Kollade på The Story of Anvil ikväll. Den kändes ytterst bra för min moral:
Jag är en jävla loser! Men jävligt metal! \m/
Det är just prexis en sån söt skön tafatt loser man vill va!
Äkta hjärtan = True Metal! ♥ \m/
Blev riktigt rörd när man såg dem bokstavligen stå och borra i sten som försörjning med besvikna fruar medan banden de influerat levde miljonärsliv med groupies!
En rejäl revival är de verkligen förtjänta av! Minns ännu med nostalgisk blick omslagen till de första plattorna!
Magne benämnde klockrent filmen: "den ultimata mixen av A Spinal Tap och Some Kind of Monster!" Och i feel good-faktor jämförde han den med Amelie!
Jag kan bara hålla med! Gärna Amelie från Montmartre - men först ett rejält Anvil från Toronto!!!!! \m/
Dessutom blev man sjukligt Sweden Rock-nödig av rullen! Denna iskalla jävla november!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar