Torsdag förmiddag långt nere på slätten. Solen trängde igenom den disiga oktoberhimlen. Som Maradona genom backlinjen i VM 1986. Fågelkvitter och frisk lantluft. Både chefen och en trevlig jobbarkompis stannade och frågade om jag ville ha skjuts sista hundra meterna. Men det var så skönt att gå. Dock, nota bene: Kaffe på detta!
Kaffe är viktigt! Frågan är vad folkrörelse-Sverige skulle vara utan det svarta guldet?!
Hälsade på lilla Doris, nya grisen på museet. Jag har aldrig sett en nasse böka i dynga och jord som henne. Förstår för första gången varför trynena är utformade som de är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar