En radda vänstertidningar dimper ner i brevlådan: Dagens ETC, Internationalen, Vänsterpress... dessutom ser jag fram emot att teckna en prenumeration på Flamman! Utmärkta publikationer!
Jag offrade Proletären. Vars analyser är sämst. Inte i kritiken av kapitalismen där jag är helt ense med alla kommunister, socialister, anarkister och syndikalister. Men i strategin hur vi ska gå vidare. För det ska vi. I synnerhet i utrikespolitiken går Proletären och Kommunistiska Partiet (där jag var aktiv medlem från 16 till 30 års ålder) fetbort.
Jag tillhör idag Vänsterpartiet. Jag är ingen hoppjerka. Det tog nästan tio år av outhärdlig politisk passivitet innan jag tog detta steg. Nåväl. Jag kommer att citera och länka till artiklar av Socialistiska Partiet som har utmärkta analyser (och bildade medlemmar). Men som jag personligen inte helt delar tankar med. Främst då jag anser mig stå till vänster om den auktoritära leninismen.
"Under Pekings lysande ideologiska ledning radade Europas maoister, självfallet med KFML (med och utan r) i spetsen, upp sig bakom militärdiktaturen. De lärde inget av historien. I dag står de bakom alla ´krafter´ som ses som anti-USA oavsett det sociala innehållet i dessa `krafter´.
Nästa bottennapp kommer vi att få se när folket i Nordkorea gör uppror mot Kung Kim. Då kommer terrorregimen att få fullt stöd från alla `anti-imperialister´ med Maos lilla röda fortfarande i bakfickan och Khaddafis lilla gröna gömd i ryggsäcken."
Så är det. Proletären har sakliga argument mot monarkin i Sverige men hyllar den i Nordkorea. Propagerar rentav för att denna sjuka diktatur ska skaffa kärnvapen. När samma svenska partis kärnkraftsmotstånd till stor del handlar om motståndet till kärnvapen.
Jag ska erkänna att jag ljög när jag skrev till Proletären och sa upp min prenumeration med omedelbar verkan. Att det inte skulle handla om politiska skäl utan om "taskig ekonomi". Avslutade med ett traditionellt "Kamratliga hälsningar". I det maskinskrivna brevet jag fick hem stod det att jag jag låg 124 spänn back (eller nåt) och att jag skulle betala in. Självklart. Men så stod det skrivet för hand med kulspetspenna: "Trots taskig ekonomi"...
Tack, kamrater! Förlåt att jag ljög! Liksom med medlemskapet för nio år sen lämnar jag av politiska och ideologiska skäl!
I dagarna var det 50 år sedan Berlinmuren restes. En mur kan aldrig skapa frihet. Bloggen Kildén & Åsman skriver:
"Idén om en frihetlig socialism hade redan begravts i Moskvarättegångarnas Sovjetunionen, den hade begravts av ryska tanks när Berlins arbetare gjorde uppror 1953, den hade begravts av samma tanks när Ungerns arbetare reste sig 1956, organiserade sig i fabriksråd och krävde frihet från Partiets diktatur, den begravdes slutligen och än en gång av samma tanks under några vackra vårveckor i Prag 1968.
I väst gjorde megafonernas sitt bästa för att hylla dödgrävarnas verk. De arbetandes uppror i Berlin, Budapest och Prag proklamerades `kontrarevolutionärt´. Socialismens frihetsideal släpades i smutsen av lössen i den röda fanan.
Femtio år efter att dödgrävarna reste en mur mot friheten måste alla inse att socialism utan verklig frihet är en omöjlig socialism som ingen propaganda i världen kan sälja till de arbetande människorna. Utan frihet – ingen socialism."
I den sista Proletären jag fick stöttades inofficiellt Syriens diktator Assad som massakrerat sin egen befolkning. "Revoltörerna" hade istället "mördat poliser och armésoldater"....
Hej då, Ben Ali! Hej då, Mubarak! Hej då, Khadaffi! Hej då, Assad! Hej då, diktaturens kreatur!
Jag är en frihetlig, demokratisk socialist! Och framför allt jävligt antiauktoritär! Mitt perspektiv är nämligen underifrån!
Khadaffi - en antiimperialist?
Röda Malmö NATO:s dubbelspel i Libyen
Röda Lund - Revolutionerna i Syrien och Libyen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar