Gazas befolkning behöver cement. Nu. Vilket Ship to Gaza kommer lastat med. I en totalt fredlig folk till folk-manifestation.
Jag kan inte riktigt koppla hur Palestina-frågan blivit en höger-vänster-fråga. Det handlar om en illegal ockupation. Varken Hamas eller Fatah kan på minsta sätt räknas som vänster. Men för fördrivna och/eller utbombade människor som tvingas leva varje sekund i världens största utomhusfängelse har svenskars politiska hållning kanske inte världens största betydelse?
"Den 18 juni presenterade The Guardian ett sensationellt avslöjande om händelserna i Libyen. Tusentals dokument som rebeller beslagtagit i och runt Misrata visade svart på vitt hur Muammar Gaddafi beordrat krigsbrott mot civila. Regimens styrkor fick, för att bara ta ett exempel, i uppdrag att utplåna Misrata och ”göra det blå havet rött” av blodet från hamnstadens invånare (lika många som Göteborgs). Medan The Guardians reporter bläddrade genom dokumenten fortsatte mycket riktigt granaterna att regna över Misratas bostadsområden: fler än tusen invånare har dött under den fyra månader långa belägringen, den stora merparten av dem civila."
Liksom hela den Arabiska Våren började den fredligt i Libyen. Men möttes omedelbart med övervåld. Galningen i Tripoli beordrar folkmord på sin egen befolkning. Vilket enbart vapen kan förhindra. Ingen romantisk drömsituation. Men den skrämmande verkligheten. Vår svenska bombhöger brukar vara kåta på att bomba främmande länder. Att ge vapen till rebeller som genomför en demokratisk revolution är en helt annan sak. Stora delar av den svenska vänstern ryggar tillbaka i sin rädsla att kanske råka förknippas med NATO.
Men för beskjutna människor som tvingas leva varje sekund i hot om fysisk utplåning har svenskars politiskt korrekta vänsterhållning kanske inte världens största betydelse?
Jan Guillou - Beteendet är ett tecken på desperation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar