Vintertankar

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är hälg, djupt i skogarnas ro!

♥ Ett par timmars naturpromenad i snölandskap med vinterjacka, Dan Andersson och Sofia Karlsson! Lycka! Tänk om detta kunde hålla i sig till mars!

Känslan av att trampa i snö på grusvägar mellan hagar och ängar. Att vandra genom den snövita skogen. Att beskåda sjön som ännu inte hunnit frysa.

Och musiken. Sofia Karlsson sjunger som en älva till folkmusikaliskt arrangemang. För att inte tala om texterna. Vemod. Naturromantik. Finnmarks-buddhistiska betraktelser. Lidande. Längtan. Lyckan som gömmer sig bortom bergen om man lyckas finna den rätta vägen. Jag tyckte att den snöbeklädda grusvägen jag vandrade på var en bit på väg mot Lyckan. Jag lyckades för en stund känna glädje och harmoni. Känslan av att befinna mig här och nu. Och bara njuta av detta. Som ett barn som ännu inte ryckts bort från den sanna fria världen av stressade föräldrar. Vägen tillbaka jag tänker att vi måste vandra.

Jag kände att jag behövde detta för min egen själsfrid. Hellre vildmark och ensamhet än myllrande städer som skär magsår i mig. Jag stack från Statarmuseet några minuter tidigare igår för att hinna hem en timme tidigare. Men missade tåget med ett par minuter. Att åka stadsbuss i Malmö vid 16-17-tiden är en mardröm. Mer som en ilsken retad bisvärm än som en myrstack. Allra minst som en snigel på en vinbärsbuske. Fast lika långsamt. Det går snabbare att gå. Jag stressade som en pendel mellan Centralen och Södervärn och hoppades hinna med diverse bussar och tåg. Blev sjukligt stressad och närmast aggressiv. Helt i onödan. Jag kom inte hem fortare för det.*

Vi lever här och nu. Vi kan inte skynda oss närmare livet. Bara närmare döden. Och dit har jag verkligen inte bråttom.

Men jag blev glad och lycklig över att det plötsligt blev riktig vinter. Blev sugen på att fira dess ankomst ordentligt på fredag. Bulla upp med rökt fisk, revben, öl, kryddat brännvin och annat smaskens. Bara jag och Dan Andersson. Ska jag fan i mig göra också! Somna gott och lyckligt! Snarka och vända mig manligt och lugnt! Längtar!

Så är jag dock vek och längtar ändå! Ack eviga lidande! Men den som längtar efter nåt gott.... och gott ska det bli! Fast allra först ska jag fira fredans och lönens ankomst med en rejäl asiatisk lunchbuffé på Rose Garden i stan! Frosseri och vällustig liderlighet bland buddhor och bodhisattvor!


* För övrigt anser jag att Malmö city bör förstöras. Att åka stadsbuss där vid denna tiden är en mardröm. Hoppas att Citytunneln gör lite skillnad. Annars kan jag inte se någon annan lösning än bomber och bulldozers.