Summer of Love 2011 - Miss Li & Orup

Tisdag. Sista besöket på Malmöfestivalen? Möjligen åker jag ner och kollar en timme på The Ark på fredag. Men ikväll vad det Miss Li och Orup som gällde!

På centralen sprang jag på Linn som skulle på Pontus Snibbs Rythm & Blues Revue. Vi snackade lite om kommande Hästvedarock och jag erbjöd mig att sova på en luftmadrass på golvet!

Miss Li! Sveriges coolaste och häftigaste kvinnliga artist! En speedad älva vars söta kabaré-pop enbart kan beskrivas med tre små ord: fullt jävla ös! Bakom sitt lilla klaviatur eller halvvägs ute i publiken! Kan man säga mer än Oh boy! Ba ba ba ba ba ba ba....!?! Hon menade att det var sämsta spelningen under sina turnerade fem år med tanke på att (det helt otroliga!) bandet hade åtskilliga fadäser med instrumenten. Men att det var fantastiskt att dela det med oss!

Jag tänkte strax innan hon äntrade scenen: Nu kommer Martin att bli sådär kär igen! Och det blev jag såklart! Miss Li är inte bara en artist i världsklass! Hon är den vackraste, sexigaste, spralligaste, charmigaste och mest bedårande kvinna som finns! Jag hoppas att hon är en sån som googlar på sig själv! Finner denna bloggen och läser vad jag känner för henne! Och frågar om vi ska gifta oss! Svaret är givet!

Det behövdes en dryg timme att smälta konserten. Jag rodnade som en 12-åring och höll på att missa röd gubbe. Och man hade musik som av tiotusen studsbollar i skallen. Hur skulle Orup kunna axla detta?!

Den skinntorre flaxande skinnbiten från Stockholm skulle dock imponera. Jeansoverallen gav intrycket av en rörmokare med bakåtslick som skulle komma och fixa avloppet åt en. Men vilken röst! Vilken kraft! Orup för mig är 80-talsnostalgi. Och de nyare inledande låtarna gav mig inte så mycket. Men när han spelade Stockholm, som är alldeles underbar i verserna, började det lossna direkt. Jag fick ledsamma rysningar: Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar....

Följt av Baby! som är riktigt jävla rockig. Och Orup själv såg med ens riktigt rockig ut med cowboyhatt och nerdragen jeansoverall så de seniga musklerna syntes under det vita linnet. Jag blir hellre jagad av vargar och resten av klassikerna kom i en kavalkad. Näst sist ut fick vi avnjuta fina Från Djursholm till Danvikstull. Allra sist ut var lite överraskande en låt som framfördes senast jag såg Orup på samma scen och samma festival för två år sen. Då med skönaste Lena Ph: Det gör ont! Nu framförd riktigt bra av låtskrivaren själv! Utan att behöva grensla micken!

Summa seminarium: Två konserter med enastående artister! Gratis! Synd att klaga! Dessutom fick jag sittplats i pågatåget redan i Lund!