Vissa busschaffisar BORDE fan köra efter att ha tagit medicin med röd triangel. När jag åkte hem från stan idag var bussen försenad. Som bussarna varit hela dan p.g.a. trafiken. Denna hetsiga chafför började gasta och hetsa oss som stod i kö efter biljett: "Skynda er på att komma in så vi kan komma iväg!" Hur fan skulle vi kunna det när HAN först skulle sälja biljetter till oss? Sen höll han på att köra in i andra bussar och tvärnitade så folk höll på att flyga till höger om vänster. Gamla damer med ryggskador o.s.v. När jag åkte IN till stan var bussen sen även då. Men den chaffisen lät oss istället åka gratis...
När jag åkte hem från stan häromdan släppte chaffisen på folk utan biljett eftersom han inte klarade att laga biljettrullen. En biljett kostar 15 kronor. På hemvägen var det avlösning och en ny förare steg på. Han lyckades fixa med biljetterna. En ung färgad tjej med perfekt svenska och ett starkt intellekt gick fram och bad om en biljett eftersom hon skulle åka vidare på den (biljetterna gäller en timme fritt i stadstrafiken). Föraren nekade. Tjejen krävde sakligt men bestämt sin biljett och berättade varför. Då började chaffisen bli otrevlig och frågade om hon hade jobbat nån gång. "Om jag har jobbat har väl ingen som helst betydelse i detta. Jag vill ha min biljett." "Du är ju dum!" svarade chaffisen. Så grälade de och tjejen krävde först att dåvarande föraren skulle kontakta den första som lät henne gå på utan biljett. Han vägrade. Då krävde hon numret till hans chef. "Vilken av dem? Jag kan inte veta vem som sitter vid telefonen när du ringer!" Till slut var hon framme där hon skulle av men fick ingen biljett. Ruskigt arg och jag var skitnära att ta hennes parti. Då kommer en redneck-kärring fram till chaffisen och börjar ta HANS parti: "Alltså att hålla på att bråka så. För 15 kronor. Det är ju INGENTING idag. Men det är dessa utlänningar...." Chaffisen hade själv utländsk bakgrund och bröt fan så mer än tjejen som blev berövad sin biljett. Hoppades att han skulle skälla ut kärringen, men nej då. Han bara teg.
En busschaufför, en busschaufför, det är en man* med rätt att själv välja humör. Även i själva körningen märks skillnader. Vissa släpper fram folk på oövervakade övergångsställen. Som de ska enligt zebraregeln. Andra dönar på som idioter. Jag håller själv på att skita ner mig när jag går över ett övergångsställe och en stadsbuss kommer. Även UTAN kryckor...
Vart vill jag komma? Klanka ner på en stressad och underbetald yrkeskår? Självfallet inte. Men som kund (resenär) vill jag fan att man ska behandlas hyfsat och komma säkert hem. Även om vissa chaffisar i sin tur är ruggigt snälla. T.o.m. översnälla och stannar för 30 skolbarn även om bussen redan är överfull. Jag trodde att lärarna var individuella i sitt sätt att arbeta. Men det är INGENTING jämfört med busschaffisar!
* Genusbrasklapp: Det är mest manliga busschaffisar det handlar om här. När en kvinna med invandrarbakgrund blev bussförare här blev hon uppmärksammad i lokalmedia. Hon är väldigt trevlig och tillmötesgående b.t.w.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, ja. Nog är det skillnad på chuafför och chaufför. Det är likadant i Umeå (även om det här inte längre går att lösa biljett då dessa har plockats bort till förmån för busskort och betalkort). Jag blir varm i hjärtat varje gång jag åker med "reggae-chaffisen" som kör runt i sin röd/gul/grön-färgade mössa och lyssnar på (bra) reggae på hög volym. Han är alltid vänlig, leende och även om han inte alltid kör som han ska blir man glad av att åka med honom. Sedan finns det en vit, kristdemokratliknande chaufför som pratar stockholmska och alltid är sur och snäsig. Skulle aldrig öppna dörren för en om man kommer fram till bussen en halv sekund efter att den skulle avgå, även om man knackar på dörren och det är en halvtimme till nästa buss.
Skicka en kommentar