Ångest hela Dan

Höstkänning. Vemod. Varför mellanmjölk när det finns melankoli? Tur man har vispgrädde till sitt svarta kaffe...

Första arbetsdagen efter semestern. Kanske skulle det kännas bättre? Det var sol och blåst nere på Skåneslätten. Nästan uteväder. Lovade gott.

Att se gubbarna snickra ihop en bänk och barnen gräva potatis var lite kul. Att inventera böcker med "Trygga rekan" på repeat och fastna i Dan Anderssons samlade verk blev man bara ännu deppigare av. Död, mörker, plåga, ensamhet... Mysigt!

Denna var ny för mig:

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.

Dikten är från 1920 och heter Till smärtan. Mysigt va?

Jag riktigt längtar efter att kånka på grejer från skjulet med gubbarna hela dan imorgon... Oavsett väder...