Jag är klar med böckerna i arbetarbiblioteksmuseet och har övergått till att inventera tidskriftsamlingarna. Som till största delen består av socialdemokratiska månadstidskriften Tiden. Socialistisk kritik och politik. Bara att våga nämna S-ordet (socialism) känns "extremt" idag. Och då ska vi inte snacka om att verka för socialism. Så här skriver exempelvis Assar Lindbäck och Olof Palme i nr. 3 1955:
"Men det finns andra argument än effektivitetsskäl, som kan dras fram för att motivera ökade kulturanslag. Utbildningens demokratisering måste vara en central punkt i en politik, som syftar till klassamhällets avskaffande. Det är tydligt att under 20 års socialdemokratiskt regerande har klassamhället på denna punkt grävt sig fast i sina positioner.....
Demokratiseringen av utbildningsväsendet bör vara en lika väsentlig väg att höja produktiviteten inom näringslivet som industriinvesteringar och en lika effektiv väg väg att öka den ekonomiska jämlikheten i samhället som progressiv beskattning och solidarisk lönepolitik."
Jan Björklund anno 2011? Snarare exakt tvärtom! Tyvärr är det även väldigt långt ifrån Håkan Juholt den dag som idag.....
I nr. 8 1968 ger Gunnar Fredriksson en ytterst träffande bild av Kristdemokraterna (dåvarande KDS):
"De politiska idéerna inom KDS är så gammalmodiga och orealistiska att en politisk analys av rörelsens program är av mindre intresse; däremot är ett personlighets-psykologiskt studium av dem intressant.....
Det grundläggande för rörelsen är att man bildar sina åsikter inte så mycket på basis av kunskaper om fakta, utan mera i enlighet med den psykologiska strukturen hos en auktoritativ personlighet (dit jag även vill placera nämnde Jan Björklund idag, min anm.). Oro inför en social verklighet och längtan efter enkla och lättbegripliga normer är utmärkande för de människor som tilltalas av KDS´ budskap."
Den gamla drömmen om Verklighetens Folk. Som inte existerar i verkligheten. Oavsett vem som blir ny kristdemokratisk ordförande efter Göran Hägglunds avfall, Mats Odell, Lars Adaktusson som Marcus Birro, så riskerar det att leda partiet ur riksdagen och käpprätt åt helvete. Vilket ju knappast är riktningen den rörelsen strävar mot.....
I motsats till kristdemokraterna bör dagens sossar rikta in sig mot verklighetens verklighetens folk. Exempelvis det LO-kollektiv de en gång förknippades med som en siamesisk tvilling. Det handlar helt enkelt om att återta debatten. Kanske rent av prata visioner. Som kanske börjar med bokstaven S. Att åter bli i takt med Tiden!
Dambergs skolreform - Håkan Juholts hopp
De vill leda KD - Odell inte enda kandidaten
Birro ville bli partiledare - kickas av TV4
Saker som Jesus kunde - som inte Mats Odell kan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar