Trygghet i Mellanöstern

Kravallerna rasar i Teheran. Svensk media frossar och hoppas verkligen att sittande presidenten Ahmadinejad, som ju blev återvald genom en jordskredsseger, ska åka dit. Att maktrivalen, tidigare ministern Mousavi, inte är mycket bättre att hänga i midsommarstången v.d.g. mänskliga rättighet tycks spela föga roll. Vem av dem som än innehar presidentämbetet så kommer människor bokstavligen att hängas i Iran. Homosexuella, oliktänkande o.s.v. Landet kommer att kvarstå som en sjuklig religiös terrorstat styrd av fanatiska och bigotta mullor och deras snokande anhang. Men de kan dock pusta ut: Israels högerextreme utrikesminister Lieberman har lovat att inte bomba Iran! Är det inte storsint så säg?

Och Israels "krånglige" premiärminister Netanyahu har lovat att erkänna en palestinsk stat! Dock på följande villkor:

• att palestinierna erkänner Israel som det judiska folkets land.
• att landet inte får ha någon egen militär.
• att Jerusalem ska vara Israels odelade huvudstad, och att det inte blir något totalstopp för byggverksamhet i existerande bosättningar
• att palestinierna inte får kontrollera sitt luftrum och att det ska vara vattentätt stopp för vapenimport.
• att de palestinska flyktingarna som förlorade sina hem och sina marker under kriget år 1948-1949 inte får återvända till Israel.
• Netanyahu vägrar även att helt frysa bosättandet som USA:s president Barack Obama begärt.

Vad säger man? Så "erkänner" man en stat man själv ockuperat!

Även västmedia kan vara storsinta nog mot palestinierna att tycka att detta är väl lite väl att ta i? Men den första punkten måste de väl ändå äntligen ta och rätta sig efter så att det överhuvudtaget kan skapas förutsättningar för fred i Mellanöstern?

Då frågar jag: varför? Varför måste man erkänna Israels rätt att existera? När Israel som konstruktion och konstitution bygger på rasism, religion och ockupation? Israel kom till som en kolonial uppfinning vars förutsättning var fördrivandet av 800.000 palestinier 1948. Dessa förvägrar Israel rätten till återvändande. Däremot får vilken jude som helst i världen göra en aliya, d.v.s. bosätta sig i Israel (eller på av Israel ockuperad mark). En femtedel av Israels befolkning är palestinier (araber) som ständigt diskrimineras. Så länge det är på det viset är Israel en provokation mot den muslimska världen runt omkring dem. Och även för demokratiskt sinnade personer i väst. Det hela är en våldsspiral som ideologiskt driver båda parterna till religiös fundamentalism (man bör dock inte glömma att en stor del av palestinierna är kristna).

Som bekant har Israel manifesterat den mentala muren gentemot palestinierna rent fysiskt. (Och passat på att sno deras vatten och odlingar samtidigt.) Det kommer aldrig någonsin att bli fred i Mellanöstern så länge den muren finns. Varken den fysiska eller den mentala. På sikt kan det bara finnas en lösning: riv skiten! Avskaffa staten Israel som religiös stat byggd på apartheid (det är faktiskt så att Sydafrikas apartheid blev inspirerad av Israels, inte tvärtom)! Skapa en gemensam sekulär stat där alla har samma rättigheter oavsett ras och religion! Och ge palestinierna rätten att återvända! Utan detta finns inga förutsättningar för en fredlig samexistens! Självfallet bör de judar och araber som inte redan börjat att leva tillsammans som vettigt folk göra det bums!

Jag har alltid tyckt såhär i Palestinafrågan. På sistone har insiktsfulla personer som Torbjörn Tännsjö och Henning Mankell kommit med samma tankar. Vilket glädjer mig!