Gorgoroth (den skandalomsusade Krakow-spelningen som fick sedlighetspaniken att gå i katedraltaket i det Polen där kommunismens åsiktsdiktatur ersatts av katolicismens) och Candlemass (som vi ska se tillsammans i Stockholm om mindre än en månad; dock är Messiah exkommunicerad).
Robban hängde med till Simpan. Vilket han var väldigt glad för efteråt. Och det var riktigt mysigt i den lilla lokalen. Vi satt två meter framför Janne som även nu inledde med Den evige soldaten. Följd av sköna Närsomhelst (Some day soon). Jämförelsevis "opolitisk". Men som verkligen befrämjar frihet och bekämpar fördomar. Skriven i en tid när homofobin var närmast allenarådande. Den "uppdaterade" Vietnam-låten Inga fler folkmord i mitt namn (No more genocide in my name) var väl mer traditionell politisk protestsång.
Det blev Palestina-tema med låtduon Jessie från Psagot (en supersöt hundlåt) och Jerusalem. När Janne skrev sistnämnda läste han in sig på stadens historia med tjugo böcker. Jag upphör som sagt aldrig att impas av denna karl. Jag var på en föreläsning med Jan Guillou för ett tiotal år sen när han berättade om sina research inför Arn-böckerna. Det blev förstås en del. Men även ett flertal romaner och filmer som bringade in åtskilliga miljoner. Janne läste sina hyllmeter för att skriva en låt. Som knappast några alls har lyssnat på! Ekonomiskt har det väl varit som för Jannes idol Franz Schubert som han sjöng om i Frasses ständiga otur: inga stålar, inget hem, inget piano... dock syfilis (ang. syffe syftar jag inte på låtskrivaren!).
Janne frågade om vi visste var Täfteå låg. Min hand flög snabbt upp, nästan i ansiktet på honom. Klart man vet! Det är ju brorsans grannort uppe i Västerbotten. Och Täfteåfestivalen som kärlekshyllningen handlar om i låten Täfteå är även brorsans älsklingsfestival. Som jag själv tyvärr inte haft råd att ta mig till. Och att gå från Skåne tar hela sommaren. Det hela avslutade med Simma i Vinterviken som jag absolut inte kan sitta stilla till!
En stor applåd åt Jan Hammarlund! Och åt Håkan från Afganistansolidaritet samt initiativtagarna och fredsaktivisterna Ofog som varvade musiken med högintressanta tal! Den som säger att musik och politik inte hör ihop har bara så fel! Det är en kombination i klass med kaffe och choklad! Eller öl och korv! Däremot är fredssträvanden och militärockupation en sanslöst dum kombination!
Och ett stort tack till Robban vars gästfrihet bokstavligen värmde!
Jan Hammarlund - Hem från Afganistan
Jag länkar även till Jan Hammarlunds hemsida där nya låten Hem från Afganistan kan laddas hem! Gratis! Janne själv sa vid bägge tillfällena idag att han inte vill tjäna pengar på den! Bara att kriget ska ta slut! Så: ladda, lyssna, sprid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar