Puss Pappa!

Pussade min fina lilla pannacotta-ätande pappa på pannan idag. Var nog första gången jag gjort det. Här snackar vi gamla gardet av karlakarlar som helst inte ens kramar karlar. Farsan alltså. Inga större problem för mig. Fast det är tveklöst mysigast med en dam-kram. Där har han rätt!

Och det har han knappast haft problem med! Jag besökte honom med mina fina systrar Emma och Maria som minns (ett av) pappa Kalles musikaliska signum: hans väldigt personliga tolkning av Augustine:

"Kalle Lundh väntar aldrig på en flicka som är kär! Han är ung, han är kung, han är grann och populär!"

Så ska det låta! Ingen falsk blygsamhet här! Och kramat fruntimmer har han visst gjort! Inte bara "kramats länge" (som Bamse) med undertecknad och min fina syskonskara som resultat. Hans fina sambo Clary påminde om när Emma var liten och var med henne och pappa i stan. Var tionde meter stannade han och kramade nån käring. Lilla Emma tröstade Clary: "Skit i honom! Så gör han med alla!"
Så ska det låta! Förresten kramas det för lite i världen!

Clary kallade lilla Emma för "en liten mamma" för henne. Kom med nybakade kakor och allt. Och det behöver hon. Clary. Hon offrar sig själv helt för pappa där han ligger i sjuksängen hemma i lägenheten. Missunnar sig själv både mat och sömn. Trots allt vi, läkarna och kuratorerna säger. Det gamla gardet av "ta hand om varandra"-människor. Som är högst beudransvärda. Verkliga vardagshjältar. Men som även måste tänka på sig själva.