Annonsen om doktorandtjänsten jag tipsades om är borta. Sannolikt tillsatt. Men inget hindrar att jag sänder iväg ett halvt snyftande och halvt skrytsamt mail till Historiska Institutionen i Lund. Lund är smidigt och bra att ta sig till. Och ämnet är skräddarsytt för mig: Arbetarrörelsen och religionen under 1900-talet. När jag gick E-kursen i Historia, en forskningsförberedande kurs på forskarnivå, var mitt uppslag till min E-uppsats just mötet mellan Kyrkan och Arbetarrörelsen i Sverige. 5 poäng av kursen bestod av en litteraturkurs där jag skulle läsa och recensera 1.300 sidor litteratur relevant till mitt ämne. Vilket jag gjorde.
Jag undersökte Socialdemokratins möte med Kyrkan, i första hand Statskyrkan men även frikyrkorörelsen (en "konkurrerande" folkrörelse"). Skulle det vara samarbete? Eller hård kamp om själarna mellan de marxistiska socialisterna och den förmodat konservativa kristna kyrkan? Kanske hederlig svensk konsensus? Det började som rivalitet med statskyrkan i slutet av 1800-talet, beträffande frikyrkan var det mer samarbete. Den kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsen grundades på 1920-talet och på 1930-talet slöts "borgfred". Statskyrkan blev liksom Socialdemokratin en del av Folkhemmet.
Men hur var det med den del av socialdemokratin som bröt sig ur/uteslöts 1917? Det som utgör dagens Vänsterpartiet? Var den marxistiska ortodoxin starkare här? Var religionen alltjämt ett "opium för folket"? På ett av de senaste mötena jag var på med Vänsterpartiet dök frågan upp hur partiet ställer sig till religion. Vilket tycks odiskuterat. I synnerhet vad det gäller förhållandet till islam. Ytterst angelägna frågor. Som jag mer än gärna ägnat några år åt.
Under de senaste månaderna har jag inventerat arbetarbiblioteksmuseet på min praktikplats. Jag har fått ett gyllene tillfälle att studera och "tjuvlyssna" på diskussionerna kring socialism/marxism och religion under förra seklet. I så väl böcker som debattartiklar. Ytterst intressant. Och outforskat. Helt enkelt MITT ämne. Att jag sen har en fil. mag. i Historia, är gymnasielärare i just Historia och Religion och har historieprofessorer som referenser gör knappast utgångsläget sämre. Jag har uthållighet och fantasi. Men det är som sagt sannolikt för sent....
Å andra sidan vet jag inte hur det går till bakom de akademiska väggarna.
Å andra sidan finns det gott om andra intressanta ämen.
Det kändes ett dygn som att jag gått miste om mitt livs chans, men va fan... Vad bestämmer vad som är ens livs chans?
När man bränt chanserna på en brud tänker man att där rök mitt livs chans. Så kryllar det av andra som är minst lika intressanta. Samma med tjänster. En missad chans öppnar nya möjligheter.
Med dessa visa tankar får jag plötsligt en nytändning! Och solen skiner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar