Musikens makt bör aldrig underskattas!

Hur mår jag idag då? Tack jag mår så bra så! Pumpar inte upp musklerna på gymmet, men kropp och själ med bra musik!

Var dock och simmade några längder med Lolla ikväll. Och bastade. Fyndade lite mat på Domus. Funderade på vegetariskt först, men det blev två kilo skinkfärs, ett halvt kilo fläskfilé, ett kilo taco-gratäng och ett bröd. För en hundring. Gäller att bunkra inför kalla och mörka november. Det lönar sig ekonomiskt att vara Kooperationen trogen ibland. Och matfnaska för Findus på Facebook. Genom att "gilla" deras taco-gratäng och få ett gratis provexemplar.

Taco-gratängen var väl inte världens höjdare. Minimalt med nötfärs och världens halvfabrikat. Mycket smaskigare att göra egen. Helst på älgfärs (för att det är mer metal). Den avnjöts framför TV:n. Debatt, Aktuellt.... politiken lyckades inte få igång mitt adrenalin ett dugg. Inte alls min musik. Det slog mig mest att Josefin Brink borde synas och höras mer på burken. Maria Abrahamsson helst inte alls. Vade retro!

Sen blev det ett South Park-avsnitt innan PSL på festival om Sweden Rock Festival. Jag kollade ytterst fokuserat. För att slippa se mig själv göra bort mig på fyllan. Men jag kunde pusta ut. Jag såg faktiskt inte en enda jag kände igen i publiken. Däremot blev jag lite gråtfärdig när Ronnie James Dios bortgång diskuterades med hans medarbetare. Jag hulkade och störtlipade dock inte som under Dio-hyllningen på SRF. Vilket jag inte hade velat se på SVT. Däremot blev mitt festivalsug rejält aktiverat. Och jag visste ju att det alldeles strax skulle levereras ett bandsläpp till SRF.

Det blev mer hårdrock i K Special direkt efter. Och Christina Aguilera. Och Wagner. Och Beethoven. Och Knutna Nävars Skapa partiet, den göteborgs"proletära" versionen av den ytterst medryckande tyska arbetarmarschen Der Heimliche Ausmarsch. Och mycket annat. Avsnittet hette Musik som gör ont och handlade om hur musik används på ett "ont" sätt. Som psykisk krigföring (hur eldas människor upp till strid om inte genom musik?!) och tortyr. Psykiskt nerbrytande tortyr som genom repetativ högljudd musik i Guantanamo. Men även fysisk då det ju faktiskt handlar om fysiska ljudvågor. Som kan skada och rentav döda. Det fördes skitintressanta neurologiska resonemang om hur musik påverkar hjärnan. Den "färdigbehandlas" inte som andra lagrade minnen i hjärnan. Istället finns den obearbetad kvar i det limbiska systemet. Som en tickande bomb. Musikens makt bör aldrig underskattas!

Så kom då bandsläppet till SRF vid midnatt. Saxon! Jag garvade högt över hur denna festival ännu en gång lyckats hitta något "exklusivt" hos ett evigt reprisband! Men det är 30-årsjubileum för Denim & Leather och plattan ska framföras i sin helhet. Annars brukar de ju bara köra halva skivan på en ordinär konsert. Men inte mig emot. Jag har sett Saxon fjorton gånger. Två gånger bara i år. Och de var grymma både på Mejeriet i Lund i mars och på Rockweekend i Söderhamn i juli. Fläsket Brinner var lite otippat. Men de brukar ju slänga till med nåt gammalt proggband. Fyra nya bandsläpp imorgon. Nu vill jag se Triptykon släppas, sen kan jag lugna ner mig ett tag.

Nu är det natt och jag borde sova. Men känner mig pigg och uppspelt. Med skivan Denim & Leather i lurarna. Som sagt: Musikens makt bör aldrig underskattas!

Iron striking metal
The sound of racing steel
It's all I ever wanna hear
It's music to my ears
(Saxon - Princess of the night) \m/