Flamman är partipolitiskt sett väldigt spännande dessa dagar. Huvuddelen tycks bestå av debatt och diskussion inför Vänsterpartiets kongress i januari. Och självfallet tar frågan om Lars Ohlys efterträdare det mesta av detta utrymmet.
Själv kan jag varken ta ställning till frågan om delat ordförandeskap eller vem/vilka som ska ta över partiledarposten/posterna. Jag har enormt förtroende för både Rossana Dinamarca, Hans Linde, Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt. Hur det än blir med den saken kommer jag inte att bli besviken. Det som jag är angelägen om är vilken politik som kommer att drivas. Jag vill se mer självständighet och inte ett nytt katastrofalt uppbindande till "12 månader efter"-sossarna (Ohlys ord om att SAP hakar på borgarnas förslag ett år senare) och de minst sagt opålitliga Miljöpartiet.
Mitt förtroende för alla fyra partiledarkandidaterna stärktes ytterligare när jag för några måndagar sedan fick höra dem debattera i Moriska Paviljongen i Malmö. En härlig tillställning med nästan 500 intresserade besökare, besök av danska Enhetslisten, bossanova-musik och poesi av självaste Kallskänkan: Jenny Wrangborg!
Debattledaren Petter Larsson frågade inte om någon av kandidaterna kallade sig kommunist. Istället undrade han om någon ännu var "ideologisk socialdemokrat". Här blev svaren intressanta. Jonas Sjöstedt svarade:
"Den avgörande skillnaden mellan oss och socialdemokraterna är att vi är socialister. Det är inte de.... Vi vill utöka demokratin även till ekonomins område.... Vi vill krossa kapitalets makt.... Socialismen är bara relevant om vi sätter den i Sverige 2011."
Hans Linde menade att Vänsterpartiet ska: "synliggöra maktstrukturer och bryta ner dem. Där skiljer vi oss från socialdemokratin".
Ulla Andersson hävdade i samband med självkritiken efter valet att: "Vänsterpartiet är inte starka i slutna rum. Vi måste ha en rörelse för att nå förändring".
Även Rossana Dinamarca delade självkritiken: "De sa `Hoppa!´ Vi sa `Hur högt´?"
Rossana ville även skynda på arbetet för 6 timmars arbetsdag. Som hon hade hört på första maj sen hon var liten och tyckte att det var på tiden att Vänsterpartiet äntligen började verka för. Som hon rent av tyckte var den viktigaste feministiska frågan. (Härmed skaffade hon även pluspoäng hos mig!)
Jag kan inte gå in på alla frågor om klimat, antirasism, välfärd, industriinvesteringar, banker o.s.v. som diskuterades. Men det tycks finnas svar och förslag på det mesta. Vilket känns skönt. Rossana gav ett exempel på ett barnloppis hon besökt och betonade att "vi måste alltid finnas i människors vardag". Och exakt så hävdar jag själv att det är. Tio ministerposter väger lätt i jämförelse med tusen engagerade i Hyresgästföreningen!
Appropå antirasism var en av aftonens höjdpunkter när metallarbetaren Jonas citerade sig själv från en 2-timmarsintervju med Jimmie Åkesson i Danmark:
"Jimmie! Du har aldrig haft ett riktigt jobb i hela ditt liv. Du har pluggat i Lund. Du kommer in i riksdagen och tjänar 100.000 i månaden. Du har eget företag och har anställt din egen flickvän. Skäms du inte?!"
Pow! Knock out! Mera sånt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar