Suck! eller Aha! ? - om censur och satir

Det finns olika sorter av korkade människor. Alla är vi väl egentligen korkade på våra egna små sätt? Naiva. Godtrogna. Det kan rentav ha sin charm. Det är inte alltid man är tillräckligt skärpt för att tänka fullt ut och i ett underfundigt sammanhang brista ut ett: aha! Det är då man försvarar sitt eget tillkortakommande med ett: suck! Menar att andra är "långsökta". Som det ofta blir i skämt. Ironi. Satir. Eller för den delen när man löser korsord.

Så finns det en annan variant av att vara korkad. Att inte se sina egna, uppenbara men svårsmälta, brister. Att skyl(l)a över på andra. Skapa syndabockar. Den enkla vägen. Som leder åt helvete. För andra och för en själv.

Min hjärna brukar ockuperas av andra personligheter. Påhittade, men klart verklighetsinspirerade. Dumdryga bondtyper. Som vågar ta ut svängarna och vara hämningslösa. Och inte tänka för långt. Drivna av hjärtat och impulserna på hjärnans bekostnad. Som Eddie Meduzas figurer. Eller Monty Pythons. Eller vilka påhittade personer som helst. Som ändå inte uppkommit i "sansade" och intelligenta personers hjärnor av sig själva. I början av 90-talet satt jag ofta för mig själv och skrev parodier på dikter. Helst inte allt för smarta. En började något i stil med:

Jag får inga brudar, uti mina sängar. De vill bara ha judar, med massor av pengar. Jag som är så jävla vacker, jag som är så jävla snygg, orsakar inga hjärtattacker, av brudar som jag fått på rygg.

Usla nödrim och en allt för enkel rytm. Men framför allt ett korkat resonemang. Ett trippelt feltänk: 1. Judar är rika. 2. Brudar är pengagalna. 3. Man själv är perfekt, men faller på de andra som är moraliskt förkastliga.

Jag suckar högt när Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman censurerar en högst träffande seriestrip med Martin Kellermans utmärkta Rocky. Självfallet som "antisemitisk". Det är uppenbart att serien inte är antisemitisk, tvärtom, utan att Wiman är korkad som inte förstår ironin. Fenomenet är knappast nytt. När jag läste historia på högskolan hade vi en text av en svensk historiker som forskade kring antisemitiska nidteckningar. Vilket han ska ha full respekt för. Antisemitismens fula tryne har genomsyrat historien. Tyvärr även arbetarrörelsen och vänstern. Men när man i denna text hittar en riktigt träffande svart satir över antisemitism och invandrarfientlighet i fabelserieform från det saknade seriealbumet Pyton suckar man åter högt. Enskilda serierutor ryckta ur sitt sammanhang. Men med artikelförfattarens egna tolkningar. Eller snarare feltolkningar.

En annan svensk historiker, Åsa Linderborg, skriver i Aftonbladet:

"Själv tolkar jag strippen tvärtemot hur Björn Wiman läser den: Kellerman – som anklagats av den antisemitiske sajten Radio Islam för att vara ”judeförfattare” – driver med konspirationsteoretiker som tror att alla problem kan skyllas på de penninggalna judarna. Här finns också en släng mot Sverigedemokraterna och allsköns högerdebattörer som berömmer sig av att våga ”lyfta” de förbjudna och ”viktiga” frågorna – byt ut judarna i ruta två mot muslimerna."

Detta är exakt som jag själv tolkar det. Att Kellerman inte hetsar mot judar och befrämjar korkade fördomar och konspirationsteorier utan tvärtom lyfter fram viktiga frågor. Det är inte första gången han är i "blåsväder". Jag minns när han för ett antal år sedan censurerades efter en seriestrip där Rocky satt på en restaurang med en tjej. Den romantiska tu man hand-stämningen spolierades dock av matgästerna runt omkring. CP-skadade, drägglande personer i rullstol. Rocky uppfylldes av fördomsfull irritation vilket fick tjejen att kalla honom "fascist" och lämna bordet. "Välmenande" tidningar lyfte ut stripen eftersom de var rädda att handikappade människor skulle ta illa vid sig. Det visade sig att det var de välmenande som var fördomsfulla: olika handikappsorganisationer älskade stripen och satte upp den i sina lokaler! Och är inte fördomar mot handikappade ett högst angeläget ämne att uppmärksamma?

Nu är tyvärr DN:s kulturchef korkad på flera andra sätt. Han censurerar vissa tecknade figurer men publicerar och försvarar andra. Som de olika beryktade Muhammed-karikatyrerna:

"Skillnaden är ju att Lars Vilks teckning driver med en påhittad religiös figur, nämligen profeten Muhammed, medan antisemitismen som den tar sig uttryck i stripen riktar sig mot en enskild folkgrupp. Det är en solklar och viktig distinktion att göra."

Att profeten Muhammed skulle vara en påhittad figur har jag aldrig hört tidigare. Men det lär nog varken skapa religionshistorisk debatt eller terrorattentat. Snarare ses som en korkad groda. Att inte se karikatyrerna i sitt sammanhang som riktat mot muslimerna som grupp är däremot ordentligt korkat. Men att censurera Kellerman kan kanske göra honom mer poppis hos antisemiterna i Radio Islam? Den lömska penga- och maktgalna judiska Bonniers-konspirationen har slagit till igen?

Välmenande satir är ytterst viktigt för det demokratiska samtalet. Dessutom roligt. I motsats till den kontraproduktiva "välmenande" censuren. Som enbart är korkad.

ÅsaLinderborg-FeltolkningGavCensur

SvtDebatt-MuhammedEnPåhittadFigur