Lyssnar på "Cornelis sjunger Victor Jara". Och blir revolutionsromantisk. Och kommer att tänka på att det är en jävla massa revolutionsjubileer i år. Varför? Innebär ett nytt decenium en ny tid och är därför passande att brista ut det sista skälvande året? Kan köra några jubilerande exempel och betygsätta dem:
* 1779 - Franska revolutionen: Föder fröet om frihet, jämlikhet, broderskap. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Den absoluta monarkin avskaffas och undersåtarna blir medborgare. Tanken om det privilegierade ståndssamhället vänds till det medborgarbaserade klassamhället. Och vidare till alla typer av liberalism och socialistiska visioner: socialdemokrati, kommunism, syndikalism, anarkism...
Betyg: MVG
* 1949 - Kinesiska revolutionen: Kina behövde slå sig fritt från kolonialt och imperialistiskt förtryck. Skulle det ske genom nationalistpartiet Goumindang och Chiang Kaisheck eller Kinas Kommunistiska Parti och Mao Zedong? Först slaktade de varandra i ett inbördeskrig, sen samsades de under Japans invasion och terror, sen började de slakta varandra igen. Till slut segrade KKP 1949 och Chiang flydde till Taiwan där han upprättade ett "Alternativ-Kina" som var lika odemokratiskt som Maos Folkrepublik. Bägge kom länge att stå mot varandra i FN som det "riktiga" Kina. Mao kom att slakta miljontals av sina egna genom "kampanjer" som i regel handlade om hans egen person. Idag är Kina en kommunistdiktatur med en extrem kapitalistisk politik. Men åtminstone ingen brittisk koloni med en sjättedel av Jordens befolkning.
Betyg: G
* 1959 - Kubanska revolutionen: Mindre än hundra år efter slaveriets avskaffande i USA:s sydstater bröt en nationell revolution ut på Kuba. Den västindiska ön hade en tradition av kolonialism och extremt slaveri på sockerplantagerna. Det spanska oket var sen länge sen avkastat och ersatt av USA:s imperialistiska under de amerikanska bolagen. Den amerikanska Batista-diktaturen ogillades minst sagt av det kubanska folket och kastades till slut omkull. Fidel Castro, Che Guevara m.fl. tog makten och nationaliserade de utländska (amerikanska) bolagen på ön. Men hur skulle de överleva? De fick konvertera till marxismen-leninismen och sålla sig till Sovjet-blocket under det Kalla Kriget. Än idag, när Sovjet-blocket fallit, står fattiga och ekonomiskt utpressade Kuba som bundsförvanten i Latinamerika och Tredje världen. Som igår sågs som "sista kommunistfalangen att falla" men som istället genom sitt trägna ställningstagande varit garanten och det moraliska exemplet till att stora delar av Latinamerika idag har vänsterregeringar. Bristen på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ger ett stort minus för 1900-talets kanske bästa revolutionära exempel.
Betyg: VG
* 1979 - Iranska revolutionen: Den USA-stödde shahen störtades och alla som ville ha förändring eller demokratiska reformer i Iran gick ut på gatorna. Ayatholla Khomeini kom hem från studietiden i Paris och inledde ett islamistiskt terrorvälde. Blodtörstiga sharialagar, krig och mullornas diktatur ersatte den gamla, "moderna" västerländskt påhejade. Men det visste ingen då. Hade det gått åt rätt håll så hade det.
Betyg: G
* 1979 - Nicaraguanska revolutionen: De extremt fattiga pyttenationerna i Centralamerika fick helt plötsligt ett exempel: med namnet taget från den upproriske indianledaren Sandino från 1930-talet kastade Nicaraguas folk genom FSLN (Sandinisterna) av sig diktaturen under USA-stödda diktatorn Somoza 1979. Ett projekt för avanalfabetisering, sjukvård, skola, autonomi för indianska minoritetsgrupper med mera inleddes. Vänstergerillorna i bl.a. El Salvador och Guatemala såg detta som ett positivt exempel. Det gjorde inte USA som blåste upp en kontrarevolutionär gerilla, Contras, som genom terror mot civila mål massakrerade det nicaraguanska civila samhället och gjorde att Sandinisterna förlorade makten. Idag har Sandinisterna åter nått makten genom fria val. Ordförande Daniel Ortega är sen flera år åter president. Dock är han illa omtyckt efter nepotism och maktmissbruk. Ett underläge han som sann populist försöker vända till sin fördel genom att göra världens hårdaste abortlagstiftning ännu hårdare. Jag är generös och ger Sandinisterna betyg efter deras första år och moraliskt exempel på sina grannländer under imperialistisk och nationell terror.
Betyg: VG
* 1989 - Berlinmurens fall: I Europa föll de kommunistiska diktaturerna som korthus. Ett närliggande exempel på förtryck rasade. Istället vändes det till sin ideologiska motsats: "stålbad" och extrem råkapitalism decimerade den ryska populationen på ett sätt som Stalin-terrorn inte kom i närheten av. Ideologiskt kom det även att ge nyliberaler i Väst vatten på kvarnen och medvetet rasera välfärden. Dock var förtryckarstaternas fall både önskvärda och nödvändiga.
Betyg: G
Än så länge har jag inte sett till nån riktig Revolution i år! Men det kanske kommer? Eller är Demokratin så perfekt att det inte behövs? Time will telll....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar