Fremskritts-nissen ville "rädda Västerlandet" genom att bekämpa "kulturmarxismen". I Manifestet. Inte i Marx Manifest då såklart. Längesen jag läste det. Minns inte ens om det var där Marx skrev att målet var att skapa ett samhälle där varje individ skulle vara helt frigjord att kunna förverkliga sig kulturellt och konstnärligt. Vilket var omöjligt med kapitalismens bojor av fattigdom och hårt arbete. Och självfallet i de "kommunistiska" diktaturer där varje konstnärligt uttryck som inte var rent kungaslickeri och hovmässigt förföljdes.
Konstens uppgift är inte minst att röra om i grytan. Chockera. Kritisera. Utmana.
Lars Ohlys Sommarprat idag var trevlig lyssning. Såväl pratet som musiken. Trots att han inte fick plats med Black Sabbath. Som jag å andra sidan hade lyssnat oavbrutet på hela dan. Det hanns med såväl Beatles som Stefan Sundström. Lasse liten fick aldrig chansen att se Joe Strummer. Där har han min sympati. Strummer med Mescaleros på Hultan 99 är bland det bästa jag sett. Men ordförande Ohly hann dock med Raised Fist i veckan. Inte heller fy skam. Ohly menade att kultur som rock, film och litteratur har ett självändamål i sig. Inte bara som "tillväxt" där han menade att såväl sossarna som miljöpartisterna fastnat. Och musik kan påverka.
Ohly citerade fantastiska poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg. Han spann in en mycket bra inledning om Norge vackert och sorgligt inbäddat i Peer Gynt. Och han anslöt sig till Emma Goldmans Manifest:
Om jag inte kan dansa till den är den inte min revolution
Och där dansar jag gärna med! Trots att jag ogärna dansar nykter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar