Ett PM dök upp. I offentligheten. Tillgängligt för Folket. Statsministern visste mycket väl hur utförsäkringarna skulle komma att slå mot redan utsatta och prövade människor. De minsta och svagaste. De lättaste. I valrörelsen skyllde Statsministern ifrån sig på "enskilda handläggare på Försäkringskassan". Trots att det var han som stod för de järnhårda direktiv som det skulle vara tjänstefel och sparken att inte följa. Så gör en ögontjänare. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försökte varna. Men Anders Borgs väg sågs som den enda rätta. Hon fick skulden, offrades och tystades. Statsministern talade om "ödmjukhet". Så gör en ögontjänare. Grät Sven-Otto Littorin i Statsministerns öra i Almedalen? Som en katolsk präst i biktbåset inför biskopen eller kardinalen? Den Heliga Stolen, själva vår grund, får aldrig nedsmutsas. Tystnaden är en tacksam slöja.
Statsministern anklagas ofta för att inte synas. Inte höras. Kanske han skäms? Pinocchio fick lång näsa när han ljög. En ögontjänare gör bäst i att hålla mun.
Reinfeldt visste att sjuka skulle drabbas
Frågan är: Vad visste regeringen?
Det här handlar om att Littorin var en säkerhetsrisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar