Ännu en fredagsnatt där jag valde skogen före krogen. Och sjö, hagar och ängar. Först var det en sprudlande stjärnhimmel vars like jag sällan skådat. Sen helt molnigt. Man fick se sig för var man satte foten. Doft av koskit, kärr och multnande löv. Vilket vissa säkert rynkar näsan åt. Och det är deras egen förlust.
Det var ljummet i luften och nästan varmt i vinterjackan. Jag kände det där suget efter vildmarken som jag alltid får. Ville vistas ute i naturen hela natten. Göra upp en lägereld. Bara sitta och titta på de sprakande flammorna. Känna doften av en brasa. Men fick förstås gå hem igen. Jag känner mig som den där hunden i Mumintrollen som uppfylls av en längtan efter att löpa med vargarna han hör yla i fjärran på nätterna.
Nu är även bokskogen så gott som kal. Och man känner ett styng av vemod. Ett mysigt vemod. Hösten är deprimerande. På samma sätt som våren får en på ett barnsligt sprudlande Ronja-humör och en vilja att spritta ut i ett vårskri. Bena blir fulla av spring (det är nog ingen tillfällighet att våren heter som den gör på engelska). På hösten faller mungiporna med löven. På våren stiger de med saven.
Det finns många som varnar mig för att gå själv ute på fältet på natten. Men vad skulle hända? Det finns aldrig en jävel där. Bortsett från några veckor på somrarna när säsongsfjollorna ölar och grillar. Då känns krogen riskfullare än skogen. Att bli överfallen av fulla idioter i stan.
Jag har absolut inget emot krogen och civilisationen. Jag älskar öl och sällskap. Men jag har sällan råd att "sticka ut". Och inte så mycket behållning av det heller. Jag prioriterar konserter, festivaler och rockkryssningar framför pubrundor. Förra helgen blev det dock riktig trevlig "utgång" (idiotord; som om det inte är mer "utgång" med en skogspromenad) i Malmö. Black metal och en massa trevliga bekanta på KB och halloweenafton med andra trevliga bekanta på Distortion. Nästa lördag blir det KB igen då Monster Magnet ånyo hägrar.
Det händer allt som oftast att vänner vill att jag ska komma och dricka öl med dem. Däremot allt för sällan att nån vill ut i skogen med mig (detta får säkert många Rödluvan/våldtäktsvibbar av, återigen deras egen förlust). Så det var typisk att lilla mamma ville att jag skulle komma och plocka trappkantareller med henne just denna helgen. När jag lovat ner mig till Malmö igen för att hjälpa min kompis Robban att flytta. Åker ner i eftermiddag med min kompis Lolla. Även om flytten inte är förrän söndag. Men vi ska först hämta krafter med en rejäl kinabuffé. Och pallar man springa med möbler i trappor efter en sån har man fan i mig slarvat med frossandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar