Sweden Rock-skutan oktober 2011 part 2 - Arbetslinjen is my sheppard

På en rockkryssning kan man ju inte bara sitta och pimpla öl och Minttu. Även här är Arbetslinjen förhärskande. I form av konserter!

Först ut var Helix. Ett band jag aldrig sett tidigare. Och inte lyssnat på sen mellanstadiet. Jag var ändå beredd på partymusik man blir glad av. Och det blev jag! Trots att bandet hade noll publikkontakt och gav intryck av att bara stå och göra sin arbetsplikt. Trots att det kändes som att det var en sologrej av den härjade sångaren Brian Vollmer i sin cowboyhatt (av Wikipedia får jag det till att bandet haft 36[!] medlemmar sen starten 1974). Ändå blev jag glad av gamla godingar som Gimme gimme good lovin, Rock you och Heavy metal love. Titelspåret till kommande skivan lät inte heller helt fel. De andra i hytten var enbart negativa till spelningen. Fast jag får väl aldrig vara riktigt glad (fast det är jag ändå)?!

Nu hade vi öldrickning och riktigt intressanta diskussioner i hytten igen. Till slut bestämde sig Göran och jag för att gå ner och se åtminstone slutet på Dark Funeral. Men just när vi kom fram drogs ridån för. Det kändes som att det kvittade. Visst skulle det vara häftigt att höra Stigmata och 666 voices inside. Men snart hägrade min och Görans stora huvudattraktion:

Exodus! Eftersom bägge är helt sålda på skivan Tempo of the damned så grät vi inga sorgetårar över War is my sheppard och Blacklist! Själv tog jag min röst till bristningsgränsen! Det inleddes suveränt med Ballad of Leonard and Charles och Children of a worthless god från de två senaste skivorna! Bonded by blood! Närmre musikalisk extas än under denna spelning har jag nog aldrig varit! Mer eller mindre mot min vilja runkade jag upp mosh-pitten (för att travestera utbildningsministern)! Under avslutande Strike of the beast var jag nog besatt av självaste Satan (läs: Paul Baloff)!

Konsertsmältning och törstsläckning i hytten. Nya intressanta diskussioner. Jag var fortfarande ganska slut när vi avslutade kvällen (vid 3-tiden på natten) med Gamma Ray. Pampig och proffsig konsert, dock är jag föga inlyssnad på deras låtar. Min stora behållning var självfallet Helloweens förlösande I want out!

Det var skönt att sova till middag. Jag ramlade inte av den övre sängbritsen i sömnen. Däremot sparkade jag tydligen ner mitt flak med Karhu. Lyckligtvis kom ingen till skada (varken ölburk eller hyttkamrat)!

Första bandet ut var Hell. Ett band jag inte kände till alls. Pernilla hade beskrivit dem som "teatraliska", och det var bara förnamnet! Ett häftigt band att se. Ett par låtar. Jag och Linn gick ut på däck och tittade på Åland!

Nästa spännade grej var ett hårdrock-quiz! Linn och Pernilla utgjorde ett lag! Som devalverades då Pernilla gick och såg Anvil! Nåja, vi kom varken först eller sist (mellan hammaren och städet?)!

Vi avslutade med en buffé så vi kunde stå oss hem. Vi tackade, kramade och pussade Pernilla, Göran, Lillis, Anki, Thomas (Galaxie; ej att förväxla med Galaxy som har djur!) och annat härligt folk man träffat på!

Jag och Linn gick sakta genom stan. Mot att jag bar även hennes ölflak fick jag själv gå och sörpla. Det var en fin kväll med många bänkar på Gärdet. På nattåget sov Linn gott. Jag fortsatte att pimpla öl. Jag hade hamnat bredvid ett trevligt par från Karlshamn som hade varit och hejat på dottern Denise i Idol. De var schyssta och skjutsade mig från Hässleholm hem till Kristianstad. Jag lovade att jag skulle kolla upp Denise. Det har jag ännu inte gjort. Inte det första man tänker på när man fortfarande har Exodus i adrenalinet...!