Barnen

När blir en människa en människa? En "evig" fråga. Befruktningsögonblicket? 14:e veckan? Vid 16 års ålder? Vid 18 års ålder?

Jag är ingen reaktionär abortmotståndare och ger mig inte in på den diskussionen här. Men jag betraktar mig som barnälskare. Inte som en BRIS (Barnens rätt i samhället)-person i sig. Utan försvarare av själva fundamentet - barnsligheten!

Min egna livsfilosofi är Den Perfekta Balansen. Att man är lika mycket "Kvinna" som "Man". Men även att man är lika mycket "Barn" som "Vuxen".

Barn har positiva fördelar som de flesta vuxna fostrats ifrån. Barn har "ett öppet sinne". Barn har "spontanitet". Barn har nyfikenhet och uppmärksamhet. Barn har naturlig nyfikenhet. Barn vill veta. Barn vill vara. Barn vill leta. Barn vill leka. Barn vill fråga. Barn vill testa.

Sitter du på en buss med en mamma (i regel) med ett litet barn framför dig så kommer barnet, flicka som pojke, att vända sig om och flirta med dig! Om ungen inte är på dåligt humör! Är språkförmågan tillräckligt utvecklad så kommer barnet att fråga något! Eller åtminstone hälsa artigt (medan föräldern skäms)!

Hela detta beteende, som verkligen borde uppmuntras, förtrycks och förbjuds av föräldrarna. Spontaniteten stryps. Det öppna sinnet begravs levande. Barnen blir sämre människor. I sina föräldrars spår.

Jag vet att vuxna människor som är som barn: glada, spontana, öppensinnade och livsälskande, själva blir älskade och belönade. De uppfyller något som andra mer eller mindre medvetet saknar. Jag eftersträvar själv samma ideal!

Men Gud har satt oss till att fostra! Evolutionens framåtskridande egenskaper skola strypas! Genom Fostran skola våra naturliga instinkter piskas bort!

Vi Vuxna kan vara storsinta och verka för att inkludera alla! Krossa Rasismen, Sexismen och Kapitalismen! Men Barnen har vi fortfarande Makt över! De kan ju inte ens definiera sig själva! Ännu mindre försvara! De bara ÄR!